Tankar...

Var ute på promenad. Själv. Så skönt. Att få lite utrymme att tänka. I bland undrar jag om jag kanske inte skulle trivas allra best att inte ha människor runt omkring mig. Jag blir så tankspridd när jag måste ta ställning till vissa saker. Som män tex. Jag är full av kärlek. Jag har massor att ge. Men jag är så otrygg i mig själv än. Och det gör att jag bara vill gå och gömma mig. Jag vill ha ömhet, närhet, bekräftelse men det där flyktiga, nej jag vill inte ha det mer. Det oseriösa. Men jag tror inte jag är redo för något seriöst än själv. Det är nog där skon klämmer. I bland känner jag att det hade varit bättre om jag hade fötts utan kön. Jag vet inte om livet hade blivit mycket enklare då. Jag är bra på andra människor men när dom kommer för nära så skyggar jag eller kliver i för mycket. Jag har börjat stå på mig och säga nej. Inte falla för frestelser, men jag är fortfarande där och nosar. Jag vill ha men är inte redo att betala priset så jag låter bli. Jag vet inte men det hände nåt med mig när jag var ute på promenad i dag. Jag pratade med mig själv. Och jag fick bra svar. Men det känns så nytt vissa saker. Som att lära mig lyssna på min sunda sida, den sidan som månar om mig. Jag har en bästa vän i mig som är med mig 24/7. Det tar emot att närma mig själv. För jag ÄR klok. Jag ÄR vis. Det är nästan så jag blir förbannad på mig själv att jag inte har sett det innan. Och när jag sett styrkan inom mig så har jag bara nonchalerat mig själv. Gett mig själv kalla handen. Tankar tankar tankar.......