Jag bor INTE i norrland va fan

...så vad e de här? Kallt. Kallt som satan ute. Snokhåren fryser till is, å de e väl tur att dom e inne i snoken då annars hade som m all säkerhet gått av (om dom hade hängt utanför menar jag). Nej hej, nu ska jag ta å bädda ner mig i sängen, titta på en film (fyndade i dag å köpte hela 2 filmer för 20 spänn stycket. Det är ju taget!

Hej solong!

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv...

Lyssnar på Lars Winnerbäck, en känslosam och jordnära men ändå så långt ifrån...
Ångest kantar mitt liv, till å från, kämpar jag elr är det mest bara inbillning från min sida? Ett rättfärdigande, min flykt från ansvar och från mig själv.

Ja, men jag e nog skadad, känslomässigt. Lite grann. Jag vet så mycket, jag har så mycket att ge och tillföra mina medmänniskor - jag kan komma nära nära alla andra utom mig själv. Det är en tung bit att jag inte lyckas nå fram till mig själv så som jag når fram till dig och dig.

Min omtanke, min kärlek och min sorg ett koncept som inte funkar för mig som jag så gärna hade velat. Fast allra helst hade jag velat lära mig att bemästra min sorg, min ångest, min oro över att inte vara tillräcklig. Kunna kontrollera stänga av när jag möter så många människor som jag ser sitter fast i sina ekorrhjul utan att deta hur dom ska ta sig ur-men jag ser, jag skulle kunna tillföra hjälpa förändra... men det går ju inte. Så länge jag inte lever som jag lär kommer jag aldrig att kunna nå fram så som jag vet att jag KAN om jag bara kunde se min exen person och lära mig se mig själv som en människa som är dödlig värdefull och behöver sunda beslut som når in i framtiden och inte bara för dagen elr stunden. Men jag verkar vara så blockerad, jag vägrar bli nådd, bli sedd. Om det bottnar sig i rädsla att bli övergiven sviken lämnad att dö det vet jag inte. Jag vet inte.

Du kan! försök att skrämma mig du onde jag låter lugnet i mig leda mig!
jag litar,
jag litar helt!! på MIG.! Du onde,
du är bara en sårbar sida av mig, inte Till för att hindra MIG.
Vi ska fajtas vi
ska älska att värna, dela och ge
men det e nån som inte hänger med som inte vågar hänga på för ingen skulle väl förstå hur ont
det där gör Ont! jag blir så =( sårbar! jag tar mig ALDRIG UPPPP!!!!!
sKRÄm mig på vägen! för jag undrade just vart allting tog vägen blev det bara jag kvar!?? jag vet inte vad. Känner mig så förvirrad ibland, förlåt mig! =( Jag vill inte mera! Nej! Snälla! GÖR INTE MER!!för mig...,! Im so fucked - whatdafuck

Jag blir vän m mig o mina jag...

Vad ska jag hitta på?? Ska jag ta bussen över tillölandet upp till borgholm o känna på pulsen en söndagkväll, elr ska jag sitta hemma å fortsätta må skit över att nyss ha blivit kraftigt bränd av min pojkvän (numera ex. pojkvän). Kollar närmare på bussförbindelserna... Outstanding NOT! Tåg till Kalmar, bra början... Men va fan, från Kalmar avgår buss 7 min innan jag kommer in på stationen.... Hyggligt!? = Då ska jag behöva sitta å vänta minst en timme till innan nästa. Lockande? Knappast! Å de e samma marginaler på bussen efter det, å sitta där i timmar, rastlös å menskossa som jag ea, med en kraftig depression molandes i bakhuvet... va e oddsen? Ska jag införa Tålamod i mitt liv? Är det dax för lite förändring? -Ja, men kan det inte vänta lite här hallå, jag är mitt uppe i ett sorgearbete osv osv. Men nångång måste jag tröttna på alla lama undanflyker å rättfärdiganden o börja ta hand om bruden jag ser i spegeln varje morgon jag vaknar. Det är dags att sluta fred med "hon där" (mig själv alltså) och förändring, det är ju egentligen det enda som ger något här i livet. Det är ju till o med en fantastisk grej vi människor är priviligerade med, vi har alla den förmånen att få använda förändring, för att skapa, pynta å forma livet efter eget tycke. Jag vet själv hur jäkla svårt det är att tex se mig själv överhuvudtaget, jag gör det nödvändigaste, det går automatiskt, för övrigt kan jag sitta å drömma om att de vill jag göra, dit vill jag åka, han vill jag träffa, osv osv, men nu som först (det tog 27 år) att fatta att även JAG har tillgång till förändring. Det handlar bara om att våga ta steget från det bekväma, till att bli delaktig, och bevisa för mig själv att ANSVAR behöver inte alls varesej kännas elr upplevas som något annat än positivt. Jag försökte i tanken leka lite å vända på sånt som e tungt, sånt jag gärna skjuter upp till morgondagen, bara för att jag kan, för att jag hittills inte har sett att det ger mig någonting intressant elr fyller nån väsentlig mening förstunden.... bara en trött suck, näe, ja gör det en annan dag.

Men där slog det mej, att varesej det handlar om att köpa skithuspapper, skölja av disken när jag käkat, låta bli att gå in med skorna... Bara för att ta det som några lysande exempel på gränser som jag gärna kliver över just för att jag kan, å är bekväm, och inte är medveten om att det har konsekvenser, små dock, men ändå helt i onödan. Och oftast när jag konstaterar att, guuuuud va mkt som skulle behövas göras! Hur ska jag hinna? vart ska jag börja? Det slutar för min del ofta med att känslan av att "fan va le jag blir" - Och det är ju samma sak som att, OK Lina skit i det, ta de i mon and so on... Å där är jag sällan sen att nappa.... Men som sagt, så vände jag på det hela, och bestämde mig för att pröva nåt nytt.
Varje gång någonting tog emot att göra, varje gång jag var på väg att rättfärdiga nåt så skulle jag stanna upp och tänka, ja ha Lina, går det att vända tanken från negativ inställning t nåt positivt o meningsfullt elr e du en enklelspårig sur-djävel? Och faktum va att när jag kom på mig själv med att kanske muttra för mig själv, elr låta saker i min omgivning irritera mig, elr störa mig, och jag stannade upp och frågade mig själv, va e mitt problem egentligen? Har jag inte bättre saker för mej än att slösa p¨å min dyrbara energi att gå åt på att mattjävlen vägrar ligga på plats, elr pappret e slut på muggen HALLÅ!!! Personalen!! Aha!!! så insåg jag plötsligt: meningen med att serva mig själv, plötsligt såg jag ett samband mellan min bekvämlighet och mitt dåliga mående som jag aldrig tänkt på innan. I stället för att se allt det jobbiga i att tex tvätta här å nu, så försökte jag tänka, om jag tvättar nu, så kan jag ägna morgondagen åt nåt annat! Att ha struktur på tillvaron det har jag hört ska va ett måste om jag vill att mitt liv ska fungera tillfredställande, och jag har ju tyckt att jag har struktur jag, ordning på loftet så att säga, mejerivaror i kylen, tallrikar i skåpen, skorna i hallen, ttandborsten på muggen å så vidare, så först ville jag inte ens ifrågasätta min attityd vad gäller struktur. Men likaväl som att det ger något att faktiskt ha ordning på mina saker, likaså kunde jag till slut också se alla fördelar som för oss flesta är självklara men det kan va nyttigt att tillåta sig själv att faktiskt se vad det ger en och framför allt, det fyller en betydande funktion i mitt liv.

Det är samma sak med förändringar, det fyller en mkt viktig del i mitt liv att vara öppen för förändring och våga vända på det som känns besvärligt och omständigt till sitt rätta jag, och faktiskt så är jag min egen lycka. Det gäller bara att stoppa dom negativa tankarna vid småsten, i stället för att måla upp världens berg som jag ändå aldrig kommer över.

Det är som att flytta ett helt hem.... Tanken.... näe det här kommer TA VECKOR innan jag är färdig. Men när man verkligen bestämmer sig för att ta tag i det så har man några besvärliga telefonsamtal senare ordnat det till det bästa. Jag är jävligt duktig på att skjuta på just flytt tex, ja elr va, i alla fall.... tre månaders uppsägningstid! HA!! Nemas problemas... har ALL tid i världen... hoppla poppla, 4 dagar innan jag skulle va ute då som först blev jag mottaglig! Snacka om förnekelse... he he

Och i bland känns livet bara så jävla deserabelt...

Det jag försöker beskriva är Ångest, så som jag uppfattar saker...
som blir tungt, ett tryck mot mitt bröst börjar stråla ut när alla signaler i kroppen, samtidigt kontrat av självinsikt, när jag står på focus, att för Mig, är Jag number 1, och jag ser bara klarhet till förfall hur jag finner mig själv med ett tryck mot mitt bröst, när denna känsla får hela kroppen att reagera drar ihop mig, som att bli lämnad på dagis igen... eller va hunden som står upphoppad i soffan i fönstret sörjer varje steg jag tar, kontrat denna att nu är jag tillbaks..

Men hellööööu

Någon nämnde till mig att jag borde minsann starta en videoblogg för att jag har så flippade kommentarer och utlägg... folk skattar det gör dom faktiskt! Å det är jäkla uppiggande! Men video-blogga.. mjaa, tål å tänkas på (en stund till)

...på återseende/ Linajävel

vaad??

En vandrande pinne stod en dag m trynet sitt upptryckt mot mitt sovrumsfönster, som om han gömde sej för nån. Fast det lutade mer åt nåt perverst då dreggel hängde ner till pinneknäna. Perverst elr ej men jag tog inga risker, så JAG (!) smög mej fram bakom gardinen, å fick väl tag i haspafan (ja, jag vatt lagom imponerad aha) Å sen kan ni gissa resten själv! (fönstret öppnades innåt, o tvärdrag på det resulterade inte i annat än att jag fick fönstret rätt i nyllet, pinnefan ramlade ner å fastnade bakom elementet. (rätt åt den fan) å fan det va väl lite väl kallt här inne va så jag såg ju inte annat än att HöJa värmen..... till MAX! Alla har vi våra sätt att hantera...

papegoja

det skulle ju vara oerhört kul om jag kunde få med mig någon ut o göra ett reportage om folks första intryck. Låt säga, jag klär ut mej till farbro barbro-snyggve, jag, läckerbiten själv, går runt å frågar folk hur mkt klockan är. ( jag har provat det här en gång i kalmar med min tjejkompis Linda, men då va vi bara ute efter å se folks reaktioner. (det var precis efter jag köpt dom brillorna -jag inte trodde fanns- på erikshjälpen i Kalmar!

Den här ggn skulle de va kul å ta reda på vad folk egentligen tycker å tänker! Varför blir det så obekvämt egentligen? Det är jävligt kul måste jag säga att se tex kassapersonalen på ICA- dom blir kritvita i ansiktet, ja, gravallvarliga, allt för att inte visa på nåt sätt att dom tycker elr tänker nåt alls om en. Men sen skiner jag upp med ett brett leende, och det är härligt att se kontrasten, från stenansikte till fullkomlig lättnad och ett osäkert flin.

Vi människor är väldigt duktiga på att inte visa vad vi känner, tänker elr tycker. Själv är jag väldigt intresserad av att veta hur folk tänker o tycker! Det finns inga tankar att skämmas över. För vi alla leker med fantasin. Det är en del av livet, det här med att vända å vrida på saker för att kunna sålla ut. det är ju så vi får reda på vad vi själva gillar elr ej. Hur sjuka tankar de än må vara så e dom tänkta för du har ju en bestämd åsikt om det mesta. som jag

vad är...

vad är det som är svart å sitter i trädkronorna och är livsfarligt???


en kråka m kulsprutegevär

vad är-

Å så har jag lyckats igen...

Jag har ju då sagt upp min lgh, ja å jag har ju haft 3 mån uppsägning som sig bör, och ändå står jag nu typ 10 dagar till jag ska vara ute å huuur har Lina styrt upp det här tror ni??

Eh... ...det ordnar sej...?! Eller?


Mmm.... Längre än så har jag alltså inte kommit. Jo flyttkartonger har jag ordnat, ska slänga halva mitt hem, elr ge bort, å sälja lite prylar. Men lgh då?? ska jag stasha i en snöhög elr?? (det finns ju gott om dom nu)

Ja... jag är som sagt inte klok i huvet ha ha ha!! Det ordnar sej!
Ibland önskar jag ju att jag vore skizofren elr hur d stavas, så jag hade haft nån å skylla på åtminstone. =)

..omvänd ordning...

Inser plötsligt att det ÄR hög tid att faktiskt ta mig tid och sätta mig ner och ta ett allvarligt snack med mig själv. Frågan är... ska jag smälla upp en spegel på andra sidan bordet (ja jag är ju helt seriös) för tar mig liksom inte den där tiden, fast jag har ALL tid i världen egentligen.

Jag är 27 år (a mm...) och nu som först börjar jag upptäcka mig själv, bli intresserad av att ta mig nånstans här i livet, men det är ju verkligen ingen ordning på mig själv.

Allt skulle hända NU! Ja helst i går. (Men den inställningen va de bara å lägga ne,r ögona böj! ...å ögonen sträckte på sej, minst 4 cm innan dom vek sej... Jo jag kan vara allvarlig, faktiskt.

Jag har börjat plugga på komvux. Läser 4 ämnen på en termin. (Ville verkligen inte ta CSN-lån) men får försöka se möjligheterna som jag skapar för mig själv istället...
Men så kräver detta lite ansträngning från min sida om jag ska re ut det här, å så långt e jag ju med. Men sen då? Hur ska jag få poletten att trilla ner när jag gör mina konstaterande? Det är precis som om jag blundar för att det är jag, ja JAG som har bollen.
Ja det hela känns just här å nu helt sinnessjukt å helt omöjligt att reda ut.
Men så vet jag ändå att nä det är bara en känsla. För hade jag varit någon annan så hade jag på fem min kunnat komma med fungerande direktiv. En lösning på problemet. Men när det kommer till mig själv, att jag skulle behöva min egen uppmärksamhet å vägledning, ne det går inte... ...forts. följer

När jag är ute å festar.... Kommer in på ett ställe som tillåter att man svänger sina lurviga, en najs DJ, då kan jag inte låta bli att notera alla dessa människor som bara sitter där, dom sitter där å guppar takten, det bara skriker ju om dom att dom vill upp, dansa, shaka loss!! Vad gör jag? Jo, jag går runt t dom flesta och försöker övertala dom att joina mig on the dancefloor!
Och det mest intressanta ÄR... att jag lyckas i regel få upp MINST en tredjedel på dansgolvet, utan problem!

Hur gör jag???

Jo, jag kör en snabbuppvisning av marcolio-dansen, fånar mig lite men med ett STTOOOORT smile på läpparna, och faktiskt, så köper folk det, dom känner sig plötsligt lite tryggare i sej själva och vågar släppa på blygheten å rädslan för att göra bort sig!

Detta är förbannat kul och framför allt riktigt givande. Att inse att det behövs så lite. Och allt handlar om att våga ge lite av sig själv, det gör så jävla mycket. Och stämningen som blir när dansgolvet fylls av människor som verkligen gillar att släppa loss å ha kul, och vågar göra det, det gör hela kvällen!!!

hur får du en surjävel att dra på smilbandet?

Jo...

Du tar på dej ett par snyggve glasögon, plockar fram tänderna du köpte i fem-kronorsautomaten på MAXI- även att det kostade dig 12 femmor, och att du hade full uppmärksamhet från dom fem kassorna bakom dej m mängder av folk som studerade dig lite halvdiskret, det gick inte missa.