Jag blir vän m mig o mina jag...

Vad ska jag hitta på?? Ska jag ta bussen över tillölandet upp till borgholm o känna på pulsen en söndagkväll, elr ska jag sitta hemma å fortsätta må skit över att nyss ha blivit kraftigt bränd av min pojkvän (numera ex. pojkvän). Kollar närmare på bussförbindelserna... Outstanding NOT! Tåg till Kalmar, bra början... Men va fan, från Kalmar avgår buss 7 min innan jag kommer in på stationen.... Hyggligt!? = Då ska jag behöva sitta å vänta minst en timme till innan nästa. Lockande? Knappast! Å de e samma marginaler på bussen efter det, å sitta där i timmar, rastlös å menskossa som jag ea, med en kraftig depression molandes i bakhuvet... va e oddsen? Ska jag införa Tålamod i mitt liv? Är det dax för lite förändring? -Ja, men kan det inte vänta lite här hallå, jag är mitt uppe i ett sorgearbete osv osv. Men nångång måste jag tröttna på alla lama undanflyker å rättfärdiganden o börja ta hand om bruden jag ser i spegeln varje morgon jag vaknar. Det är dags att sluta fred med "hon där" (mig själv alltså) och förändring, det är ju egentligen det enda som ger något här i livet. Det är ju till o med en fantastisk grej vi människor är priviligerade med, vi har alla den förmånen att få använda förändring, för att skapa, pynta å forma livet efter eget tycke. Jag vet själv hur jäkla svårt det är att tex se mig själv överhuvudtaget, jag gör det nödvändigaste, det går automatiskt, för övrigt kan jag sitta å drömma om att de vill jag göra, dit vill jag åka, han vill jag träffa, osv osv, men nu som först (det tog 27 år) att fatta att även JAG har tillgång till förändring. Det handlar bara om att våga ta steget från det bekväma, till att bli delaktig, och bevisa för mig själv att ANSVAR behöver inte alls varesej kännas elr upplevas som något annat än positivt. Jag försökte i tanken leka lite å vända på sånt som e tungt, sånt jag gärna skjuter upp till morgondagen, bara för att jag kan, för att jag hittills inte har sett att det ger mig någonting intressant elr fyller nån väsentlig mening förstunden.... bara en trött suck, näe, ja gör det en annan dag.

Men där slog det mej, att varesej det handlar om att köpa skithuspapper, skölja av disken när jag käkat, låta bli att gå in med skorna... Bara för att ta det som några lysande exempel på gränser som jag gärna kliver över just för att jag kan, å är bekväm, och inte är medveten om att det har konsekvenser, små dock, men ändå helt i onödan. Och oftast när jag konstaterar att, guuuuud va mkt som skulle behövas göras! Hur ska jag hinna? vart ska jag börja? Det slutar för min del ofta med att känslan av att "fan va le jag blir" - Och det är ju samma sak som att, OK Lina skit i det, ta de i mon and so on... Å där är jag sällan sen att nappa.... Men som sagt, så vände jag på det hela, och bestämde mig för att pröva nåt nytt.
Varje gång någonting tog emot att göra, varje gång jag var på väg att rättfärdiga nåt så skulle jag stanna upp och tänka, ja ha Lina, går det att vända tanken från negativ inställning t nåt positivt o meningsfullt elr e du en enklelspårig sur-djävel? Och faktum va att när jag kom på mig själv med att kanske muttra för mig själv, elr låta saker i min omgivning irritera mig, elr störa mig, och jag stannade upp och frågade mig själv, va e mitt problem egentligen? Har jag inte bättre saker för mej än att slösa p¨å min dyrbara energi att gå åt på att mattjävlen vägrar ligga på plats, elr pappret e slut på muggen HALLÅ!!! Personalen!! Aha!!! så insåg jag plötsligt: meningen med att serva mig själv, plötsligt såg jag ett samband mellan min bekvämlighet och mitt dåliga mående som jag aldrig tänkt på innan. I stället för att se allt det jobbiga i att tex tvätta här å nu, så försökte jag tänka, om jag tvättar nu, så kan jag ägna morgondagen åt nåt annat! Att ha struktur på tillvaron det har jag hört ska va ett måste om jag vill att mitt liv ska fungera tillfredställande, och jag har ju tyckt att jag har struktur jag, ordning på loftet så att säga, mejerivaror i kylen, tallrikar i skåpen, skorna i hallen, ttandborsten på muggen å så vidare, så först ville jag inte ens ifrågasätta min attityd vad gäller struktur. Men likaväl som att det ger något att faktiskt ha ordning på mina saker, likaså kunde jag till slut också se alla fördelar som för oss flesta är självklara men det kan va nyttigt att tillåta sig själv att faktiskt se vad det ger en och framför allt, det fyller en betydande funktion i mitt liv.

Det är samma sak med förändringar, det fyller en mkt viktig del i mitt liv att vara öppen för förändring och våga vända på det som känns besvärligt och omständigt till sitt rätta jag, och faktiskt så är jag min egen lycka. Det gäller bara att stoppa dom negativa tankarna vid småsten, i stället för att måla upp världens berg som jag ändå aldrig kommer över.

Det är som att flytta ett helt hem.... Tanken.... näe det här kommer TA VECKOR innan jag är färdig. Men när man verkligen bestämmer sig för att ta tag i det så har man några besvärliga telefonsamtal senare ordnat det till det bästa. Jag är jävligt duktig på att skjuta på just flytt tex, ja elr va, i alla fall.... tre månaders uppsägningstid! HA!! Nemas problemas... har ALL tid i världen... hoppla poppla, 4 dagar innan jag skulle va ute då som först blev jag mottaglig! Snacka om förnekelse... he he

Och i bland känns livet bara så jävla deserabelt...

Det jag försöker beskriva är Ångest, så som jag uppfattar saker...
som blir tungt, ett tryck mot mitt bröst börjar stråla ut när alla signaler i kroppen, samtidigt kontrat av självinsikt, när jag står på focus, att för Mig, är Jag number 1, och jag ser bara klarhet till förfall hur jag finner mig själv med ett tryck mot mitt bröst, när denna känsla får hela kroppen att reagera drar ihop mig, som att bli lämnad på dagis igen... eller va hunden som står upphoppad i soffan i fönstret sörjer varje steg jag tar, kontrat denna att nu är jag tillbaks..

Men hellööööu

Någon nämnde till mig att jag borde minsann starta en videoblogg för att jag har så flippade kommentarer och utlägg... folk skattar det gör dom faktiskt! Å det är jäkla uppiggande! Men video-blogga.. mjaa, tål å tänkas på (en stund till)

...på återseende/ Linajävel