Nu har vi tappat varandra igen

Jag har låtit dig hållas med ditt sätt att hantera saker och ting, så länge det funkar för dig och hjälper dig så har jag tänkt,  du får ta det i din takt, göra det du behöver göra. 

Men nu är det dags att vi pratar för jag börjar bli lite sur då du lyssnar till vad jag har att säga men du tar inte till dig längre på samma sätt. Du är inte mottaglig mer än att hålla det allra viktigaste igång, du håller dig flytande men blir bara mer och mer avstängd. Vi har pratat om det så många gånger och skrivböckers blad har fyllts med analyserande, kapitulerande, sanningar, fakta och tänkbara lösningar, sätt att hantera och göra annorlunda. Hantera på ett friskare sätt men det är lättare sagt än gjort. Du gör det som förväntas av dig och sköter de viktigaste bitarna men var är känslan? Delaktigheten? Du gör mig sur, och besviken och tycker att du borde förstå att du är värdefull nån jäkla gång, men det är klart, hur ska du förstå det när jag är den som ska föreställa din bästa vän möter dig med tystnad¨och inbillar mig att jag visar att jag bryr mig och respekterar dig...... när jag låter dig hållas.......

Att det ska vara så svårt att lära sig att bli sin egen bästa vän!