Ödmjuk

I dag har jag och några vänner varit ute och vandrat bland de engelska kullarna (Devils Dyke). Jättefint och maffigt. Det var så skönt att komma ut i friska luften och solen sken och jag kunde inte ha det bättre. Försöker öva mig i att vara social på fritiden och att vara aktiv och det går sakta framåt. :) En dag i taget. Det känns lite rörigt i huvudet men jag är positiv. Det går inte hänga läpp det gör bara saken värre. Det här med tankens kraft den är en KRAFT som heter duga. Och jag har i allra högsta grad respekt för den nu när jag vet hur kraftfull den faktiskt är. Jag ler när jag tänker på det, hur fången jag har varit i mitt eget tänk i så många år och vilket hinder det har varit för mig men när jag började förstå hur det fungerade och hur tankarna påverkade mig så har allt tagit en ny vändning. Plötsligt ser jag lösningar på problem, genom min medvetenhet har jag i dag reducerat mitt dåliga mående ner till minuter (när det går som bäst :) ). Bara det här att det går att vända på måendet genom att titta på  hur tankarna går, hur jag tänker. Och jag tänker mycket. Bara att bli medveten om det var en befrielse i sig, för då kan jag göra någonting åt det. Som sagt, det har tagit tid och jag kämpar fortfarande med mig själv men jag ger aldrig upp tron på mig själv nu när jag äntligen börjar fatta vad livet handlar om. Tacksamhet och ödmjukhet.