Tankar...

Var ute på promenad. Själv. Så skönt. Att få lite utrymme att tänka. I bland undrar jag om jag kanske inte skulle trivas allra best att inte ha människor runt omkring mig. Jag blir så tankspridd när jag måste ta ställning till vissa saker. Som män tex. Jag är full av kärlek. Jag har massor att ge. Men jag är så otrygg i mig själv än. Och det gör att jag bara vill gå och gömma mig. Jag vill ha ömhet, närhet, bekräftelse men det där flyktiga, nej jag vill inte ha det mer. Det oseriösa. Men jag tror inte jag är redo för något seriöst än själv. Det är nog där skon klämmer. I bland känner jag att det hade varit bättre om jag hade fötts utan kön. Jag vet inte om livet hade blivit mycket enklare då. Jag är bra på andra människor men när dom kommer för nära så skyggar jag eller kliver i för mycket. Jag har börjat stå på mig och säga nej. Inte falla för frestelser, men jag är fortfarande där och nosar. Jag vill ha men är inte redo att betala priset så jag låter bli. Jag vet inte men det hände nåt med mig när jag var ute på promenad i dag. Jag pratade med mig själv. Och jag fick bra svar. Men det känns så nytt vissa saker. Som att lära mig lyssna på min sunda sida, den sidan som månar om mig. Jag har en bästa vän i mig som är med mig 24/7. Det tar emot att närma mig själv. För jag ÄR klok. Jag ÄR vis. Det är nästan så jag blir förbannad på mig själv att jag inte har sett det innan. Och när jag sett styrkan inom mig så har jag bara nonchalerat mig själv. Gett mig själv kalla handen. Tankar tankar tankar.......

Nyårsafton!

Oj vad tiden går! Förra året vid den här tiden satt jag på behandlingshem! I dag är jag fri som en fågel. Helt självständig! Tiden går och jag utvecklas. Om mindre än två veckor befinner jag mig i England. OTROLIGT! Jag tror jag börjar få resfeber! Gaahh!!!

I dag ska jag åka till Mönsterås och fira nyår med en tjejkompis och hennes döttrar. Ska bli kul. Det blir lugnt och det känns bra för mig.

Det känns bra att jag går och lägger mig i tid om kvällarna och går upp i tid på mornarna. Snart börjar ju skolan och det hade varit jobbigt om jag hade vänt på dygnet!

Goood morgon!

Drömde nu innan jag vaknade att jag var på en stor båt....igen! Jag vet inte var jag får alla båtar ifrån men hur eller hur, det var en stor båt, det var vinter och båten var ute och körde på vägen. Jag och nån till satt längst upp så jag såg vart vi åkte, och båten går av vägen, igenom hus och lador och träd och containrar, båten är tung så vi klarar det, men så hamnar vi i sidled och stora timmerstockar och jag hinner tänka att nu välter vi å så vaknar jag. Men jag är på strålande humör! Lustigt men så är det! Jag har druckit en kopp kaffe och snart ska papsen och jag bege oss ut i skogen en runda! Skoj!

Jag tänker alltså finns jag....

Gode gud, det börjar dra ihop sig. Snart ska jag lämna tryggheten här hemma. Känns lite läskigt. Känner mig lite rörig i huvudet i dag. Jag vill göra massa saker samtidigt som jag vill göra ingenting. Jag ska ta en promenad snart fast jag vet inte om jag har lust. Det finns ett bra uttryck. Jag behöver inte må bra för att göra saker, jag måste göra saker för att må bra. Jag gillar det uttrycket. Jag behöver bara ta på mig kläder å sätta klöven utanför dörren så är halva jobbet avklarat. Jag har sovit dåligt i natt. Vaknade vid 2-3 och kunde inte somna om. Så jag gick ner och kollade på TV. Det hjälpte lite, att skingra tankarna. För jag låg och tänkte. Tänkte en jäkla massa. På konstiga saker. Helt onödiga saker. Det var som att ha en husrannsakan i huvudet MITT I NATTEN, tack mig själv. Det är lite påfrestande. Och jag tycker att är det några problem så kan vi väl ta det på dagtid? Nej, men jag stimmade upp mig själv och hade skyhög puls. Det påminde mig om när jag låg inne på avgiftning på psyk. Jag hade skyhög puls i tre dagar och dom menade på att det var stress och ångest. Ja ha ja.

Jag är lite arg på mig själv också. För att jag skrev att jag skulle sluta röka men det gick ju inte. Idén va pappas, han tyckte att vi skulle vara fräscha tills vi åkte ner till släktingarna och jag tyckte det lät bra men det var inte genomtänkt eller förankrat hos mig själv så ja det gick som det gick. Suck. A ja, hur eller hur, så var det sista gången jag skriver nåt sånt som INTE är förankrat hos mig själv. Det ska ju vara genomförbart oxå. Hum. Ja nä, om jag skulle samla ihop mig själv lite....

Tankens kraft

Jag skriver mycket i Tankens Kraft, ett forum på Facebook. Där ventileras många tankar kring livet och vardagen. Det har hjälpt mig en hel del, att få reflektera, få omvärdera, gå djupare i mig själv. Hur jag fungerar. Hur jag tänker, resonerar, vilka beslut jag tar. Medvetenhet är för mig ett hett tema. Genom att jag blir medveten om mig själv, hur jag fungerar. Vilka beslut jag tar, vilka svagheter jag har, när jag ger efter, när jag låter bekvämligheten ta över. Resultatet. Och framtiden. Framförhållning har aldrig varit nåt för mig. Jag har levt en dag i taget. Låtit omgivningen och impulsiva idéer och begär styra mig i mina val. Jag jobbar fortfarande på det, att blottlägga min manipulativa sida som gärna lurar mig att ta förhastade beslut bara för att jag "känner" att det är rätt, just då, fast mitt samvete och mitt sunda förnuft har en helt annan åsikt. Det har inte varit viktigt. Jag har aldrig förlitat mig på min sunda sida. Men jag inser i dag att jag har missat mycket p.g a att jag aldrig har värdesatt den sidan av mig. Men jag börjar göra det nu. Och jag inser att det är där jag hittar min trygghet. När jag följer den. När jag tar beslut som gagnar hon jag ser i spegeln i stället för att ge efter för stundens ingivelse. Det är svårt. Men det går att vända på invanda beteenden.

...

Jag har haft en jättebra jul. Jag är helnöjd. Nu är jag hemma hos pappa igen. Varit ute å promenerat idag. Skönt.

Nästa vecka ska jag börja kolla över mina räkningar, inkasso å sån skit. Bara jag tänker på det så mår jag illa. Bokstavligt talat. Men jag måste ta tag i det. Annars bara växer och växer skiten. Suck! Pappa börjar stressa på mig och det funkar inte. Jag kan inget göra här och nu idag annandag jul utan jag får börja re i det nästa vecka. Nu ska vi snart äta mat på tal om annat. Jag är hungrig som fan. Känner att jag blev på lite dåligt humör men så, nu släpper jag det. Ska nog gå på en promenad till sen innan det blir mörkt. :) Stay positiv!!!

:) Allt känns mycket bättre!

Skönt! Jag behövde bara ta en dusch, tömma min väska med kläder upp och ner så kändes allt med ens mycket bättre! Och jag är så glad att jag lyckades vända på mitt mående såhär som jag gjorde. Från att vara negativ och osäker till att komma i stämning igen! Och det UTAN droger! WOW! Det går bättre och bättre. Och jag kan! Det är det viktigaste jag måste påminna mig själv om. Att jag just kan, utan att tillföra massa substanser i kroppen. Och jag mår ju fan så mycket bättre också när jag är skärpt. Och jag har inget att skämmas för. Jag gör ett bra jobb med mig själv på det stora hela. Det går inte 100 % framåt jämt men jag har kommit långt ändå som jag har gjort nu. Och det ska jag påminna mig själv om. Jag ÄR delaktig i livet igen. Jag flyr inte längre på samma sätt. Jag behöver inte vara rädd för vad mina släktingar ska tycka. Klart dom är glada för min skull att jag tar tag i mitt liv. En dag i taget! :)

Okej jag ÄR nervös!

Fan! Jag gillar inte jul. Jag gillar inte att åka bort! Jag gillar inte människor! Det är bra peptalk jag har med mig själv. Okej, jag är nervös inför att träffa släkten. Fan. Okej. Nej nu får jag skärpa mig. Det här är inte farligt. Har inte träffat släkten på så många år. Men jag har inget att skämmas för. Jag har skärpt till mig. Jag gör nåt av mitt liv. Jag är inte perfekt. Det är ingen som förväntar sig det heller. Så nu får jag sluta ojja mig. Jag är jag och det duger gott! Buhu! Jag vill bara gömma mig. Kan inte pappa åka själv? Nån måste vakta huset! Shut up Lina, avsluta det du skriver, stäng av datorn, hoppa in i duschen, snygga till dig, på med kläder å sen så är det lagom till att bege sig! Allt kommer bli till det bästa! Det kommer bli jättekul att träffa kusiner och allihopa. Det finns INGET att vara rädd för! Det kommer bli jättetrevligt!
Ok ok ok! Ha en bra jul alla!

Löööördag

Syster var här med sin dotter och hund! Kul å träffa dom. Det dröjer ju till nästa gång. Vi snurrade runt lite i storstugan där vi båda har var sitt läger (rum) okkuperat med grejer. Utrymme är ju till för att användas. Ja. För övrigt känner jag mig rastlös. Jag har gått igenom lite av mina kläder och tittat ut vad jag vill ha med mig till England. Fan. Jag vill ha med mig mycket. Föööör mycket. Det slutar väl med att jag stoppar några trosor och tandborsten i handväskan å skiter i resten.   Buhuhu.... jag låter bitter! Och så letar jag för gäves efter ett halsband som jag har för mig ska vara bland mina saker men jag är inte fan till att hitta det. Suck. A ja jag får vara lite grinig då! Tror jag ska gå upp på rummet å spela lite gitarr! Och äta julgodis som Efva tog med till oss. Jättegott! Hade ju tänkt att surprajsa  syrran med nån flashig present men det blidde inte riktigt som jag tänkt mig. Skrattar åt mig själv....ett grimskaft, en lampa å cigg! Fan va lam jag är. Så kommer försvaret, hon har ju ALLT så det är svårt att överraska.....

Nepp.... jag ska låta datorn vara. Känner mig inte i balans. Jag ska gå å självömka.
Kära nån!
A ja ja! Man har såna dagar oxå! Så det så!
Mmmm...............

Så kloka ord!

Sören Kirkjegaard visste nog vad han talade om redan för mer än 150 år sedan:

"Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål 
måste jag först finna henne där hon är och börja just där. 

Den som inte kan det
lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än hon gör
men först och främst förstå det hon förstår.

Om jag inte kan det
så hjälper det inte att jag kan och vet mera.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan
så beror det på att jag är fåfäng och högmodig
och egentligen vill bli beundrad av den andra istället för att hjälpa henne.

All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet
inför den jag vill hjälpa.

Och därmed måste jag förstå
att detta med att hjälpa inte är att vilja härska
utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta
så kan jag inte heller hjälpa någon."

24 dagar kvar!

Gode gud vad tiden går fort! På tisdag är det julafton alla redan. Jag och farsan åker på måndag ner till Blekinge blev det visst. Bjärnö. Fira jul med kusinerna. Syrran kommer och hälsar på på lördag! Yeeeiiii!
Kul! Och om 24 dagar åker jag till England! Tjohoo!!! Jag  ska gå igenom mina kläder och prylar nu i helgen. Och se vad jag ska ha med mig. Mina inlines ska få följa med och min gitarr och mina munspel. Sen vet jag inte mer just nu. :) För övrigt är jag rastlös! Hum.... hade velat ut å gått en vända nu på kvällen men efter det stora svinet som sprang framför bilen har jag plötsligt blivit lite kinkig! Vildgrisar, och är dom så där jävla stora härikring a då håller jag mig nog inomhus. I af när det är mörkt! Det får bli en promenad i morgon bitti. Funderar på å gå en lååååååååång runda! I mon är det fredag. Å så fyller syrran år på måndag. Jag vet att hon läser det här så jag kan ju inte avslöja NÅNTING! Aja!

Glad!

Åh vad skönt! Jag kommer inte åka själv till London/Gatwick! Fan så skönt! Har en killkompis som tar samma flyg och det känns som en STOR lättnad! Jag var riktigt nervös inför att irra runt där själv men nu slipper jag det. Himla najs! :) I dag har pappa och jag eldat upp en massa gammal skit. Det är alltid lika roligt att tala han tillrätta när jag slänger nåt som han vid första synen protesterar högljutt och det kan låta: -den är väl onödig att slänga, den ser ju fin ut.... - Ja farsan, för 15 år sen när du köpte den här filten så såg den fin ut men efter att ha legat på vinden i minst 10 år så är det dags att säga adjö! -Ja, jo, du har rätt, släng den jäveln då! (Jag ler)! Och jag fick en del leenden idag om jag säger så! Farsan är lite trångsynt och gammalmodig. Men det blir bättre och bättre. Han har dator och funderar faktiskt på att skaffa en smartphone! WOW!!! He he! Det går framåt!
Jag har slängt en 7-jädrans massa kläder som har legat på vinden i storstugan.Det är sen 10 år tillbaka å jag har kommit hem, pundig å jävlig, flyttat och behövt stasha mina saker nånstans, och farsans uthus som han har på tomten har alltid haft got om utrymme så allt har ju hamnat där. Vid tre tillfällen/flyttar har jag lämnat saker/kläder/prylar/bra-å-ha-saker där men  nu är det dags att rensa ut bland allt pund! SKÖNT!

En lugn dag...

Ja den här dagen har gått i lugnets tecken. Jag har pratat med en god vän. Jag har Skypat för första gången i mitt liv med min mamma vilket gick himla bra. Trodde jag skulle tycka att det var jättejobbigt och pinsamt. Min syster har varit en pärla då jag har fått skriva mig hos henne tills jag kommer hem från England. Jag har varit ute å gått en lång promenad i dag, hittade kantareller som var oätliga men ändå! Jag hittade några! Yeeiii!!! Är mäkta avundsjuk på syrran som varit ute å plockat svamp hela hösten och jag har inte velat annat än att följa med. Hittade inte en enda svamp på Visingsö, bara ett 20-tal fästingar och älgflugor. USCH! I övrigt har jag suttit framför datorn och skrivit massa inlägg och surfat runt i Brighton och kollat på bilder å läst om staden där jag ska hålla till i sex månader. :) I morgon ska jag å pappa sluta röka. Det kommer gå bra. Punkt! Ja nä nu blir det att titta på TV resten av kvällen. Jag mår bra förutom en liten förkylning som gör sig påmind. God natt

Brighton!

Hemma hos pappa!

Äntligen! Jag är hemma hos pappa. Vi var å handlade efter att han hämtat mig sen körde vi hem och fredagen den trettonde - vi hade änglavakt - 1 meter framför bilen sprang det största vildsvin jag någonsin sett! Den vägde säkert en 150-200 kg! Fy fan! Det var riktigt otäckt! Tack o lov körde pappa så sakta och det var tur det! Usch!

Nu i kväll har vi käkat julskinka och tittat på tv och jag har visat bilder från Visingsö. Gubben har ju inte Facebook....än! Hehe!  Nu blir det bingen för mig. Känner mig alldeles matt och ansiktet är fortfarande helt medtaget (svullet, det känns svullet i af) efter all gråt! Ordet vätskebrist har kommit upp flera gånger under dagen. (Då tänker jag på alla tårar jag fällt). Meeeeen  det verkar inte gå nån större nöd på mig. Jag mår bra efter omständigheterna.

Pappa och jag ska ut i skogen och jobba nästa vecka. (Han är u skogshuggare) så vi ska hjälpas åt, och jag ska få köra motorsåg jag oxå! Yeeeiiiiiii!!!! K U L!!!!!!!!!

Natti natti sov gott

Sitter på tåget..

Så är jag då på väg hem till pappa. Det var jobbigt att lämna ön och alla mina fina vänner där. Usch. Jag har nog aldrig varit så ledsen. Men nu är höstterminen avslutad. En månads lov och sen bär det av till Brighton. Det ska bli spännande! Jag ser fram emot det. Lite nervös men ja det kommer bli bra det här. Om tio minuter är jag framme i Nybro! Det ska bli skönt att träffa pappa. Trött är jag. Ja nu får jag nog packa ihop datorn om jag ska ta mig av tåget i Nybro.

Bävar...

Ja hopp... i mon bär det av hem till pappa i Nybro då. Vi har haft avslutning i dag, vi har fått en del av våra omdömen, resten får vi när kursen är slut i juni nästa år. Vi har ätit julbord och det gör ont i mig att det är sista gången vi alla är samlade såhär. Efter maten bjöd irländska klassen på en avslutningskonsert och tårarna rann ner för mina kinder. Känner mig väldigt känslosam samtidigt som jag stänger av men verkligheten kommer sakta ikapp och jag påminns åter igen om hur jag hatar avsked. Vissa - kanske till och med många - kommer jag aldrig se mer. Jag känner att jag vill bara sjunka ner i ett hörn och gråta och gömma mig. Det tar emot att behöva hantera och reda ut känslorna och få klarhet i hur jag ska förhålla mig. Jag har hållit mig undan den senaste veckan mer än vanligt. Kanske är det för att skydda mig själv. Jag känner mig lite vilsen.

Jag har städat mitt rum....inte helt men får ta det sista i morgon. Har ställt tillbaka möblerna som dom stod från början. Suck. Ja livet går vidare, nu är det dags att ta ett kliv till, mot nya utmaningar. Det ska bli skönt att åka hem till pappa. Få lugn och ro. Stillhet. Ensamhet. Tid att bara vara med mig själv och umgås med farsan. Ingen press. Bara vara. Det blir nog bra det här i slutändan. Men jag måste säga, jag bävar inför morgondagen.

Det börjar dra sig mot sitt slut...

Ja nu är det inte många dagar kvar här. Jag har haft avslutning i svenska och religion. Har suttit nu efter lunch och fixat till en artikel som min lärare ville ha in.....för tredje gången. Japp, så ser det ut för mig. Hoppas hon är nöjd den här gången. Jag har nog aldrig varit med om så mycket motstånd och krångel i skolbänken innan. I o för sej så var det ju X antal år sen jag gick i skolan men att få tillbaka så många uppgifter som jag fått.... Jag beundrar mitt tålamod.  Hade det hänt på högstadiet hade jag gett dom fingret och gått därifrån så jag måste ha mognat en hel del sen dess vilket jag såklart har. Och det känns bra. Och jag kommer få godkänt i alla kurserna och DET är bra!!! Jag känner mig nöjd med min insats även att det varit lite krångel och frustration.

Jag måste börja packa. Tror jag ska göra det i kväll. Det ska ju städas här också. Sitter å funderar på - alla papper - vi fått sen vi började....ska jag släpa med mig dom hem? Nej jag tror faktiskt jag slänger dom. Jag kan inte spara på ALLT. Nej den tiden är förbi. Det slutar bara med att jag bunkrar upp allt hemma hos farsan och även att han har plats så är det ju hans hem och för den delen - jag har ingen användning för papperna mer. Så så får det bli.

Förra veckan....

Jag ska vara ärlig. Det tar emot. Hela förra veckan drack jag. Varje dag. Jag var nog på systemet 3 ggr. På fredagen blev det för mycket och jag ville bara ge upp. Jag spårar ur. Så på lördagen bestämde jag mig för att nu får det vara nog. Jag vet inte vad jag håller på med eller varför det händer mig. Det jag vet är att jag kan göra något åt det om jag gör det nu. Jag blev uppkallad till rektorn idag. han undrade hur det var med mig. Och han sa att både elev och lärare hade känt att jag luktade alkohol. Ja det är jävligt pinsamt att skriva det såhär men så ser min verklighet ut och jag kan inte blunda för den för då går allt åt helvete. Jag vill ha ett värdigt liv och då måste jag vara på min vakt. Jag kliver rakt i utan att tänka mig för och även om jag aldrig har varit nåt större fan av alkohol så nog fan tilltalade det mig på något perverst sjukt sätt. Jag har sett så mycket fylla i mina dagar och jag vill verkligen inte ha det där. Jag var ärlig mot rektorn och bekräftade det han sa. Det känns bra. Jag vet inte vad jag fick ut av att dricka. Jag känner mig så full av tankar i mitt huvud och jag vet inte om jag behövde en paus. Min hjärna går på högvarv men att ta till såna metoder är ingen lösning. Det känns bra att skriva det här. Det är farligt för mig att ha hemligheter eller leva dubbelliv. Det skadar mig själv och jag kan inte stötta sjuka beteenden genom att låtsas att allt är bra när det inte är det.
Phu....

I dag luktar jag tvättmedel och inte öl. Tack mig själv. Jag ska gå å panta dom tre systembolagspåsarna som är fulla med tomma 7.3:or. Hur kunde det bli såhär? Döm mig den som vill. Jag är inte mer än människa. Jag skäms. Inför mig själv. Att jag övergav mig själv sådär. Undra varför jag gör så. Varför är det så svårt att sätta värde på mig själv?

Det är bara ta nya tag.

God morgon!

Jaha här sitter jag i klassrummet och inväntar lektion, har till å med tagit ner alla stolarna (svettigt med två koppar kaffe i kroppen) haha å så har vi ingen lektion förrens 10.30. A så kan det vara i bland! Vaknade skittidigt i dag, 05.55 och kunde inte somna om så jag låg å tittade på nyheterna, gick sen ut å tog en cigg och jäklar va mycket snö det hade kommit! Vaktmästaren va i full gång å körde sin blåa traktor med en väldig fart fram å tillbaka hit å dit. För övrigt mår jag bra. Det har varit en lugn helg och jag har kört ett maraton å kollat serier, gode gud, det är första gången och jag vet inte hur många avsnitt jag har avverkat. The Vampire Diares, The Originals, Breaking Bad. Tjohoo!

Ja ha nä hä vad ska jag hitta på nu då? Kan ju lika väl sitta kvar här. Ska gå in på min mail och se om jag fått tillbaka nån uppgift hehe.......

Lite skaparanda....

Lite Lina-konst....                                                                                    Färdiga resultatet....
Wierdo

 Lite picsArt på                                                                     
det....

Orginalet

Mår bättre idag

Jag mår bättre idag. Partidebatten gick bra. Skönt det. Det krävdes inte så mycket av mig som jag hade trott. I övrigt så tänker jag desto mer. Och jag vet inte om jag gillar det. Känns som jag avskärmar mig. jag vet inte om det har att göra med att vi snart slutar här. Och jag och avsked är ingen bra kombination.

Sitter i köket och bloggar och bredvid mig har jag två tjejer från irländska gruppen som sitter och övar och inget mig emot. Jag tycker det är jättetrevligt. Tack vare denna skola så har jag vågat mer än någonsin innan och det har jag mycket att tacka dom på irländska folkmusik. För jag har fått sitta med och spela och alla är så varma så jag vet att när jag flyttar till England kommer jag definitivt ta med mig min gitarr, det gjorde jag inte när jag flyttade hit och det ångrar jag stort. Jag ska fortsätta med musik. Och jag längtar nästan till att få komma till England. Här är vi väldigt låsta. För mig är det nästan som att sitta på behandlingshem. Skyddad verkstad. A nu är det rörigt i mitt huvud igen känner jag. Jag skriver osammanhängande så jag själv blir förvirrad. Ho ho Lina! A nä, nu är det snart mat. Hej solong

Raseri

Vi ska ha partidebatt i morgon och jag ska debattera. FUCK THAT känner jag i denna stund! Jag känner mig ensam, förbannad, misslyckad och jag vill bara låsa in mig på mitt rum och stanna där tills jag DÖR! Såg nu oxå att mitt förra inlägg kunde man inte ens se vad jag skrivit, det var alldeles svart såvida man inte markerar texten. Fan det känns som allt är emot mig. Så har jag gått runt och varit så jävla knarksugen hela jävla dagen. Jag orkar inte med mig själv i bland alltså! Å så lånade jag ut min cykel i går och nu i kväll när jag skulle ha den ja då hade kedjan hoppat tack så jääääävla mycket! Så jag hamnade i krig med cykeln och det slutade med att jag kastade den på marken i ren ilska, inte likt mig! Jag måste ha mycket inom mig just nu och jag hanterar det inte bra!

Jag har beställt flygbiljett i dag till London. Flyger den 12 från GBG - Landvetter. Kommer komma skitsent till flygplatsen, sen ska jag ta mig ner till Brighton eller Loxdale som det heter och bara det kommer bli hur pinsamt som helst att komma dit kanske vid 22 till en vilt främmande människa å det. Gaaaaaaaaaaah! A nej jag tror jag går å lägger mig. Snart stryper jag mig själv. Jag skulle plugga men jag lär väl vakna tidigt i mon så får jag plugga då.

Aj aj aj....

Fick tillbaka min uppsats idag av min svenskalärare......... så här skrev hon......

Jag hoppas att du inte har gjort detta med flit Lina. Du har tagit den enkla vägen och jag är besviken på dig. Att bara ta någon annans text och stoppa in det i sin egen är plagiat och förbjudet.

Mitt svar tillbaka va bara.....nej jag har inte gjort det med flit! Jag hade missuppfattat uppgiften och jag trodde jag behövde bevisa att jag kunde dela in en text i olika händelseförlopp å så får jag detta ovanstående tillbaka. Gode gud! A ja men det var ju bara börja om från början och skriva med egna ord. 

Hon använder ord som jag inte ens hört talas om innan...... plagiat..... men nu vet jag definitivt vad det betyder. Suck. Det här med att vara människa och lära mig fungera i ett samhälle och förstå vad tex lärarna vill ha ut av sina uppgifter är fan ingen lätt grej det måste jag säga. I af inte för mig. Jag va på väg att gå när jag läste hennes mail. Bara packa ihop mina prylar å A D I O S men jag satt kvar. Inser någonstans att fly är inte rätta sättet att hantera saker. Och jag vill ju inte bli underkänd bara för att mitt tålamod, okunskap och uppgivenhet ska få ta plats. Nej nej nej. 

För övrigt så känner jag mig lite låg. Så här supersocial som jag har varit dessa 3 månaderna och den här intensiteten av människor.... det gör mig alldeles matt i huvudet. Jag är inte van vid att ha så mycket folk runt omkring mig. Det var likadant på behandlingen när jag var där förra året. Också massa människor. Fantastiska sådana men ändå. Jag känner mig alldeles förvirrad. Och det här med att INTE fästa sig vid människor....  Det gör väldigt väldigt ont..... så jag försöker låta bli. Men det är svårt.

Räcker inte till....

Det känns tungt i mitt hjärta. När vänner som jag håller av gör sig själv så illa att dom riskerar sitt liv. Jag har själv varit där, många gånger. Och fan va livet är tungt. Jag kämpar med mig själv och jag vet att alla andra kämpar med sig. I bland skrämmer livet och människor mig. Jag vill inte vara nära någon för risk att förlora nån. I bland vill jag tro att ensamhet är det bästa men jag har en röst inom mig, en kärlek inom mig som är till för mig, för mina medmänniskor. Det är mitt syfte här på jorden att dela med mig av den. Till alla jag möter. Värme. Omtanke. Att vara ödmjuk. Kärleksfull. Glad. Positiv. Men ibland känns livet bara tungt. Jag räcker inte till. Jag räcker inte till. Jag räcker inte till....

Måndag...

Hum... det har varit en lång helg känns det som. Jag har varit lite off och är fortfarande. Går runt å småtjurar lite. Är inte på humör. Vill helst bara vara för mig själv eller inte ha massa krav känns det som. Denna vecka ska det vara massa inlämningar, uppsatser, redovisningar och jag vet inte vad. Tycker det blir jävligt jobbigt när vi har mycket att göra. Plus att vi har ett matteprov. Jag vill bara gå å gömma mig. Hej då världen. Men det går ju inte. Det funkar ju inte så. Sitter i bibblan nu och har skrivit klart "bok-film+uppsats" jag lär säkert få tillbaka den som jag fick med en annan uppsats. Jag blir så trött på att allt ska vara så jävla perfekt. Jag känner mig tjurig som ett småbarn och vill bara kasta papprena på golvet å säga SKIT SAMMA å vända på klacken å gå! Jag skiter i VIKKET! Meeeen så funkar det ju inte heller längre. Jag är väldigt vuxen -för fan över 30! Och då går det inte hålla på så utan jag måste snällt foga mig och titta över mitt arbete .....igen. Fan fan fan va tråkigt! Jag fattar liksom inte var å när i he-vete jag ska ha användning för denna superteknik som jag tydligen ska lära mig. När jag inte fattar, inte är intresserad då har jag skitsvårt för att ta mig tid å tvinga mig å göra skiten. Åh hå hå jag är le och jag kan inte annat än att flina uppgivet över mig själv och över hur jag fungerar som människa. Jag är så van att ge upp, skita i allt så fort det kommer motgångar men jag måste verkligen på allvar hålla i mig själv, ta ett djupt andetag och tänka om igen och igen och.....igen. För jag släpper saker direkt. Förtränger. Å vad duktig jag är på det. Så jag tackar lärarna att dom har satt upp världens Whiteboardtavla i korridoren rutat måndag till fredag, tre veckor framåt så jag å dom andra ska ha pejl på när saker ska vara klara. Väldigt pedagogiskt. Jag är glad att jag sa till om att jag inte kunde hålla reda på när fasen saker skulle vara inlämnat och jag var tydligen inte ensam om det heller. Så tack!
Nu har jag varit duktig för i kväll och ska gå och titta på film. Hej solong!

Hur fan ska jag få ihop saker....

På lektion i dag hamnade ämnet argumentation på tapeten igen... Och det är något som verkligen sätter käppar i hjulet för mig. Att argumentera för något jag inte tror på eller ens förstår bara för att jag ska, det känns fel, det känns som jag lurar folk och jag förstår inte hur det fungerar alls. Jag blev så jävla ledsen att jag gick hem och bara grät, hejdlöst. Försökte få tag i en vän men hon svarade inte så jag ringde mamma. Hon är klok fast vi inte haft bra kontakt innan men jag har börjat öppna mig mer och mer för henne och det känns bra att prata med henne. Åh.... det har varit en jobbig dag det här fy fan. Jag skulle kunna lägga mig ner och dö. Men det är en del i processen, att bli drogfri, att lära mig hur livet fungerar och acceptera hur saker och ting är uppbyggt. Men det är jobbigt, så jävla jobbigt. Jag ska gå å träna. Fan, hur ska jag få ihop saker och ting. Jag fattar det bara inte. Världen skrämmer mig och jag undrar vad jag kliver in i för nåt. Kommer jag trivas? Dum fråga, jag vet, tiden får utvisa....  Jag lägger mig tilltro i att det finns mer positivt än negativt jag kommer möta i framtiden.....jag vill inte gå tillbaka.....

....

Mår inte bra idag. Allt känns jobbigt, tungt, besvärligt. Jag vill bara gråta.  PMDD.... Jag har medicin mot det här men jag vill inte ta den. Men jag börjar fundera på om jag inte ska börja med den för jag har jävligt svårt att hantera vardagen när jag mår som jag mår. Det hade varit skönt att bara få vara själv idag. Det känns som jag har tappat bort mig själv och jag vet inte om jag skulle kunna förklara det som att jag saknar mig själv. Såna här dagar är det tur att jag befinner mig på en Ö. För jag blir likgiltig. Ingenting känns värt att kämpa för. Allt känns svart och ihåligt. Så det känns bra att skriva av mig. Det hjälper.

Jag vill lära mig förstå mig själv. Lära mig hur jag fungerar. Så jag vet vart jag har mig själv. Det är en nödvändighet att jag får ihop det här med att lära känna mig själv och bli vän med mig själv så att jag såna här dagar inte tappar bort mig själv. Snart ska jag åka utomlands....ett halvår....
Jag tror att det kommer att gå bra men visst, jag är misstänksam mot mig själv. Jag vet att jag kan springa ifrån mig själv utan att tänka på att jag förstör för mig själv. Och det blir jobbigare och jobbigare att ta mig upp. För en del av mig har tröttnat på att vänta in mig när jag släpper allt och sen vill komma tillbaka.

Det här är en sån här ångestdag då inget känns meningsfullt. Men dom här dagarna i månaden kan jag nu för tiden räkna på en hand. Och jag blir starkare för varje dag. Och jag tar mig igenom det här. På mitt eget sätt. Jag måste justera vissa saker men jag tar en sak i taget, en dag i taget. Jag är inte perfekt och jag strävar inte efter att bli det heller utan bara att få en fungerande vardag.

I dag fick jag brev från min syster. Massa kärlek till dig Efva. Det var ett collage på mig, min lillebror och vår pappa.  Jag sitter och tittar på det nu och vi må vara en skrynklig familj men vi är fina människor.
Nu måste jag gå tillbaka till skolan. Jag var bara tvungen att skriva av mig.

We are the people that rule the world....

Lyssnar på Empire of the sun - We are the people...bra låt.
Jag har varit i Jönköping i dag och hämtat ut mitt pass. Skönt att ha det fixat. Sen gick jag på second hand och inhandlade mig 2 par byxor, tre tröjor och ett par skor. Fick springa till bussen men hann med. På bussen träffade jag på en kille från England som visade sig vara min engelska lärares lillebror och vi åkte båten tillsammans över till Visingsö och ja, vi satt mitt emot varandra och jag blir ju alltid nervös av att sitta sådär...mittemot...så jag pratade å pratade, bjöd han på båtturen över, jag har sånt klippkort och tyckte att det gjorde mig inget, det ska ju användas så.... hur elr hur så pratade vi en massa och det visar sig att han är en jättetrevlig kille. Jag med min lite knaggliga nervösa engelska, a men det gick bra. I övrigt mår jag bra. Dagarna flyter på. Jag va uppe tidigt idag, har sovit dåligt i två nätter, vet inte om det har med fullmånen att göra men men, jag gick på bandet i gymmet i morse 3,5 km. Och jag känner att jag lätt skulle kunna bli beroende av det där. Träning. Jag vet inte om det  är bra eller dåligt men det är ju bättre än å knarka i af. Nu är det snart mat så jag borde bege mig. Klockan 19.00 har irländarna musiksession och jag ska få vara med och det ska bli himla kul. Everything is happening for a reason. Ha en bra kväll <3 p="">

Och....

I morse ringde min pappa när jag stod på gå-bandet i gymmet... ganska exakt 07.50 och vad berättar gubben??? Jooo.......Farsan hade varit i Nybro, stött på kompis, kompis sa -kan du lämna in denna V75:an... (spel på hästarna) å farsan bara...Ål raijt!  Han gör detta, åker hem, senare på kvällen ringer min lillebrors ADVOKAT....advokat på telefon å sista loppet å farsan bara till advokaten, jag har 6 rätt här å 9:an spik i sista......å vet ni hur det slutar? Jo farsan ( å hans kompis) får alla jävla rätt å VINNER 30000!!!!! Helt jävla fucking unbeliveble .......(a jag kan skitbra engelska) och hur elr hur det här ringer farsan å berättar för mig när jag står å gymmar kl 07.50 in the morningkvist och dessutom hade han satt in 500 kr till mig och 500 till min lillebror! Awesome! 

Stipendier...

Jag fick brev i dag från stipendier.se.... och dom kommer hjälpa mig att söka! Fan va
N A J S !!!!!!!!!! Och jag funderar på å ta mig ner till Jönköping i morgon för å hämta mitt PASS som äntligen är färdigt TJOHOO!!!! ....lämna fingeravtryck fick jag göra (hade väl ingen aning om att det va så jäla strikt haha å när jag skulle lämna min namnteckning....a jag bad att få göra om den inte mindre än......5......sen en 6:e gång högröd i ansiktet men så tänkte jag, jag ska FAN inte va blyg här inte....ELR hanma i trubbel bara för att jag fuckade upp min namnteckning inte, nej nej nej så till slut så blev den....som den skulle.....(jävla nervositet) hahaha

Åh! Jag är glad!!!

Fan va trevlig dag jag har haft!!! Nu i kväll har jag varit med på musiksession med irländarna. På Braheskolan finns det tre inriktningar, spanska, engelska irländsk folkmusik och jag har varit med och spelat munspel i kväll när dom har övat och det var så kuuuuuul!!! :) Åh vad glad jag är! Och jag blev inbjuden att
vara med och spela på tisdag när dom har session igen och då har dom en gästlärare från skottland!!! Fatta den eller!!! Tjohoo säger jag bara! Fan va coolt! Jag är i extas! Men jag är ju himla blyg men jag kör på. Det finns inget att förlora här. Mitt nya liv med alla dessa nya möjligheter! Jag ska inte låta någonting hindra mig. Jag älskar ju musik så det är bara haka på.

Jag har varit ute och gått två promenader i dag och jag fick med mig två tjejkompisar oxå! Najs som fan! I morgon är det skola igen. Åh!!! (jag är uppe i varv hi hi) tänker framåt, tänker på England, Loxdale, där jag ska spendera ett halvår av mitt liv. Vi åker snart. Det är inte långt kvar! 13 januari börjar skolan. Det ska beställas flygbiljett å allt det där! Jag ska ha jullov och då ska jag åka hem till min pappa och vi ska sen åka ner till Skåne och fira jul med faster och kusiner och det ser jag verkligen fram emot! Har inte träffat dom på så många år och pappa är himla svår att få ur huset så det ska bli extra kul att han tar sig ur sin "comfort-zone" och vi åker ner tillsammans! Jag skulle hoppas på att min lillebror oxå kunde följa med men han är för tillfället på "semester". Jag vill inte lämna ut honom så jag väljer att kalla det "semester".

Jag börjar verkligen uppskatta livet och jag lär mig mer och mer att handskas med alla dessa utmaningar som livet har att bjuda på. Jag är crazy men jag har ett gott hjärta och jag bjuder på mig själv för att jag själv vill det. Jag är övertygad om att det kommer någonting gott med det!
:) Natti natti

Självständig....

Nu står jag på egna ben helt och hållet. Fick besked från CSN 

att dom beviljar mig pengar! Jag behöver inte gå på soc mer! Fan va skönt! 

Jag är fri. Ännu ett steg i rätt riktning! Bra bra bra! 

Jag är 31 men det känns som att jag precis har blivit myndig och får 

bestämma själv över mitt egna liv. Mina val, mina beslut. 

Jag håller på och lära känna mig själv och har börjat se vad livet kan ge

och vad jag själv har för roll. Livet är som en film och i mitt liv har jag fram

tills nyligen bara haft en biroll.... och jag har varit nöjd med det, eller jag 

har inte ens fattat att det är JAG som ska ha huvudrollen! Men nu börjar

jag fatta det, och fan, det är ett jävla ansvar.  Jag bestämmer själv vilket 

innehåll "min film" ska ha och jag märker ju det att jag måste hålla koll på mig 

själv SOM FAN alltså! Huu! Det är sån skillnad på liv, att leva "avstängd" och

"avskärmad" som jag faktiskt har levt så gott som hela mitt vuxna liv och nu 

kliva in i "vuxenvärlden" det är fan ingen lätt grej alltså. Jag måste ändra på

jättemycket har jag kommit fram till.....typ nu...inser jag det. Hum... jag börjar 

få perspektiv på saker. Liiite tungt, liiiite jobbigt men jäääävligt intressant! 

Den allvarligaste biten/svagheten hos mig själv som jag måste se över å få

koll på det är impulskontrollen, usch, jag är fruktansvärt impulsiv och jag 

förlorar mig själv där och jag hamnar i himla konstiga situationer som jag inte 

behöver. Jag måste sluta med att leva för dagen, för i det här livet får saker 

konsekvenser som jag inte kan blunda för eller vifta bort. Jag måste börja se 

vad jag sänder ut för signaler till andra människor. *suckar* ja kära nån, det här 

med att lära känna mig själv och bli en fungerande sund människa, shit vilket

projekt alltså! Uj uj uj.   .....fortsättning följer.....  

Hakona matata

A men det gick ju BRA :)

Ja! Det gick bra i dag hos gyn-tant!
Men visst det VAR nervöst! Passade på
å ta lite andra prover oxå bara för att jag kunde!
Nu for en tanke upp i huvudet, Lina för fan, sånt
delar man INTE! Men jo Jag gör det. Det är väl inget
å hymla med. Det här är mitt liv å ja så här ser det ut.
Och det är en del i min process att lära mig stå upp
för mig själv och det jag gör och på så sätt lära mig
ta bra beslut för mig själv som gör att jag blir en bra
människa även mot mig själv.  Jag har levt ett dubbelliv
med missbruk vid min sida sen jag var 17-18 år och haft en sida
utåt, en fasad som såg ganska okej ut, men under ytan har jag
sakta men säkert lett mig själv in i döden. Manipulerat mig själv,
ljugit, förskönat, missunnat, fast jag har inte sett det som att
jag skadar mig själv..... men nu har jag blivit lite äldre och
jag ser faktiskt vad jag håller på med och jag har faktiskt ett
VAL. Och mina val ger konsekvenser som jag faktiskt kan undvika.
Om jag vill. Och jag vill. Och det är en jävligt bra början.

Pratade med en kvinna som heter Sue idag,
hon har hand om administrationen på skolan i
England som jag ska börja på i Januari och hur elr hur
så har hon varit här en vecka nu för att informera oss om vad
vi har att vänta oss, och jag tog upp med henne om min bakgrund
och att jag faktiskt är orolig för att flytta med allt knark å hela kulturen
i England/Brighton.... och jag tror på att är jag bara öppen med hur jag
mår, fungerar, tänker så kommer allt bli bra.
Jag berättade att jag är överaktiv, impulsiv, vilket är mina två största hinder
som jag ser det just nu och jag behöver ha saker att göra.
Men hon verkade positiv i af å det känns himla bra!

Uuu.... :)

Provet gick ju bra....tror jag. Muntlig redovisning
om än den mest udda variant jag varit med om där vi
(jag och en till) skulle rita upp ett samhälle där 5
religioner skulle kunna leva sida vid sida.....
Jag kan ju säga att där fanns inget fängelse så vi måste
haft en jävligt bra planering och ALLA behov blir tillgodosedda!
A det ska bli himla intressant å se vad läraren ger för
kritik. Ha ha!!!

I mon ska jag bege mig in till Gränna för att lämna in
hönan på kontroll.... Jävla cellprovskontroll. Eller jävla
och jävla är det väl inte men jag gillar INTE det ALLS!!!
Sist jag var på en sån höll jag på å sparka gyn-tant rakt
i huvudet när jag skulle ta mig ner från stolen. Ja jag blundade
hela tiden och gav strikta order om att inte prata med mig.
Gör det ni ska så jag kan gå härifrån, å när dom sa, nu är vi
klara och dom sänkte stolen ja då slängde jag över benet och
tittade samtidigt upp och tanten satt kvar mellan bena på mig!
Back off lady! ....a ja men det slutade bra i af....den gången.
:)

Solen tittar fram!

Godmorningkvist!!!! Vaknade seg men nu är jag pigg! 

Nu blir det hopp in i dusch efter jag rört på fläsk å intagit frukost!

Å vi har håltimme till halv elva å DÅ har vi P R O V! 

Tjoho! Såå.... det blir att läsa igenom alla F E M religionerna, herregud!

A men det ska nog gå bra! Lite Syster Sol i öronen å dagen börjar bra! 

Loxdale, skolan jag ska gå på i England!

                                                Här kommer jag gå från Januari till Juni 2014!

Visingsö

Nu är snart vintern här men fasen så vackert det är på hösten. Det övre kortet är taget på min födelsedag.

Är på bra humör!

Allt är inte elände. Jag gick upp tidigt idag för å träna. 

2 km på löparbandet! GO LINA! Mår himla mycket bättre 

av det. Så jag ska fortsätta med det har jag bestämt.

Läste i boken VAR MORGON NY

Fantasier är mer än substitut för en obehaglig verklighet, de

är generalrepetitioner, planer. Allt som utspelas i världen

har sin början i fantasin.

                                                       Barbara Grizzuti-Harrison   

I vår tankevärld formas vårt jag. Våra tankar bidrar inte bara

till vad vi uträttar, de är också avgörande för hur livet gestaltar

sig för oss. De har en oerhörd makt. Som tur är kan vi välja

våra tankar, vilket innebär att livet i stort sett gestaltar sig som

vi vill.

 De frön vi sår i våra tankar ger en fingervisning i om i vilken

riktning vi kommer att utvecklas. Vi utvecklas inte i en riktning

som vi aldrig har skänkt en tanke i något ögonblick av meditation.

Vi måste hysa överdådiga, äventyrliga drömmar om vi vill slå in

på en ny väg och försöka ta de steg som krävs för att vi ska nå dit.

 Vi kommer aldrig att kunna åstadkomma eller behärska något 

som inte har förberetts i vår drömvärld. Först tänker vi oss det, 

sedan växer planerna fram på hur vi ska gå till väga. I tankarna

förbereds framgången. Men om vi tillåter tankarna att vara 

negativa kan de förbereda oss för ett misslyckande.

Jag kan lyckas med det jag önskar högst av allt. Jag måste

själv tro på min förmåga att lyckas. I dag ska jag tänka

positivt.

Funderar.....

Jag funderar.... över hur mycket jag styrs av andras godkännande.
Jag har hela mitt liv utgått från att livet handlar om att pleasa andra.
Det var så jag blev lycklig trodde jag. Men jag inser i dag att det är inte
så livet fungerar. Jag binder upp mig på andra människor. Och när jag
märker att jag begränsar mig själv på grund av det blir jag ledsen.
Samtidigt vill jag inte såra någon men om jag håller mig själv tillbaka ja
då sviker jag ju mig själv...

Allt är rörigt i huvudet. Här står jag, på väg att
lämna landet och åka till England i januari. Jag vet inte vart jag har mig själv
i allt det här. Men det är något som verkligen bekymrar mig. Ska jag fokusera
på mig själv. Göra det jag har tänkt? Jag vet vad mitt sunda förnuft säger mig.
Det säger mig att jag ska åka. Och göra det jag hade tänkt. Men jag vet inte vad
det innebär. Fan jag vet inte vad nånting innebär! Åh! Ibland skulle jag bara vilja
knarka lite så jag får nån rätsida på allt som rör sig i huvudet, men det är inte så
det funkar längre. Jag har blivit för "gammal" för att knarket ska ge mig några
svar. Knark ger distans. Inget annat. Jag behöver vara närvarande, delaktig.
Men fan va jobbigt det är. Jag inser att jag är rädd för mig själv, rädd för att
tro och lite på mig själv. Jag har begått övergrepp mot mig själv, misshandlat
mig själv och svikit och övergett mig själv så det är mycket att reparera. Så mycket.
Men jag vill tro att jag klarar det. Jag har förlåtit mig själv och ser det som har varit
som okunskap. Jag gör fortfarande mig själv illa men inte alls i samma utsträckning.
Jag har insett att jag inte behöver skada mig själv för att känna att jag lever.
Men mitt mål är att jag ska bli min bästa vän och behandla mig själv med kärlek,
omtanke och respekt. Jag kanske behöver umgås med mig själv mer och avsätta
mer tid för mig själv som jag gör när jag pluggar. Jag har precis upptäckt att jag kan
plugga. Sitta i bibblan med musik i öronen och faktiskt göra läxorna. HELT OTROLIGT!
Jag är MÄKTA STOLT över mig själv och det känns som en befrielse, en ventil,
ungefär som knarket ger mig, distans, fast på ett sunt sätt. Jag trodde aldrig jag skulle få ihop det
att plugga. För jag har så svårt att koncentrera mig men det funkar.
Här kan jag gömma mig lite och ändå få nåt vettigt gjort. Världen skrämmer mig.
Men här är jag trygg.

Vilsen...

Fan.... jag ÄR en beroendeperson. Jag blir mer och mer medveten om mig själv, hur jag funkar och det är inte kul att se. Vissa bitar. Som jag i dagsläget inte ens kan sätta ord på för jag vet inte hur jag skulle framstå. Känner mig ensam med mina tankar. Pendlar mellan glädjerus och uppgivenhet. Crazy. Och så är det det här med alkohol. Fan. Och stressen. Kan inte dricka. Vill inte dricka. Men stressen i skolan och all information gör att jag söker mig till nåt som hjälper mig att få distans. Men jag ska prova  med någonting nytt, nåt mer hälsosammare, sundare. Träna. Jag ska i af prova. För som jag håller på nu kan jag inte fortsätta. Jag är rädd att jag blir deprimerad. Känner släng av det ibland. Men det är bara bita ihop. Jag ska inte ge upp. Men fan i bland är det så jävla motigt, jag blir så trött på mig själv.

Who are Y O U ?

http://youtu.be/bpIc3uDAxy0

Jag kan fortsätta framåt eller ge upp allt....

Jag känner att jag vill fly in i mig själv bort från allt runtomkring mig - stressen, verkligeheten, impulsen.
Jag har gett mig in i något som är så stort. Jag har börjat leva. På riktigt. Jag beblandar mig med andra människor. Jag är närvarande. Tänkande. Skrämmande. Häftigt.

Jag kommer på mig själv med hur jag ibland vill söka gillande. Hur jag vill forma mig efter andra för att passa in. Men det är inte det livet går ut på har jag kommit på. Att forma mig efter andra, göra som andra, vara som andra bara utan jag får och kan tycka om flera olika saker utöver det jag redan tycker om utan att det skulle vara fel. Jag har kommit på mig själv med att jag är så jävla rädd för att bli bedömd om jag sticker ut ur mängden, står upp för nån musikstil som tilltalar mig, ritar, målar, flummar, ja va fan som helst. Men det är ju det livet handlar om, att göra det man tycker om. Och vi är ju alla olika men kan tycka om varandra ändå.

......komma underfund med livet är inte det lättaste!

Best Music for GAMING

Sugen

Sugen sugen sugen......

Jag är glad att jag är där jag är. Här är jag skyddad.
Och det är bra. Känner mig orolig i kroppen.
Jag vet vad jag behöver göra. Gå och lägga mig. Somna
om. Vakna upp igen. Till samma dag fast utan sug.
Det är grått och mulet ute. Jag funderar... för mycket.

Visingsö

Sitter i köket. Det är lov. Jag är ensam kvar i vårt hus. Vi bor kollektivt åtta pers här i Grön som vårt hus heter. Jag går på Braheskolan som ligger på Visingsö. Jag trivs bra. Jag lämnade allt där hemma i Oskarshamn. All misär. Jag höll på att gå under. Så jag tog ett beslut, det får bära eller brista. Jag får inte fler chanser. Jag kommer inte orka kämpa mycket längre om jag ska vara kvar i knarkträsket. Här på ön får jag det jag behöver. Utrymme. Jag är kvar över lovet. Jag och 2 till. Alla andra har åkt hem. Och jag skulle väl behöva åka hem jag oxå. Till pappa. Hämta kläder och skor. För det är där alla mina saker är. Jag och min syster körde hem allt till pappa. Allt skedde i sista stund. Packa, köra grejer, tillbaka med släp, lämna in nyckel till lägenheten. Hann inte ens städa ur den ordentligt så jag lär få en räkning från Byggebo för flyttstäd. Hade sån jävla ångest när jag stod i köket på söndagsförmiddagen och försökte få rent i köket men förgäves. Jag har nog aldrig känt mig så jävla dålig, tårarna bara vällde nerför kinderna och jag insåg att jag kommer aldrig i helvete få rent på två tre timmar så jag bara släppte det och tänkte att det får bli som det blir. Jag orkar inte. Men nu är jag här. Det är den 21 oktober 2013 och jag har varit här sen den 26 augusti. Jag trivs som fan. Underbara människor. Jättebra lärare. Och allt funkar på det stora hela. Jag är överaktiv. Studsar omkring med ett glatt morgonhumör för det mesta. Har svårt att organisera mig. Få läxorna gjorda men det blir bättre och bättre. Jag antar att det tar tid. Att få självdiciplin händer inte över en natt. Det har med självkännedom att göra. Och att vara 100% närvarande och mig själv är något helt nytt för mig i sociala sammanhang. Allt tar tid. Men jag har all tid i världen känns det som. Jag behöver inte stressa. En dag i taget. Nåt som är lite jobbigt är alkoholen. Det är svårt att stå emot. Men jag kan inte dricka. För min kropp är slut så sett. Eller inte slut  men jag väljer att kalla det så så jag får respekt för den. Och kan lära mig ta hand om den. Det är ju mitt ansvar. Bara mitt.

I januari ska jag/vi åka till Brighton, England och kommer vara borta till juni. Jag har ingen aning om vad jag gett mig in på men jag hakar på. Det finns inget att vara rädd för. Jag har varit längst ner och det kan bara bli bättre. Jag är efter i mycket. Jag har god social kompetens men allmänbildningen är det värre med. Men jag går ju i skolan nu och lär mig massor hela tiden. Det är mycket information och jag har svårt att sortera allt men jag lägger min tillit i att det kommer bli bättre det oxå. Även det tar tid. Men jag har tid.

/Lina Löfberg

Nature is beuty 

I love it so much. 

Soul and mind

No stress

Just me, Im home

I feel safe

Våran kärlek våran rädsla 
vi slåss för en drivkraft att skydda denna distansen 
som våra beslutsamma fokus skapar
båda övertygade att försvara saken

Ris och ros jag bland mina
vassa vapen vilar vaktar som en hök
bejakar min maniska ådra
jag ser hela världen men trivs bra i min låda

Fönster som skakar och dallrar
Oh! Håll dig innanför ramen 
för vad som är acceperat
Gångjärnen till dörrjävlen havererar

En hallampa som svänger av och an
Högljutt greppar du jacka och skor
försvinner ner och ut genom porten

Det blir plötsligt tyst och jag undrar stilla
jag möter blicken i spegeln och hör henne fråga
Ännu en ros som vissnar i vår rosenrabatt?

Vår kärlek som var så vacker 
Liknar snart en gravplats som glöms bort
Ogräset bara växer och tar över


Men någonstans vill kärlek fram
som maskros tränger genom asfalt
Det blir vår enda hållplats
Där bussar inte längre passerar

Vi slår läger och vi gräver en ny rabatt
men det går inte att plantera nya rosor
i giftig mark


Och missnöjet göds omedvetet och det är bra
jag lyfter på locket och låter det ta plats i
min låda där gror den och samlar poäng
en dag så möts vi  och ok då vet jag
nu är jag redo nu har jag fått nog 

men tills dess då det går fram
hinner det säkert bli sommar
med långärmade tröjor 
skyddar jag huden från solen

me, myself and I, we, need  
....you, she is me, myself

-----------2013---maj---05----------


Me, I´m a body o circle of friends....
And we´ve notised, you dont come around
And me!
.... I think it all depends
on You!
touching ground whit US!

But, I quit, I give up,
nothings good for enybody else

(not even for me!)

...it´s the END,

(havent I tried enough you think?
Is´nt it time to set me free?
 Going on 31,

And being alone is the best thing to be
When I´m all alone, it´s the best thing to be
When I´m by myself no one else can say
....goodbye

Everything is temeperary anyway...
When the streets are weet
the colour slips into the sky
but I don´t know why
that means, You and I, die ...all
that means, You and I, die ...all

I quit, I give up
nothings good enouh for enybody else
It´s the END.

And being alone is the best way to be
When I´m by myself it´s the
best way to be
When I´m all alone it´s the
 best way to be
When I´m by myself nobody else can say....
Me... I´m a body of circle of friends
and We´ve notised You
don´t come around

Life is large, I see the beuty
What´s all inside me
It is´nt for me
I dont have the ability
I just cant reach me

Please just make it stop
Shes really hurting me.
This is not me, she don´t want me

...respektera hon i spegeln?

Jag drar mig tillbaka, kanske jag faller. Att finna tålamod och bibehålla denna önskan och tron på att jag kan och vill ge madam i spegeln ett erkännande när jag inte ser henne som en egen individ, som människa, en bästa vän - omtanke kommer glimtvis men inget jag kan ta på.
Nu har jag fått en sanning till mig som jag inte kan förneka. Det låter faktiskt rimligt så jag måste pröva. Mitt problem har alltid varit att jag inte respekterar kroppen som jag bor i, inte har fått till mig att den sunda rösten inom mig är till för att lyssnas på.
Det jag har fått till mig är att jag behöver samarbeta med mig själv. Beslut ska fattas utifrån vad jag BEHÖVER och inte det jag VILL. En känsla är bara en känsla som ska kännas när den uppstår, och inte avbrytas eller kontrolleras som jag tydligen har ägnat större delen av mitt vuxna liv åt. Att bli vän med hon i spegeln och lägga tron i att ta det ansvar som är menat så växer motivationen och känslan av att jag kan göra mina val efter hur jag känner och allt är möjligt (kanske knepigt då vägen tillbaka inte är spikrak - konsekvenser som begränsar.... I ÅRATAL) men så länge det inte skadar mig själv.... Ja det är lång väg kvar Lina..... En dag i taget? Deviserna i 12-stegsprogrammet - me like -. Förhållningssätt som är rimliga om man vill och önskar. Ska bara få pli på impuls och frestelse. Jag är snabb som satan och jag blir inte klok på mig själv hur det kan gå från känsla till beslut som inte går att ändra. Men nu när jag blivit mer uppmärksam och är medveten om hur mina beteenden faktiskt styr mig - Hu.... detta är ett projekt som KRÄVER min närvaro, att jag är delaktig och seriös å inte fuskar å tar mig friheter som den bekväma jävel jag är. Det här är allvar. Ska du göra det så får du fan göra det ordentligt. Kan inte komma å kräva att jag ska bry mig och engagera mig så ligger du på sofflocket inte. 
Även denna biten har jag börjat förstå att den spelar en väsentlig roll om jag ska komma någonstans. 

Jag vill lära mig leva som jag lär.....


Well well ska bli spännande det här.

Mirror mind your picture and I´ll do mine?

....It is to confusing - my defenses in words whit a touch of knowing something
and thats is all for me, Im on a ground so well known forbidden...
I sometimes walk nerebye look over fences, unvissible but painful for me to cross them...
But just to se the garden of young years, grown up trees and bushes wild and free...
I miss my garden, I miss my little me. Im one whit treetops, climb high,
chare there magic view

It´s damn confusing whit facts I cant ignore
the girl in the mirror she is human and....
that change my position
and my responsibility is so clear,
cant deny her, when explaning makes my way of living,
not even knowing that the answer in feeling safety
starts inside me and grows stronger comfter when it´s nolonger hiding
respectful acting I want to give here - Mirror mirror, I see her

But still it´s confusing, it´s a way of living that need patience,
follow logic thinking - se feelings as a reaction not instruction,
take a deep breath baby, stop and think, It is all new, can I do that?
Is that possible - well common sens and rational thinking says that this
could be the missing part, leave the old way of instinct acting
emotions cant hurt you if u let them be. So Lina....

It´s confusing and u wonder, can I rellay give me that chance and try
this new? Or are I to lazy, satisfying only stavel in mind and se what I can get
and let me go for good? I feel lonely, whit this truth, this insict, I se my natural
behvior now, and I could take my responsibility but is it worth it? Can I let go of
surviviorbehavior, It scares me deply not have even my ground and people and ways of thinking
is not avalible cus I´m in a different league.

Fit in this soceity, damn I want to but dont like the koncept, and look at it sober
affects me, BUT, it was just feelings - and not directions holding me down.
Life is aboute conferm the girl in the mirror, se her as a person and my responsibility to
look after and guide, listen, respect the body, How the hell can even let me thinking take one step
back, It is rape, abuse and killing - NOT OK no more!!! Not me watching.