Jag tror på livet, jag tror på mig själv. Jag kommer att lyckas att ta mig hela vägen vart den nu bär. Vad jag vet är att den bär mig uppåt, ut ur destruktiva mönster sakta men säkert. Det tar tid att läka, det tar tid att lära känna sig själv. Jag måste gå på djupet, börja om från början men det är okej idag. Det finns dagar då tvivel råder det finns dagar med sorg och saknad men min tro på att det kommer att bli bättre gör mig stark i mig själv. Livet är en balansgång men jag försöker göra det med ett leende på mina läppar. Jag vill göra världen till en bättre plats att leva i. Jag vill tillföra av all den kärlek som bor inom mig till andra - till mig själv. Balans. Jag är som en fågel som svävar fritt och ser allt det vackra i helheten. Jag försöker att hålla mig i helheten, lära mig konsten att styra mina tankar till att vara den kraft den kan vara. Vi är på jorden så kort tid och jag vill försöka göra det bästa. Att slå in på rätt väg, att tillåta mig att stanna på den och växa som människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar