Det är torsdag kväll, mamma har precis gått å lagt sig. Jag kommer vara uppe ett tag till. Sov till halv tio i morse men var lika trött för det. La mig i soffan hos mamma och hon kläcker ur sig att hon behöver ha hem mat och tv-tidning, cyklar du eller ska jag ta bilen? Och hennes sätt att lägga fram det på sa nåt helt annat. Du får cykla upp till affären i dag och handla och helst ska det ske väldigt snart - (jag har varit på skitdåligt humör i dag, irriterad som fan och det blev inte bättre när jag kände mig tvingad att bege mig ut på cykel (trött, irriterad och stekande sol ute ovanpå det) så jag sa, är det bråttom eller?! Hon bara, a men snart i af. (det hon trånade efter var den där jäkla tv-tidningen - Aftonbladets, mycket viktigt, och den kan ju ta slut så därav paniken.) Men jag svarade med samma attityd, är det så bråttom så får du åka själv för just nu pallar jag inte cykla nånstans. Då kom ju förklaringen med tv-tidningen men jag bara ja, jag fattar! Men som sagt, inget illa ment men det får bli senare. Sagt å gjort, jag somnade om i soffan en stund, vaknade, bad mamma sätta på kaffe (för jag vet inte hur den fungerar) å jag frågade henne i samma ton som hon frågade mig förut och jag kände mig lite dum att hon behövde ta sig ur soffan för å sätta på kaffe (men nu vet jag hur jag gör till nästa gång) sen började mamma med maten och jag cyklade till affären, kom hem, åt å sen sov både mamma å jag på maten till klockan fyra, så nog har jag sovit allt. Sen diskade jag. Det har blivit min uppgift och det är okej. Men när jag var iväg på festivalen å kom hem så stod det ett smärre berg av disk i köket och det känns inte riktigt sunt. Men hon har inte orkat säger hon och jag får köpa det, det är ju ganska uppenbart. Syrran har tagit hand om mammas ena hund och det underlättar vardagen både för mamma och mig. Tango och Cano är som natt och dag. Tango som Syrran har är vaktig, skäller och full av liv, Cano är lugn och stillsam av sig. Mamma var inne på sjukhuset igår för cellgifter igen. Skönt att hennes blodvärden tillåter behandling.
I kväll har jag ansökt om CSN, studiebidrag. Givetvis krånglade mitt bankID så jag fick starta om och avinstallera och installera om och beställa nytt bankID och fylla i den 15 sidor långa ansökan igen. Men nu är det gjort och det känns bra.
Lyckades ju skicka min bekräftelse på att jag tackar ja till platsen på Ölandsfolkhögskola till fel mailadress och den skulle vara inne senast den 11/7 och när jag upptäckte det var det den 15/7 och jag har försökt få fatt i skolan men alla är på semester och kommer åter den 4/8. Så nu utgår jag från att jag har kommit in för har ingen på expeditionen svarat på mitt mail där jag bad dom höra av sig så har dom ju inte sett mitt bekräftelsemail heller tänker jag.
A ja, det blir nog bra med det.
På söndag ska jag åka in till Kalmar och hälsa på min lillebror på häktet. Så jäla najs att ansökan gick igenom. Visst, det är bevakat besök men vad gör det. :) jag är glad att jag får komma över huvud taget med tanke på att jag är straffad sen tidigare.
På måndag börjar jag jobba på ICA i Borgholm. Från 18 till 23. Skumma arbetstider kan jag tycka men men det ska bli intressant ändå. Jag har ju skrivit in mig på KRIS i Kalmar för att jag känner att det hjälper mig att hålla mig på banan. Och det är genom dom som jag fick det här jobbet då och målet är att kunna åka på ett NA konvent som hålls i Grekland den 1 september. Och jag tackade ja till detta för vid det tillfället hade jag inte sökt till Ölands folkhögskola men sen gjorde jag ju det och kom dessutom in och skolan börjar den 18 augusti så nu blir det ju lite problem, det krockar ju lite eftersom det handlar om en hel vecka jag ska vara bortrest så jag behöver prata med dom på skolan och höra mig för om det är okej. (Visst, jag tror ju inte att det är några större problem egentligen, jag hinner ju komma in i klassen å få koll på upplägget på 2 veckor, det hade varit värre om jag missat allra första dagarna som jag först trodde att jag skulle göra, trodde skolan började den 25 aug och det hade kanske inte vatt så bra).
A, ja, det löser sig med det med. En sak i taget. Jag får se hur allt faller sig. Jag kanske känner och tänker annorlunda om en månad.
Klockan är 00.00 om en minut. Jag skulle kunna sitta här å skriva länge till men det blir kanske bara rörigt.
Nu har jag kommit i fatt lite i af sen jag skrev sist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar