Helheten

Jag lär mig sakta att komma in i rutiner och att trivas i mitt eget sällskap. Jag tänker sällan på resan jag har gjort, kanske behöver jag påminna mig mer om det, jag vet inte. I bland har jag problem att ta mig själv på allvar men när jag tittar på helheten så har jag kommit långt. Jag har brytit många destruktiva beteenden, jag har klivit ur bekvämlighetszonen på många plan och vågat göra förändringar med ett öppet sinne och positivt tänkande - jag VILL någonting mer, jag VILL ha ett mer innehållsrikt liv, jag VILL växa som människa. Och jag tror att det är just det som har hjälpt mig på min väg, att jag VILL någonting. Många gånger har jag önskat att någon hade sett min potential och fört mig in på trygga vägar, visat mig sunda sidor av livet och talat om för mig att det finns så många möjligheter. Jag har alltid haft kärlek inom mig men aldrig vetat vart jag ska göra av den. Jag har verkligen fått kämpat för att övervinna rädslan och mitt skeva tänk för känslan inom mig att jag duger, att det finns en mening med min existens. Jag har lärt mig att be om hjälp och i dag är jag en öppen människa. Och jag får så mycket tillbaka. I bland har jag bråttom men jag lär mig att allt löser sig. Det finns människor som tänker som jag, det finns människor som har samma intressen som jag, det finns utrymme för mig att växa. Det var en verklighet för bra för att vara sann innan men nu vet jag att den existerar. Om jag är öppen så kommer jag råka på möjligheterna som för mig framåt.