Ansvar

När jag ger mig själv utrymme, när jag bestämmer mig för att sätta mig och mitt välbefinnande i första rum då händer det någonting inom mig. Jag känner trygghet som kommer inifrån, en tillit till mig själv börjar ta form. Jag har sått ett frö och jag kan känna att det växer när jag sätter värde på mig själv. När jag inte låter mig styras av mitt ego utan jag ser mig själv som en människa som behöver omtanke. När jag tar ansvar för mig själv så händer det också någonting vackert inom mig. Jag har varit rädd för ansvar innan för jag har inte förstått vad det innebär och vad det går ut på. Men bara genom att jag fick det till mig att jag HAR ett ansvar - över mig själv, och att jag har ett VAL, wow, jag tycker det är jättehäftigt, faktiskt. Helt plötsligt kunde jag se mina förutsättningar och möjligheter öppnade sig som jag aldrig har trott varit till för mig. :) Förut så trodde jag på fullaste allvar att jag var bara tvungen att acceptera läget (vilket läge det än handlade om) men i dag förstår jag att jag behöver inte alls finna mig i saker som gör mig illa eller som inte tillför mig något positivt. Innan levde jag och kunde godkänna min existens bara om jag tillförde någon någonting, det kunde handla om vad som helst. Och därigenom hamnade jag i en beroendeställning till andra människor som jag inte såg. Och någonstans tappade jag bort mig själv fullständigt. Jag fanns inte. Jag hade inget värde. Jag var till för andra. Det var mitt enda mission. I dag har jag blivit medveten om hur jag fungerade då (och det var inte alls kul att få det till mig) men i dag har jag lärt mig att jag duger som jag är utan att hela tiden behöva ursäkta min existens. I dag har jag ett värde och jag är omtyckt bara genom att vara Lina. Jag tar till mig av mina insikter och där det innan tog stopp har jag nu lärt mig att - jag har ett val. Det tar tid att lära om. Men jag känner att jag är på rätt väg. Jag har fortfarande massor att lära mig och det jag jobbar på mest nu är att vända min attityd till ansvar till någonting spännande och utvecklande. För det är så jag vill se det, ansvaret över mig själv. Inte som en börda som är motbjudande utan som möjligheter och uppskattning.