Jag har ju känt länge nu att jag bara mer och mer tappar greppet om allt och för två veckor sen förlorade jag en nära vän i en olycka och det gjorde att jag fullständigt bröt ihop. Jag fick reda på det 2 okt, torsdag kväll, att han hade ramlat ner från en balkong på morgonen och avlidit. Jag grät tills jag somnade, jag grät när jag vaknade, det blev ingen skola för mig den dagen och jag tog flykten till vänner den helgen för att inte förlora förståndet. Det blev så jävla tungt som jag inte kan minnas att jag varit med om tidigare så det blev omöjligt för mig att sköta skolan, jag gick runt som en zombie och det märkliga var att det kändes som att han var med mig en hel vecka och jag kunde känna hans sorg och panik över att hans liv tog slut utan förvarning och sorgen att vi precis hade tagit upp kontakten igen och hade firat min födelsedag helgen innan han dog och det kändes så bra att ses igen och det gav oss båda ny energi och glädje att ha setts igen och såg fram emot nästa tillfälle och sen går han och dör! jag passerar busshållplatsen där vi vinkade av varandra för sista gången i Kalmar och det var tungt och är fortfarande. Jag minns vart hans bil stod, vi käkade en pizza, pratade, släppte ut lilla Elvis, hans hundvalp, gick upp till busshållplatsen, jag passade på att rensa några kantareller och sen kom bussen och vi sa adjö och konstaterade att vi måste ses snart igen och tackade varandra för en betydelsefull helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar