På lektion i dag hamnade ämnet argumentation på tapeten igen... Och det är något som verkligen sätter käppar i hjulet för mig. Att argumentera för något jag inte tror på eller ens förstår bara för att jag ska, det känns fel, det känns som jag lurar folk och jag förstår inte hur det fungerar alls. Jag blev så jävla ledsen att jag gick hem och bara grät, hejdlöst. Försökte få tag i en vän men hon svarade inte så jag ringde mamma. Hon är klok fast vi inte haft bra kontakt innan men jag har börjat öppna mig mer och mer för henne och det känns bra att prata med henne. Åh.... det har varit en jobbig dag det här fy fan. Jag skulle kunna lägga mig ner och dö. Men det är en del i processen, att bli drogfri, att lära mig hur livet fungerar och acceptera hur saker och ting är uppbyggt. Men det är jobbigt, så jävla jobbigt. Jag ska gå å träna. Fan, hur ska jag få ihop saker och ting. Jag fattar det bara inte. Världen skrämmer mig och jag undrar vad jag kliver in i för nåt. Kommer jag trivas? Dum fråga, jag vet, tiden får utvisa.... Jag lägger mig tilltro i att det finns mer positivt än negativt jag kommer möta i framtiden.....jag vill inte gå tillbaka.....
"Jag vill vara din Margareta, bara vara din........" -Så blir det inte, men jag kan försöka vara en mindre usel vän genom att hålla lite bättre kontakt med dig. Jag har massor att prata om, men just här & nu blir det bara en varning! Kommer du tillbaka hit så är jag där och möter upp. Och jag kommer jaga iväg dig "blixte-snabbt", för här finns ingenting som varken du eller jag vill att du ska ha! Tid Lina! Ge det tid! Du säger det själv, men du måste oxå anamma det du säger och tänker. Så enkelt är det. Eller, så svårt är det. Det kan bara du avgöra..............:-)
SvaraRaderaMed kärlek till dig Lina......