Ja, säg det....

Jag lär mig mer om mig själv varje dag. Dagarna går och för varje dag så lär jag mig mer om mig själv. Same same but different. I dont care but mabu you do. Du får tänka vad du vill, i kväll är jag djup övertrött ja idioti, skola, hopp på bussen in till stan för å jobba sen  hopp på bussen - hem och sova. Nästa morgon upp igen, samma visa - om igen. Jag vet inte om tempot passar mig men timmarna går. Tankarna ockuperade som huvudet ockupoerat av en turban, Im stuck, jag orkar inte bry mig, jag är den jag är och så här blev jag. Good or bad, who can say, I am who I am - judge me - if u can.

Det var ett tag sen jag hade kontakt med mig själv. Kanske receptet är - arbetsnarkomani? ;)

Förändring?

Livet rullar på. Jag känner mig märklig. Men det går en dag i taget. Har haft tankarna på knark i dag men bara lite. Jag tror mycket handlar om att jag känner mig fången i mig själv när jag inte knarkar. Jag får inte ur mig det jag har inom mig och det känns som jag kvävs. Jag går tyst omkring i min egen bubbla och det händer liksom ingenting. Visst det händer en massa runt omkring mig men jag känner mig fast i mig själv och jag vet inte vad jag ska tycka om det här läget. Jag gillar det på ett sätt men jag känner mig understimulerad. Uttråkad. Jag vet inte vad det är, men samtidigt kommer jag närmare mig själv, jag resonerar bättre, mer logiskt, jag fastnar inte i det destruktiva men jag känner att jag kan inte heller uttrycka mig som jag är van vid, känner mig låst. Och där gör knarket susen, jag kommer ut ur min bubbla, det får låta förfärligt men ja så känner jag i af. Jag må vara knepig och ha konstiga sätt att se på saker och ting men allt är tillfälligt. Om en månad kanske jag känner mig annorlunda, allt verkar vara i förändring så...

Regn

I går kväll var en tänkarkväll, jag tänker på hur mycket vi människor påverkas av varandra. När jag träffar människor som har inflytande på mig och mitt sätt att svara på det jag tar till mig, det känns lustigt och jag vet inte ens hur jag ska förklara det. Känner mig låg och ledsen. Ensam. Jag vill bara kramas men jag ska gå och lägga mig. Det är en sån där dag då jag tänker mer än vad som är för mitt eget bästa. Jag kan inte slappna av riktigt. Jag tänker, tycker och känner åt andra, överanalyserar mitt eget beteende och dömer mig hårt för ingenting. I dessa stunder är det skönt att knarka, för då kan jag reda ut sånt här trassel mycket lättare (egentligen handlar det om att få fokus på annat och inte vara så jävla tankemanisk) men nu knarkar jag ju inte längre så jag går och lägger mig en stund och hoppas att jag mår bättre när jag fått vila lite. Jag ska inte skriva mer just nu, jag bara rör ihop saker och talar i tungor eller vad det heter, känner mig förvirrad eller off track. Thats life, det blir snart bättre.

En bra dag

Det har varit en bra dag so far, jag gick i skolan till 12 sen bar det av in till Brighton för att jobba till 6. Jag fick lära mig att fritera fisk och pommes i dag. Det var hanterbart och kändes bekvämt så den stationen gillar jag från o med nu. Sen har vi smörgås/baguette/sallad/toast - WE ARE NOT FRIENDS.....yet... (men det är bara för att jag inte kan det) men men , diska eller fritera och jag är supernöjd. Jag kommer inte att kunna undvika smörgåsstationen hur länge som helst och när jag väl fått kläm på det så kommer det bli/kännas mycket bättre, jag vet. Nog tjatat om det.
Jag känner mig lite stissig, jag vet inte varför riktigt men jag försöker att ta saker och ting som dom är och ta mig själv som jag är. Jag behöver inte alltid analysera sönder mitt eget uppförande och mina tankar. Jag försöker lära mig att inte lägga så mycket energi på att bry mig så jävla mycket som jag vanligtvis har tendens att göra. Jag måste lära mig att bara vara men  det är fan inte det lättaste. Jag märker allt för många gånger hur jag gärna formar mig efter min omgivning, för att passa in, för att tillgodose. Men folk lever ju sina egna liv och har ansvar över sina liv och sitt mående och det är inte upp till mig att underlätta eller tillgodose så som jag är van vid att göra. Jag har inte varit riktigt medveten om innan hur jag gärna formar mig efter andra men nu, utan knark i kroppen så är jag på ett helt annat medvetandeplan. Och det är svårt att vänja mig av vid beteenden som jag inte ens varit medveten om att de existerade och t.om. har varit en så STOR grej i mitt liv. A ja, nu blev det rörigt känner jag.

Onsdag

Sov länge idag, missade skolan och åkte och jobbade. I morgon blir det skola sen jobb. Allt är okej på det stora hela. Sitter hemma på sängkanten och skriver lite. I dag fick jag lära mig göra smörgåsar på jobbet och det kändes allt annat än bra. Jag var rädd och kände mig allt annat än bekväm. Men men det är bara att bita i det sura äpplet, så svårt kan det inte vara att lära sig att få kläm på det. Men det är motstånd ända in i själen haha, löjligt men så känns det för mig. Jag gillar att diska, det kan jag, jag vet vad som förväntas av mig. Jag ska jobba i morgon igen. Efter skolan. Såklart. Jag får inte missköta skolan bara för att jag fått ett jobb. Sen går tankarna om jag ska stanna kvar i England, spara i hop pengar för att kunna komma in på KBT utbildning i stället, men så är mamma sjuk och fan det blir kluvet det här.

Jag är trött, klockan är bara halv åtta men jag vill bara gå å lägga mig. Men det blir att kolla på True Blood och bara ta det lugnt. Invänta småtimmarna och sen blir det bingen.

En dag i taget

Jag har bestämt mig, för mammas skull, att jag ska försöka mitt allra bästa att leva på som vanligt. Det gör henne bäst om jag visar henne att jag håller mig positiv. Det är en fucked up situation men det finns inget jag kan göra. Jag vet att hon kämpar med det här att försöka hålla humöret uppe och leva som vanligt den tid hon har kvar, det har hon sagt till mig. Jag minns hur min bästa vän Lena hade det när hon fick sitt cancerbesked och jag var vid hennes sida när hon fick besked efter besked, först hittade hon en knöl i bröstet som visade sig vara 2 i varje, som visade sig vara cancer, hon var tvungen att operera bort båda brösten, cancern försvann, sen blev hon sjuk i gen, cancern hade spridit sig, och det bara fortsatte och fortsatte och jag minns hon sa till mig en gång, Lina, jag trodde att jag skulle bli gammal. Hon dog 43 år gammal. Jag kan förstå vad mamma går igenom så jag måste hålla mig positiv. Men fan va svårt det är.

I dag börjar skolan igen. Jag sitter fortfarande på sängkanten i morgonrock -och trött är jag. Det är väl bäst att klä på sig och pinna i väg.

Så jävla orättvist!!!!!

Jag vet inte vad jag ska säga, vad jag ska skriva, orkar inte. Sitter hemma och gråter. Det är så jävla tungt och overkligt det här med mamma. Tiden är knapp. Varenda minut är värdefull och dyrbar och här sitter jag i England och kan inte umgås med mamma. Jag känner mig så maktlös. Det gör så jävla ont. Mamma, när vi äntligen har fått bra kontakt och lära känna varandra på djupet och öppna oss för varandra ja då ska den jävla cancern komma och ta dig ifrån mig och oss. Jag vet inte hur många månader till jag får ha dig i livet och här sitter jag i England och har lovat dig att stanna kvar och göra klart skolan om du berättade för mig vad som var fel och nu vet jag och vad ska jag göra mamma? FUCKING JÄVLA CANCERJÄVEL!!!! JAG HATAR!!!!!! Det är så jävla orättvist!!!!!!!!!!!!!!!

:(

Jag har jobbat nio timmar i dag. Jag är helt slut. Jag började dagen med att gråta. Det är jobbigt det här med min mamma. Men jag var tvungen att skärpa till mig men helst vill jag bara gå och gömma mig. Det känns så jävla jobbigt att vara i ett annat land när jag vara vill vara hemma och krama om henne. Livet är så jävla orättvist. Jag hatar cancer. Jag kan inte ens skriva om det. Tårarna bara forsar ner och jag orkar inte. God natt

Hopp och förtvivlan

I dag fick jag ett nytt jobb. I dag fick jag oxå veta att min mamma kommer gå bort i cancer. Det är lycka och det är sorg. Det är tungt och det är jobbigt. Splittrade tankar på hur fan jag ska göra. Jag lovade min mamma att stanna kvar i England och göra klart min utbildning om hon talade om för mig vad det var för fel på henne. Och hon har buksportkörtelcancer som har spridit sig och jag vet inte hur långt hon har kvar. Min moster tar hand om henne men jag vill bara vara hos henne i hennes famn krama om henne och tala om för henne hur mycket jag älskar henne och hur mycket hon betyder för mig. Hon har gått igenom ett helvete själv med att sluta dricka och hon har delat med sig till mig hennes resa. Hon har varit hård och bitter men så sakterliga börjat mjukna och bli närvarande och delaktig. Tårarna faller och jag kan inget göra. I morgon ska jag börja mitt nya jobb och jag har lovat att hålla humöret uppe - det gör henne glad. Det är kämpigt och jag är vilsen. Jag vill bara vara hemma nu. I dag muckade min bror från ett fängelsestraff oxå. Allt händer på en gång. Jag älskar min familj. Jag ringde hem till pappa - han var full. Jag är ledsen. Jag måste gå å lägga mig och sova.

Mission completed!

I dag har jag varit inne i Brighton och gått runt och lämnat mitt CV till hotell, barer, restauranger och nattklubbar. Jag har tänkt göra det här ett långt tag nu och äntligen fick jag tid till att göra det. Bra början på påsklovet. Jag känner mig helnöjd. :) Att gå emot rädslor och att följa planering ger utdelning. Så nu är det bara invänta svar - om jag får några men jag håller tummarna. :) Efter jag var klar med min rundvandring gick jag ner till stranden och satt där i solen i två timmar. Skönt!

I övrigt så luktar min dator bränt och det oroar mig. Kanske jag skulle stänga av den? Kan inte tänka mig mitt liv utan en dator, i af inte här. Jag ÄR beroende av den. 

Nöjd

Jag har haft en bra helg. Jag har umgåtts med bra härliga människor och det gör livet så mycket lättare. Nu har vi påsklov en vecka framåt och jag tänker i mitt stilla sinne att huu det här blir rastlöst och jobbigt men jag är ju en positiv människa så jag kunde ju inte låta såna tankar slå rot i mitt huvud så jag kom på den geniala iden att nu har jag den tid jag behöver för att söka jobb i Brighton och runt om. I dag har jag via internet sökt 4 jobb som floor staff, jobba med att plocka disk på barer och sånt. Men så tänkte jag även personligen besöka diverse ställen runt om  här och lämna in mitt CV och så. Mina pengar är slut så nu vill det till att jag styr upp det på nåt vänster. Jag håller mig positiv. :)

Tankspridd men på bättre humör

Vaknade med ångest. Tänker så förbannat mycket och det är jävligt påfrestande måste jag säga. Men det har varit en bra dag i skolan. Skönt att kunna få lite paus från allt tänkande. Jobbade en timme i skolans trädgård för att få in lite pengar. Det är lov nästa vecka och jag blir ju kvar här i England medans många andra verkar åka hem till Sverige. Det gör mig inte så mycket.....säger jag nu :) men jag lär säkerligen bli rastlös så det heter duga men jag har en liten plan. Jag ska fråga i skolan om det kommer vara någon där över lovet och om jag i så fall kan jobba extra. Det hade hjälpt mycket.
Jag har i dag pratat med Karen på kontoret och bett henne ringa tandläkaren. Tror jag har en infektion i tandköttet och jag vill fan inte få nån jäla tandlossning - då dööööööör jag! Men det måste betalas kontant så det blir till att få jobba många timmar extra. Jävla surt säger jag bara. När jag kom hem från skolan bestämde jag mig för att ta en promenad till affären och köpa hårfärg så nu nu - väl hemma sitter jag med färg i håret (det blir rött igen) och lyssnar på Martin Jondo och skriver. Har en uppsats att skriva men jag har glömt bort vad ämnet var så jag antar att jag måste ta reda på det. Känner mig så tankspridd. Det är himla jobbigt. Men promenaden gjorde gott. Känner för att åka in till Brighton och lyssna på live-band men det blir inget med det. Det är impulsiviteten som talar och jag gör mitt bästa att försöka tygla den sidan av mig. Läxa va det ja.

Upp igen!

Jag har varit låg nu ett par dagar men nu börjar jag må bättre. Skönt. Har varit ute på promenad med skolan till Devils Dyke. 12km gick vi. Phu!!!! Svettigt värre men det var gutt. Jag behövde röra på mig. Det händer inte så mycket i mitt liv annars. Dagarna går och det är inte så mycket mer som händer. Jag är ju inte van vid att allt står så stilla men det är väl en vanesak antar jag. :)

Nu är jag sådär låg igen

I dag känner jag mig som vädret - grått och trist. Så kan det vara i bland. Och jag skulle helst bara vilja stanna under täcket men jag har varit i skolan. Jag har fått lära mig att gå emot känslan som bara vill att jag försvinner långt bort. Jag gör det jag ska fast att jag inte mår bra. Jag har en lös tand..... på helt fel ställe om jag säger så och det bekymrar mig måste jag säga. Den får inte lossna. Men det kommer den säkerligen göra men jag kan inte göra någonting åt det och det stööööör mig. Hade jag haft pengar hade jag kunnat gå till tandläkaren men det har jag inte så jag får vackert vänta till jag kommer hem till Sverige. It SUCKS. A ja det är bara att kämpa på. Hej och hå

Ansökan

I dag har jag skickat in min ansökan till Eslöv - beteendevetarelinjen. Så nu återstår å se om jag kommer in eller inte. Det är skönt att vara ute i god tid. Det har ju inte varit min starka sida men det blir bättre och bättre. I övrigt så går skolan bra. Jag har inget knarksug vilket är skönt. Jag har funderat lite över det här med vanebeteenden och för min del så märker jag att det är fullt möjligt att bryta gamla vanor och vända på destruktiva beteenden. Det går sakta men det går ju. Och det är en häftig känsla att kunna konstatera att jag är mätt på droger. Dom känns inte alls lockande på samma sätt längre. Visst en sida har en kärlek för det men det är inte den sidan av mig som styr längre. Jag är inte besatt. Känner mig tacksam. För det där med sprutor har haft en jäkla makt över mig. Manin, besattheten. Galet.