ha ha för fan!

Tittade just på Nu blåser vi Sverige... jävligt bra!!! Ha ha ha!! Just i min smak! Sånt där jag skulle kunna medverka i rakt av! Att se folks reaktioner... eller snarare deras FÖRSÖK att hålla inne reaktioner!!!!

Det vi gör för våra medmänniskor   
gör vi också för oss själva

30 juli 2010

Kollade igenom gamla tankar och hittade det här... och när jag nu såhär i efterhand läser det som va högst relevant vid just den tidpunkten i mitt liv då så kan jag inte förstå att det skulle vara jag som har skrivit just det jag läst. Är jag verkligen så duktig på att formulera mig? Uppenbarligen... Jag minns bara att jag mådde fruktansvärt dåligt just då... Och det höll i sig länge. En trasig, riktigt smärtsamt trasig människa.


Jag är fri. Fri att göra vad jag vill nu. Att jag får börja om från början, det är tungt. Jävligt tungt. Allting tar emot. Till o med att gå upp på morgonen, för det finns ingenting som motiverar mig snarare tynger mig. Min själ är trasig och övergiven, jag gråter, gråter som aldrig förr. Jag är själv chockad över hur jag vågade släppa in en annan människa i mitt liv o våga vilja så mycket som jag ville med dig...







...sanningen o känslan...






Men det var kanske nödvändigt. Nödvändigt för min egen utveckling, en bekräftelse på att jag är ämnad att göra något helt annat än att spendera mitt liv med dig. Jag har längtan, jag har en dröm om att fylla mitt liv med berikande och givande innehåll och jag behövde kanske möta dig, leva med dig, älska med dig, utlämna mig till dig, beundra dig, komma nära dig, låta dig hålla om mig om natten, se dig. Se hela dig. Jag behövde kanske få bli påmind om hur skönt det är att ha någon vid min sida, som räknar in mig i vardagen, som månar om att jag mår bra, och har det bra. Jag har levt i min ensamhet större delen av mitt liv, även att jag har människor och familj runt omkring mig, så har jag alltid saknat min allra bästa vän, och jag ville tro att jag kunde hitta min bästa vän i dig. Och jag är glad att jag fått vara med dig dom här månaderna, fått möjligheten att lära känna dig, träffa en annan människa som faktiskt delar en hel massa intressen med mig, och samtidigt resonerar och tänker ganska lika i det mesta som mig. Det har varit underbart givande och fruktansvärt smärtsamt, du har hjälpt mig att tänka klarare på vad jag faktiskt vill ha ut av livet. Samtidigt som jag försöker bemästra mitt eget inre misslyckande, som bara vill ha hjälp utifrån att slå sönder hela insidan av mig just nu. Jag har ju en förmåga att ta den enklare utvägen, av någon anledning, i stället för att re i det. Men jag är trött på den lille röde fan som sitter på axeln. Jag vill


vidare, du vill stanna där du är, och dra dom lass du drar, som du vet inte ens behöver existera. Du nöjer dig med att ha huvudet ovanför vattenytan. Jag behöver inte känna att jag har misslyckats egentligen, snarare tvärt om, så har jag blivit en erfarenhet rikare. Jag tänker må bra igen...


.

http://svtplay.se/v/2322408/musik_special/mando_diao


Fastnade framför tv:n.... SVT2  i helgen. Där visade dom Mando Diaos spelning.
Jag säger bara det. Vilka fantastiska människor. Hela konceptet, allt, så välgjort, så genomtänkt. Mkt mkt bra gjort måste jag säga! Härligt m kreativa människor.
Och när Ray Davies klev in på scen...  kunde jag känna hur stolta killarna va att ha honom där! Vackert! Det är så sällan någon lyckas förmedla någon äkta känsla av tacksamhet och ödmjukhet men killarna i Mando Diao... verkligen verkligen, U made it! Fakking perfect!

I just did it!

I dag (hemma & sjuk) passar jag på att tillbringa många timmar framför datorn & vad har jag lyckats åstadkomma? Jo! Idag tog jag ett steg närmare en förändring, gav mig själv en öppning, jag registrerade mig på statist.se & på filmcafe.se.

De flesta som lär känna mig säger till mig, du skulle börja spela teater Lina. Underhållning! Du är... å så säger dom en massa trevliga saker till mig. Och i dagens stela samhälle där vi uppmuntras till att vara opersonliga både i hemmet och socialt så måste jag faktiskt säga att jag har fått och får oförskämt mycket positiv respons bara genom att vara just jag! Och det skulle väl va fan om jag inte skulle kunna ta till mig någon gång.

Och det här med teater... Vill, en jävla massa! Men vilken ände börjar jag i? Hur elr hur så ska det bli spännande å se hur jag tar till mig det här.

Bingen nästa.