Det var en bra fråga och jag svarade såhär:
Jag brukar kalla mitt ego den lille röde djävulen på axeln. Men ego låter mer rimligt. Jag har ett stort ego i mig och så har jag oxå min sunda sida. Jag var inte medveten om HUR mycket den styrde mig, mitt ego, tills jag la av med drogerna. Nu står vardagen och utmaningar i ett helt nytt ljus. Jag kommer fortfarande på mig själv med att ha impulsiva idéer men i dag kan jag använda mig av - stopp och tänk. Innan var det full fart och jag hade ingen kontroll eller visste ens att jag kunde tygla kraften eller styra den åt det positiva hållet. Men nu har jag lärt mig att greppa vad det är jag har att göra med. Det är en kraft. Och om jag inte styr den åt rätt håll så drar den mig neråt, med full kraft. Negativ <-------i-------> Positiv Jag står i mitten, kraften finns alltid där, och egot och ovanpå det impulsiviteten (som jag inte var medveten om hur stor del den hade i mitt liv har jag nu erkänt och accepterat och den är inräknad i varje beslut jag tar. När jag blev medveten om att mina s.k infall faktiskt förstörde mitt liv så blev det naturligt att oxå försöka få kontroll på den sidan av mig.-------i------->
Jag vet att saker och ting kommer bli bättre. Eller jag lägger min tillit i att det kommer bli bättre. För det mesta nu för tiden är allt frid och fröjd. Eller hur ska jag säga, jag är inte upptagen i tanken av att vilja ta nåt och det är skönt. Men de stunder då jag har såna tankar blir jag låg. Jag har känt sug i dag tex. Sug låter så fult, om jag säger att jag har velat ta idag. Här har jag inga droger tillgängliga, tack och lov, så det har varit alkohol som tankarna har kretsat kring. Och dricka som inte ens är "min grej". Men som sagt, där märker jag hur jävla stark mitt ego är. Och det kan göra mig väldigt ledsen och rädd, tänk om jag inte orkar stå emot hela vägen? Tänk om jag tappar greppet om mig själv? Men jag använder mig av verktygen jag fick i behandlingen. Automatiska tankar, katastroftänk, jag vet vad det är jag har att göra med idag. Jag blir fortfarande rädd men det ända jag behöver tänka på är att inte ta. Gör jag inte det så kommer det här måendet och mitt ego att lugna ner sig. Det är bara temporary. Det går över. Och jag har kommit på mig själv med hur jag kunde resonera förut. Jag kunde ge efter för egot och ta bara för att straffa mig själv, jag kunde tycka att det är rätt åt mig om det nu ska va på det viset. Om jag nu ska behöva må dåligt av att ha ett begär som jag inte förstår mig på så då är jag väl värdelös och ingenting att ha. Om jag nu inte kan funka som en normal människa. Saker och ting börjar bli begripliga för mig. Men jag känner mig ändå invecklad. Det är så mycket med mig. Det är så många delar av mig. Jag har så mycket inom mig. Det är som att lägga ett tio tusen bitars pussel med bara vita och svarta pusselbitar. Nu tog jag i lite där kanske men så kan det kännas i bland. Så tålamod tålamod tålamod...........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar