Rädd ibland

Rädd, ja det är jag ibland. Rädd att förlora. Förlora kontrollen. Jag skrev till en förut i dag att jag är inte den som kontrollerar. Och det är jag inte när det gäller andra människor. Så sätt är alla fria att göra vad dom vill. Att ha kontroll och kontrollera är så klart två skilda saker men jag tycker det är lika sorgligt båda två sakerna för det begränsar. Jag är van att ha kontrollen över mina känslor. Jag har inga förväntningar. Jag läste någonstans att har man inga förväntningar så kan man heller inte bli besviken.

Men i bland är jag rädd för mina känslor. Att jag ska tappa kontrollen över dom. Att jag inte kan hantera dom. Jag vet inte om det har att göra med att jag är drogfri. Utan knark och annat skit i kroppen står jag ganska naken och utlämnad. Det är mycket att möta i den "nya" världen och att vara 100% Lina och närvarande det är påfrestande och ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen med mig själv. Jag skulle kunna vara ute och gå i timtal bara för att få en paus. Det är första gången jag gör någonting så här stort för mig själv och är seriös med det och vet vad det innebär. Jag sa att jag skulle börja på Visingsö och vara 100% seriös mot mig själv för jag kom fram till att det måste jag vara om jag ska få detta att funka (att plugga) om jag ska ha de kraven på mig måste jag skapa de rätta förutsättningarna annars faller jag och kommer inte orka resa på mig fler gånger. På Visingsö gjorde jag mitt bästa men jag lyckades inte vara 100% seriös mot mig själv. Nu är jag i England. Och jag undrar vad jag har gett mig in på här. Kan jag leva upp till mina egna förväntningar? Är jag någonting att ha? Än så länge är jag faktiskt 100% seriös när det gäller sinnesförändrande substanser. Sen har jag rökningen. Jag har inte köpt cigg men jag har i stället bett om en cigg här och där. Ett beteende som jag inte köper. Och jag undrar om jag ställer för höga krav på mig själv. Så jävla svårt ska det väl inte kunna vara att sluta röka. Jag har rökt 1-2 cigg om dagen. Men jag blir klart besviken på mig själv när jag fejlar. När jag säger att jag ska göra en sak och jag förstår fullt ut varför jag har tagit detta beslut men ändå så funkar det inte fullt ut. Fan det är klart jag blir rädd.

.....jag är rädd att göra mig själv och andra besvikna. Jag är rädd att misslyckas.

Men jag ska vända på de här tankarna (kom jag på nu) i bland undrar jag hur det står till i mitt huvud. Hur det kan komma sig att jag blir så sorgsen som jag blir i bland. Men jag försöker vända på det. Tänka positivt. Och nu har jag ju skrivit av mig här lite. Och morgon ska vi åka till London! :) Det ska bli kul! Jag har svårt att tillåta mig att bli glad i förskott men jag försöker öva bort det. (det har varit ett gammalt skydd för att undvika besvikelser - ta aldrig ut glädjen i förskott) men i dag ser mitt liv annorlunda ut,. Idag är det jag som bestämmer innehållet i mitt liv (det lät klokt - och där blev jag på bättre humör) bara för att tillägga vad som händer i mig. Som sagt, vi åker tidigt i morgon bitti. Och det ska bli KUL! :) Ska gå bort till skolan en sväng nu (Paviljongen) och se vad folket styr med sen blir det hem å sova.