Sitter hemma på rummet på sängkanten och känner mig sådär vilsen igen. Alltså jag måste hitta nåt att hålla fast vid. Jag känner mig identitetslös och det är inte bra alls. Jag är lättledd och jag gillar inte det. Jag hakar gärna på så jag slipper tänka själv och sen hoppas jag att det kommer nånting bra utav det eller ingenting. Det stör mig att jag jag känner mig rotlös och inte vet vart jag har mig själv. Fan jag borde väl samlat ihop mig själv så pass att jag i af vet vem jag är och vad jag tycker om och vad jag vill göra, men nej, allt är fortfarande skrämmande nytt och stort och det är intryck som måste sorteras och jag vill bara sätta mig i ett hörn blunda hårt och hålla för öronen.
Jag antar att allt kommer hamna på plats men om jag vill ha det så som passar mig bäst måste jag lära mig bli mer kräsen och kanske passionerad. Drogerna var inga problem, där hade jag klara direktiv om vad som styrde min vardag och vad jag ville ha ut av den men att vara nykter innebär KAOS i mitt huvud. Vad ska jag göra åt det här kaoset. Jag har ingen aning. Jag har inget liv utanför skolan, jag glider bara med. Min värd som jag bor hos är sällskapssjuk men jag vill inte umgås, det känns konstlat. Hon är rar och jättetrevlig på alla sätt och vis men jag vill inte kliva i nåt som att bli ett sällskap och sen får jag dåligt samvete och så har jag inte utrymme för mig själv.
Jag har inte berättat för henne om hur mitt liv har sett ut innan med missbruket och allt och det känns märkligt men det var nåt som skolan sa när jag frågade (för först skulle dom hitta en värdfamilj som passade mig och min problematik) men sen när jag frågade om dom sagt nåt till henne om mig så sa dom nej och ne he tänkte jag, då blev det skamligt och obekvämt på nåt vänster så jag har inte kommit mig för att berätta för henne. Sen hade hon hittat ett jobb på en anslagstavla häromdagen om ett städjobb på en skola ett stenkast därifrån jag bor och jag blev jätteglad och gick ut å skrev av numret och när jag kom in så nämnde hon nåt om brottsregistret och jag sa bara ok, men så har hon varit på mig om det här brottsregistret säkert 6 gånger till efter det här så i kväll sa jag till henne att JA, jag blev dömd - för 5 år sen.Usch jag känner mig så lost. Jag vill inte skrämma tanten. Och jag har fått uppfattningen om att hon har lite fördomar och att jag inte kan vara riktigt mig själv och det känns inte bra. Kanske är det bara mina egna hjärnspöken - antagligen.
Hur eller hur så har jag fixat mitt CV nu äntligen, Jag har 15 kopior och tom ett foto uppe i högra hörnet. Jag har införskaffat mig en mail adress som är anständig. Tydligen så låter treyslot slampigt haha. A ja nu är det åtgärdat i af. Bra.
Om det kunde bli bättre väder så jag kunde bege mig ut å jogga igen. Det skulle jag må bra av. Jag har haft några dagars vila för jag har haft nån infektion i kroppen men den börjar gå över, hostar lite bara.
Det blåser som fan ute och tant har fått hem ett brev eller snarare en manual om evakuering utifall det skulle uppstå översvämning. Inte för att regnet uppifrån utan grundvattnet nerifrån skulle tränga upp under huset. A ha ja najs, så hon sa till mig att packa en väska Just in case. Well well well......å så pratar hon om att hon är rädd för inbrottstjuvar om vi nu skulle behöva lämna huset. Jag sa att jag kan stanna kvar och vakta. Jag bor på tredje våningen och det kommer inte in en jävel här inte.
A ja vi får se hur det går. Håller tummarna att huset klarar sig och att vattnet rinner undan.
Det är inte lätt att lära sig sortera saker i huvudet när ny information hela tiden strömmar till. I bland blir jag så trött på det bara så jag önskar mig bara bort. I dag är en sån här dag då allt jag lägger upp på FB ger mig ångest. Och då undrar jag va fan det handlar om. Är mina handlingar impulsiva eller ogenomtänkta? Är det därför det ger mig ångest? Just nu vill jag bara stänga ner FB. Det har inte hänt nåt och jag har inte lagt upp nåt dumt men jag ifrågasätter mig själv och jag låter inte mig själv vara i fred. Jag analyserar för mycket och kan inte slappna av. I bland undrar jag vad jag har för jävla diagnos.
Bara att ögna igenom vad jag skrivit nu gör att jag ser klart och tydligt att ja det är definitivt rörigt i huvudet på mig. Jag hoppar från sak till sak. Det är likadant i skolan. Och mina uppsatser. Tappar fokus och vad det är jag håller på med. Snöar in på annat och so on. Jag vill inte vara så här rörig i huvudet. Det får mig att känna mig låg. Jag kommer må bättre i morgon. Det är bara lite jobbigt för jag vet inte hur jag ska göra för att hitta min väg, en väg som passar mig, där jag får det utrymmet jag vill ha och gör saker som jag tycker om för att jag tycker om det. Vad ska jag fokusera på? Jag måste börja i små steg. Jag måste hitta min identitet. Det är illa att jag är 31 år och fortfarande känner min identitetslös på vissa plan. Vad är en identitet? Vad innehåller en sådan? Hur funkar den? Hum.... det var bra frågor känner jag. Kanske om jag får svar på det så kanske jag kan börja därifrån och bygga upp och få bitarna på plats (dom som är så många och utspridda överallt) Jag känner mig som ett tonårsrum i huvudet, kläder och prylar överallt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar