Tjuriga jag

Ska snart bege mig till jobbet men känner ett motstånd. Jag vet inte varför det är så. Jag trivs ju på jobbet men jag känner ångest. Jävla dumheter försöker jag intala mig själv. Har lite ont i magen och jag blir grinig men jag antar att det bara är att bita ihop och göra mina åtaganden (fast helst vill jag bara smita undan) meeeen det ska jag inte göra. Jag måste ju lära mig att hantera mitt negativa tänkande tänker jag och då måste jag utsätta mig för saker som känns motigt. Men det är ändå lustigt det här med jobbet. Det är det bästa jobb jag har haft (förutom stallet i Oskarshamn) jag vet vad som förväntas av mig, jag vet vad jag ska göra, jag gör det bra och chefen är nöjd.....och jag är nöjd.....egentligen.....men ÄNDÅ så tar det emot! I bland blir jag sur på mig själv när jag inte kan sätta fingret på vad det är som är så jävla jobbigt. Är det att jag blir uttråkad? Njae inte så värst, jag har att göra mest hela tiden och jag kan variera, slänga sopor, hämta mat, ta ett bloss, diska, plocka av bord, tömma diskmaskinen, fritera, och så går det runt runt och poff så är dagen slut och jag får gå hem. Men ändå tar det emot. Då undrar jag ju, är jag understimulerad? Nej. Skulle jag inte kunna nöja mig med det här då? Jo. Ja men gör då det säger jag till mig själv. Nu måste jag göra mig i ordning. Jag har spenderat för mycket tid vid datorn och glömt bort tiden!