Självständig....

Nu står jag på egna ben helt och hållet. Fick besked från CSN 

att dom beviljar mig pengar! Jag behöver inte gå på soc mer! Fan va skönt! 

Jag är fri. Ännu ett steg i rätt riktning! Bra bra bra! 

Jag är 31 men det känns som att jag precis har blivit myndig och får 

bestämma själv över mitt egna liv. Mina val, mina beslut. 

Jag håller på och lära känna mig själv och har börjat se vad livet kan ge

och vad jag själv har för roll. Livet är som en film och i mitt liv har jag fram

tills nyligen bara haft en biroll.... och jag har varit nöjd med det, eller jag 

har inte ens fattat att det är JAG som ska ha huvudrollen! Men nu börjar

jag fatta det, och fan, det är ett jävla ansvar.  Jag bestämmer själv vilket 

innehåll "min film" ska ha och jag märker ju det att jag måste hålla koll på mig 

själv SOM FAN alltså! Huu! Det är sån skillnad på liv, att leva "avstängd" och

"avskärmad" som jag faktiskt har levt så gott som hela mitt vuxna liv och nu 

kliva in i "vuxenvärlden" det är fan ingen lätt grej alltså. Jag måste ändra på

jättemycket har jag kommit fram till.....typ nu...inser jag det. Hum... jag börjar 

få perspektiv på saker. Liiite tungt, liiiite jobbigt men jäääävligt intressant! 

Den allvarligaste biten/svagheten hos mig själv som jag måste se över å få

koll på det är impulskontrollen, usch, jag är fruktansvärt impulsiv och jag 

förlorar mig själv där och jag hamnar i himla konstiga situationer som jag inte 

behöver. Jag måste sluta med att leva för dagen, för i det här livet får saker 

konsekvenser som jag inte kan blunda för eller vifta bort. Jag måste börja se 

vad jag sänder ut för signaler till andra människor. *suckar* ja kära nån, det här 

med att lära känna mig själv och bli en fungerande sund människa, shit vilket

projekt alltså! Uj uj uj.   .....fortsättning följer.....  

Hakona matata