Plugga - Självinsikt
Plugga va det det hette... Börjar komma mig själv lite närmare mig själv..
Tog lite depp, kraftig ångest och förvirring innan jag hajjade va skon klämde.
Givetvis va det plugget det hela handlade om. Inte förvirring genom umgänge med andra människor som jag först ville få det till, där å då va det ju givet och den enda vettiga förklaringen till mitt dåliga mående och min då- trodda brist på kontroll "over emotions" som just blivit uppenbara och satte mig på pottan. Men det hela bottnar i att jag åtagit mej något, gett mig själv en öppning men inte planerat HUR jag ska hantera det hela. Öppningen är Komvux, där jag går idag. Där jag ska läsa in fyra ämnen på en termin.
Och va´d jag inser är att det är inget som gör sej självt ( nej givetviiiiis inte) utan det kräver min medverkan i allra högsta grad.
Dags att allvaret infinner sej. Resten har jag faktiskt kontroll över när jag väl tittar efter.
Vill jag i af intala mig själv.
Jag har hittat mej själv, nu finns det inget som kan få mej att blunda för den jag är och för dom behov jag faktiskt har, som människa. Jag har drömmar, jag har visioner, jag ska hjälpa mig själv att komma framåt, uppåt. Det ligger ju hos mig. Om jag vill nåt så är det JAG som ska. Och jag kan. Jag kan faktiskt.
Ska bara lära mej hur jag ska gå tllväga. Bli delaktig. För det är det det handlar om. Att bli delaktig och intresserad av mig själv.
...................................................................................................................................................................
I dag 4 år senare med facit i hand så ser jag hur annorlunda mitt tankesätt var då. Det jag skriver: Dags att allvaret infinner sej. Resten har jag faktiskt kontroll över när jag väl tittar efter.
Vill jag i af intala mig själv.
Det var knarket jag menade då. Och nej det hade jag inte. Jag ville så gärna tro det för skolan betydde mycket för mig redan då men som jag skrev, ska bara lära mej hur jag ska gå tillväga... Och jag tror äntligen jag hittat ett fungerande sätt. :)
Tog lite depp, kraftig ångest och förvirring innan jag hajjade va skon klämde.
Givetvis va det plugget det hela handlade om. Inte förvirring genom umgänge med andra människor som jag först ville få det till, där å då va det ju givet och den enda vettiga förklaringen till mitt dåliga mående och min då- trodda brist på kontroll "over emotions" som just blivit uppenbara och satte mig på pottan. Men det hela bottnar i att jag åtagit mej något, gett mig själv en öppning men inte planerat HUR jag ska hantera det hela. Öppningen är Komvux, där jag går idag. Där jag ska läsa in fyra ämnen på en termin.
Och va´d jag inser är att det är inget som gör sej självt ( nej givetviiiiis inte) utan det kräver min medverkan i allra högsta grad.
Dags att allvaret infinner sej. Resten har jag faktiskt kontroll över när jag väl tittar efter.
Vill jag i af intala mig själv.
Jag har hittat mej själv, nu finns det inget som kan få mej att blunda för den jag är och för dom behov jag faktiskt har, som människa. Jag har drömmar, jag har visioner, jag ska hjälpa mig själv att komma framåt, uppåt. Det ligger ju hos mig. Om jag vill nåt så är det JAG som ska. Och jag kan. Jag kan faktiskt.
Ska bara lära mej hur jag ska gå tllväga. Bli delaktig. För det är det det handlar om. Att bli delaktig och intresserad av mig själv.
...................................................................................................................................................................
I dag 4 år senare med facit i hand så ser jag hur annorlunda mitt tankesätt var då. Det jag skriver: Dags att allvaret infinner sej. Resten har jag faktiskt kontroll över när jag väl tittar efter.
Vill jag i af intala mig själv.
Det var knarket jag menade då. Och nej det hade jag inte. Jag ville så gärna tro det för skolan betydde mycket för mig redan då men som jag skrev, ska bara lära mej hur jag ska gå tillväga... Och jag tror äntligen jag hittat ett fungerande sätt. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar