Tänk om tänk rätt

Jag har varit ute och gått en långpromenad i det fina vädret och det fick mig att fundera lite över hur jag ska förhålla mig till saker. Det känns lite som att jag bara flyter med och att jag inte har nån riktig fast punkt eller hur ska jag förklara. Jag vet inte riktigt om jag begriper vad det är jag har gett mig in på, att försöka leva ett liv utan droger, plugga, skaffa jobb, lära känna mig själv, börja funka som en "normal" människa. Jag älskar ju livet och det fyller mig med tacksamhet men i bland undrar jag varför jag är nöjd med så lite. Jag gör mest saker för att jag vet att det är så jag ska göra men jag känner inte "connection" till det jag gör riktigt. Kanske är det det där med att "fake it till you make it" som jag håller på med just nu. Att plugga är bara ett steg som jag måste ta för att kunna läsa beteendevetenskap/KBT. Mål och delmål. Å ena sidan är jag nöjd med livet men å andra sidan känner jag mig naken. Det här är en parantes i mitt liv som jag behöver ta mig igenom. Det finns en början och den har ett slut. Sen kommer nästa utmaning och nästa och nästa men det är viktigt att jag håller mig i nuet. En dag i taget. En sak i sänder. (Inget multitasking här) -så hör jag mig själv klaga - men jag gillar inte att sitta still. .....i bland måste jag säga att jag blir lite road av mina egna tankar. Den här omogna sidan av mig som kommer fram. Att jag har den och att den kommer till uttryck. Tänk om tänk rätt.

Pappa ringde nyss och vi har pratat en stund. Det var ett bra samtal. Och han sa att han faktiskt är stolt över mig. Att jag tagit tag i mitt liv. Han säger fortfarande - det går inte åt helvete för dig nu och du sabbar väl inte det här nu och bla bla bla och visst jag förstår vad han menar och att han inte tror riktigt att det ska hålla (med tanke på hur jag levt mitt liv innan) men samtidigt i min värld har jag aldrig uppfattat det som att han bryr sig men det gör han såklart. Men det är klart att jag inte har kunnat ta till mig hans omtanke och att det har blivit skevt när jag har vuxit upp med 2 in 1. Utåt sätt så är det en person men han har två sidor. En full och en nykter. Och det har väl blivit svårt med tillit till den nyktra sidan när den fulla hela tiden har sabbat banden. Men nu sköter han sig och då hamnar allt på ett helt nytt plan. Så det är tillit åt båda hållen. Att våga tro. Hur eller hur så älskar jag honom. Och han älskar mig. Och jag blev ju som han 2 in 1.
Det är bara jobba på. Det går åt rätt håll. Positivt tänkande.

Jag är värdefull (affirmationer)