Uruselt humör

Igår kväll ringde mamma från sjukhuset och sa att hon skulle komma hem i dag. Och jag frågade NÄR hon hade tänkt komma hem och det visste hon inte. Men hon tog för givet att jag skulle vara hemma från skolan och det gör mig så jävla sur. Jag vet inte varför jag blir sur men jag känner mig låst här hemma. Och jag hatar det, att inte kunna röra på mig. Att bara sitta här det är ångest. Jag hade gärna velat gå till skolan. Jag BEHÖVER skolan. Det är mycket möjligt att jag förstorar upp allt men det är jobbigt när jag känner att allt bara bubblar inom mig. Och dessutom när hon (mamma) låter nästan föraktfull i tonen. I cant get my head around it. Jag avslutade samtalet med att jag har varit ute med Cano som jag ska, jag har dammsugit och diskat och ja jag stannar hemma i morgon. Suck!