Jag känner att jag vill fly in i mig själv bort från allt runtomkring mig - stressen, verkligeheten, impulsen.
Jag har gett mig in i något som är så stort. Jag har börjat leva. På riktigt. Jag beblandar mig med andra människor. Jag är närvarande. Tänkande. Skrämmande. Häftigt.
Jag kommer på mig själv med hur jag ibland vill söka gillande. Hur jag vill forma mig efter andra för att passa in. Men det är inte det livet går ut på har jag kommit på. Att forma mig efter andra, göra som andra, vara som andra bara utan jag får och kan tycka om flera olika saker utöver det jag redan tycker om utan att det skulle vara fel. Jag har kommit på mig själv med att jag är så jävla rädd för att bli bedömd om jag sticker ut ur mängden, står upp för nån musikstil som tilltalar mig, ritar, målar, flummar, ja va fan som helst. Men det är ju det livet handlar om, att göra det man tycker om. Och vi är ju alla olika men kan tycka om varandra ändå.
......komma underfund med livet är inte det lättaste!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar