Jag ska vara ärlig. Det tar emot. Hela förra veckan drack jag. Varje dag. Jag var nog på systemet 3 ggr. På fredagen blev det för mycket och jag ville bara ge upp. Jag spårar ur. Så på lördagen bestämde jag mig för att nu får det vara nog. Jag vet inte vad jag håller på med eller varför det händer mig. Det jag vet är att jag kan göra något åt det om jag gör det nu. Jag blev uppkallad till rektorn idag. han undrade hur det var med mig. Och han sa att både elev och lärare hade känt att jag luktade alkohol. Ja det är jävligt pinsamt att skriva det såhär men så ser min verklighet ut och jag kan inte blunda för den för då går allt åt helvete. Jag vill ha ett värdigt liv och då måste jag vara på min vakt. Jag kliver rakt i utan att tänka mig för och även om jag aldrig har varit nåt större fan av alkohol så nog fan tilltalade det mig på något perverst sjukt sätt. Jag har sett så mycket fylla i mina dagar och jag vill verkligen inte ha det där. Jag var ärlig mot rektorn och bekräftade det han sa. Det känns bra. Jag vet inte vad jag fick ut av att dricka. Jag känner mig så full av tankar i mitt huvud och jag vet inte om jag behövde en paus. Min hjärna går på högvarv men att ta till såna metoder är ingen lösning. Det känns bra att skriva det här. Det är farligt för mig att ha hemligheter eller leva dubbelliv. Det skadar mig själv och jag kan inte stötta sjuka beteenden genom att låtsas att allt är bra när det inte är det.
Phu....
I dag luktar jag tvättmedel och inte öl. Tack mig själv. Jag ska gå å panta dom tre systembolagspåsarna som är fulla med tomma 7.3:or. Hur kunde det bli såhär? Döm mig den som vill. Jag är inte mer än människa. Jag skäms. Inför mig själv. Att jag övergav mig själv sådär. Undra varför jag gör så. Varför är det så svårt att sätta värde på mig själv?
Det är bara ta nya tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar