Ja vad ska jag säga om den här helgen? Det blev en del alkohol. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Eller hur jag ska hantera det. Jag vet inte om jag ska skriva om det här eller bara hålla allt för mig själv. Jag har delar av mig som jag fortfarande inte har lärt mg bemästra eller förstå hur det fungerar. Det är många fler bitar jag behöver ha grepp över än jag trodde. Jag vet att det kommer att ta tid att komma på fötter, att få allt att fungera som det gör för andra människor. Jag undrar vad det är jag saknar. Det känns som jag saknar rutiner. Rutiner och mål. Jag försöker närma mig mig själv men det går sådär. Den här helgen har fått mig att tänka till lite. Det känns som att jag ibland måste ta ett steg bakåt för att kunna fortsätta framåt. Jag tänker på hur jag betedde mig i går. Jag blev full. Och en vakt på fotbollen tittade på mig och jag kände direkt att ups....jag tror jag är FÖR full. Inte bra. Så jag gick fram till vakten och pratade med honom och för att få det bekräftat det som jag misstänkte och mycket riktigt. Han tyckte att jag var full tyckte han. Så för att göra det ännu mer obehagligt så frågade jag han vad det är som gör att han tyckte det, och ja jag var ju för sprallig, för glad, pratade för mycket och sinnesslö. Dish! Men det kändes nyttigt att höra och jag tar med mig det. För jag vill inte upplevas sån. Jag tyckte att allt var fridens men det stämde inte överens med verkligheten.
Jag vill hitta mål och mening i mitt liv. Det går upp och ner och jag tar bra och mindre bra beslut. Jag försöker ta till mig av vad som händer och väntar på att polletten ska ramla ner för jag känner mig diss-orienterad. Ofokuserad. Och i ärlighetens namn så vet jag inte hur det fungerar det här med att hitta fokus. Hur gör andra människor? Jag måste ta reda på det. Eller prata med någon som kan förklara för mig så jag förstår. Livet är inte ett skämt men jag tar det inte på allvar. Jag har ingen direkt tillit till livet men jag försöker ha. Dom säger ju det, fake it til you make it. Kanske gör jag för stor sak av det hela? Jag vet inte. För det mesta går det ju faktiskt himla bra för mig. Det funkar i skolan, jag har börjat springa, jag söker jobb. Det låter ju jättebra och visst, jag GÖR ett bra jobb. Från att gå från att knarka 24/7 och leva "dubbelliv" till att bara släppa allt och börja skolan på främmande ort och sen vidare till England. Jag vet ju att jag kan. Det har jag ju bevisat för mig. Nu ska jag bara få det att funka tillfredsställande.
Det kändes skönt att få ur mig lite tankar. Jag är rädd för att bli dömd av vissa människor i min närhet när jag skriver om okloka beslut som jag tar. Men samtidigt så tvingar jag ingen. Jag är inte perfekt. Inte på nåt sätt. Så här ser mitt liv ut och jag försöker göra förändringar och lära mig att hålla mig till mina egna direktiv men jag har uppenbarligen fortfarande mycket att jobba på. Mitt skeva tankesätt och ATT mina tankar står i vägen för mig (att jag tänker för mycket och låter tankar påverka mitt mående) så jag behöver verkligen ta till mig det här med att släppa taget. Jag måste sluta tycka, tänka och känna åt andra människor. Och jag kan inte vara alla till lags, det går inte. Och jag kommer aldrig kunna pleasa alla i min omgivning hur mycket jag än vill. Det har nog varit den viktigaste insikten jag har gjort och som jag har fått jobba hårt på, att lära om. Jag fick till mig förhållningssätt som liten som inte stämmer överens med hur saker och ting egentligen ska vara. Jag har fått bilda mig en egen uppfattning och fått dra egna slutsatser om hur saker och ting ska vara, hur jag ska vara men nu har jag fått till mig att jag har lärt in fel förhållningssätt, jag har fått fel information och det skapade mitt skeva tankesätt om tex min roll här på jorden osv. Nu som först börjar jag förstå att om jag ska kunna leva med mig själv och vara närvarande så kan jag inte gå trycka ner mig själv med negativa tankar och massa oro om andra människor för så gör inte andra människor. Eller dom gör det i LAGOM (jag älskar det ordet) dos.
A nä nu har jag fått lite sinnesro och kan kanske krypa ner under täcket och att det kan bli lite tyst i huvudet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar