Fick tillbaka min uppsats idag av min svenskalärare......... så här skrev hon......
Jag hoppas att du inte har gjort detta med flit Lina. Du har tagit den enkla vägen och jag är besviken på dig. Att bara ta någon annans text och stoppa in det i sin egen är plagiat och förbjudet.
Mitt svar tillbaka va bara.....nej jag har inte gjort det med flit! Jag hade missuppfattat uppgiften och jag trodde jag behövde bevisa att jag kunde dela in en text i olika händelseförlopp å så får jag detta ovanstående tillbaka. Gode gud! A ja men det var ju bara börja om från början och skriva med egna ord.
Hon använder ord som jag inte ens hört talas om innan...... plagiat..... men nu vet jag definitivt vad det betyder. Suck. Det här med att vara människa och lära mig fungera i ett samhälle och förstå vad tex lärarna vill ha ut av sina uppgifter är fan ingen lätt grej det måste jag säga. I af inte för mig. Jag va på väg att gå när jag läste hennes mail. Bara packa ihop mina prylar å A D I O S men jag satt kvar. Inser någonstans att fly är inte rätta sättet att hantera saker. Och jag vill ju inte bli underkänd bara för att mitt tålamod, okunskap och uppgivenhet ska få ta plats. Nej nej nej.
För övrigt så känner jag mig lite låg. Så här supersocial som jag har varit dessa 3 månaderna och den här intensiteten av människor.... det gör mig alldeles matt i huvudet. Jag är inte van vid att ha så mycket folk runt omkring mig. Det var likadant på behandlingen när jag var där förra året. Också massa människor. Fantastiska sådana men ändå. Jag känner mig alldeles förvirrad. Och det här med att INTE fästa sig vid människor.... Det gör väldigt väldigt ont..... så jag försöker låta bli. Men det är svårt.
fredag 29 november 2013
onsdag 27 november 2013
Räcker inte till....
Det känns tungt i mitt hjärta. När vänner som jag håller av gör sig själv så illa att dom riskerar sitt liv. Jag har själv varit där, många gånger. Och fan va livet är tungt. Jag kämpar med mig själv och jag vet att alla andra kämpar med sig. I bland skrämmer livet och människor mig. Jag vill inte vara nära någon för risk att förlora nån. I bland vill jag tro att ensamhet är det bästa men jag har en röst inom mig, en kärlek inom mig som är till för mig, för mina medmänniskor. Det är mitt syfte här på jorden att dela med mig av den. Till alla jag möter. Värme. Omtanke. Att vara ödmjuk. Kärleksfull. Glad. Positiv. Men ibland känns livet bara tungt. Jag räcker inte till. Jag räcker inte till. Jag räcker inte till....
måndag 25 november 2013
Måndag...
Hum... det har varit en lång helg känns det som. Jag har varit lite off och är fortfarande. Går runt å småtjurar lite. Är inte på humör. Vill helst bara vara för mig själv eller inte ha massa krav känns det som. Denna vecka ska det vara massa inlämningar, uppsatser, redovisningar och jag vet inte vad. Tycker det blir jävligt jobbigt när vi har mycket att göra. Plus att vi har ett matteprov. Jag vill bara gå å gömma mig. Hej då världen. Men det går ju inte. Det funkar ju inte så. Sitter i bibblan nu och har skrivit klart "bok-film+uppsats" jag lär säkert få tillbaka den som jag fick med en annan uppsats. Jag blir så trött på att allt ska vara så jävla perfekt. Jag känner mig tjurig som ett småbarn och vill bara kasta papprena på golvet å säga SKIT SAMMA å vända på klacken å gå! Jag skiter i VIKKET! Meeeen så funkar det ju inte heller längre. Jag är väldigt vuxen -för fan över 30! Och då går det inte hålla på så utan jag måste snällt foga mig och titta över mitt arbete .....igen. Fan fan fan va tråkigt! Jag fattar liksom inte var å när i he-vete jag ska ha användning för denna superteknik som jag tydligen ska lära mig. När jag inte fattar, inte är intresserad då har jag skitsvårt för att ta mig tid å tvinga mig å göra skiten. Åh hå hå jag är le och jag kan inte annat än att flina uppgivet över mig själv och över hur jag fungerar som människa. Jag är så van att ge upp, skita i allt så fort det kommer motgångar men jag måste verkligen på allvar hålla i mig själv, ta ett djupt andetag och tänka om igen och igen och.....igen. För jag släpper saker direkt. Förtränger. Å vad duktig jag är på det. Så jag tackar lärarna att dom har satt upp världens Whiteboardtavla i korridoren rutat måndag till fredag, tre veckor framåt så jag å dom andra ska ha pejl på när saker ska vara klara. Väldigt pedagogiskt. Jag är glad att jag sa till om att jag inte kunde hålla reda på när fasen saker skulle vara inlämnat och jag var tydligen inte ensam om det heller. Så tack!
Nu har jag varit duktig för i kväll och ska gå och titta på film. Hej solong!
Nu har jag varit duktig för i kväll och ska gå och titta på film. Hej solong!
onsdag 20 november 2013
Hur fan ska jag få ihop saker....
På lektion i dag hamnade ämnet argumentation på tapeten igen... Och det är något som verkligen sätter käppar i hjulet för mig. Att argumentera för något jag inte tror på eller ens förstår bara för att jag ska, det känns fel, det känns som jag lurar folk och jag förstår inte hur det fungerar alls. Jag blev så jävla ledsen att jag gick hem och bara grät, hejdlöst. Försökte få tag i en vän men hon svarade inte så jag ringde mamma. Hon är klok fast vi inte haft bra kontakt innan men jag har börjat öppna mig mer och mer för henne och det känns bra att prata med henne. Åh.... det har varit en jobbig dag det här fy fan. Jag skulle kunna lägga mig ner och dö. Men det är en del i processen, att bli drogfri, att lära mig hur livet fungerar och acceptera hur saker och ting är uppbyggt. Men det är jobbigt, så jävla jobbigt. Jag ska gå å träna. Fan, hur ska jag få ihop saker och ting. Jag fattar det bara inte. Världen skrämmer mig och jag undrar vad jag kliver in i för nåt. Kommer jag trivas? Dum fråga, jag vet, tiden får utvisa.... Jag lägger mig tilltro i att det finns mer positivt än negativt jag kommer möta i framtiden.....jag vill inte gå tillbaka.....
....
Mår inte bra idag. Allt känns jobbigt, tungt, besvärligt. Jag vill bara gråta. PMDD.... Jag har medicin mot det här men jag vill inte ta den. Men jag börjar fundera på om jag inte ska börja med den för jag har jävligt svårt att hantera vardagen när jag mår som jag mår. Det hade varit skönt att bara få vara själv idag. Det känns som jag har tappat bort mig själv och jag vet inte om jag skulle kunna förklara det som att jag saknar mig själv. Såna här dagar är det tur att jag befinner mig på en Ö. För jag blir likgiltig. Ingenting känns värt att kämpa för. Allt känns svart och ihåligt. Så det känns bra att skriva av mig. Det hjälper.
Jag vill lära mig förstå mig själv. Lära mig hur jag fungerar. Så jag vet vart jag har mig själv. Det är en nödvändighet att jag får ihop det här med att lära känna mig själv och bli vän med mig själv så att jag såna här dagar inte tappar bort mig själv. Snart ska jag åka utomlands....ett halvår....
Jag tror att det kommer att gå bra men visst, jag är misstänksam mot mig själv. Jag vet att jag kan springa ifrån mig själv utan att tänka på att jag förstör för mig själv. Och det blir jobbigare och jobbigare att ta mig upp. För en del av mig har tröttnat på att vänta in mig när jag släpper allt och sen vill komma tillbaka.
Det här är en sån här ångestdag då inget känns meningsfullt. Men dom här dagarna i månaden kan jag nu för tiden räkna på en hand. Och jag blir starkare för varje dag. Och jag tar mig igenom det här. På mitt eget sätt. Jag måste justera vissa saker men jag tar en sak i taget, en dag i taget. Jag är inte perfekt och jag strävar inte efter att bli det heller utan bara att få en fungerande vardag.
I dag fick jag brev från min syster. Massa kärlek till dig Efva. Det var ett collage på mig, min lillebror och vår pappa. Jag sitter och tittar på det nu och vi må vara en skrynklig familj men vi är fina människor.
Nu måste jag gå tillbaka till skolan. Jag var bara tvungen att skriva av mig.
Jag vill lära mig förstå mig själv. Lära mig hur jag fungerar. Så jag vet vart jag har mig själv. Det är en nödvändighet att jag får ihop det här med att lära känna mig själv och bli vän med mig själv så att jag såna här dagar inte tappar bort mig själv. Snart ska jag åka utomlands....ett halvår....
Jag tror att det kommer att gå bra men visst, jag är misstänksam mot mig själv. Jag vet att jag kan springa ifrån mig själv utan att tänka på att jag förstör för mig själv. Och det blir jobbigare och jobbigare att ta mig upp. För en del av mig har tröttnat på att vänta in mig när jag släpper allt och sen vill komma tillbaka.
Det här är en sån här ångestdag då inget känns meningsfullt. Men dom här dagarna i månaden kan jag nu för tiden räkna på en hand. Och jag blir starkare för varje dag. Och jag tar mig igenom det här. På mitt eget sätt. Jag måste justera vissa saker men jag tar en sak i taget, en dag i taget. Jag är inte perfekt och jag strävar inte efter att bli det heller utan bara att få en fungerande vardag.
I dag fick jag brev från min syster. Massa kärlek till dig Efva. Det var ett collage på mig, min lillebror och vår pappa. Jag sitter och tittar på det nu och vi må vara en skrynklig familj men vi är fina människor.
Nu måste jag gå tillbaka till skolan. Jag var bara tvungen att skriva av mig.
tisdag 19 november 2013
We are the people that rule the world....
Lyssnar på Empire of the sun - We are the people...bra låt.
Jag har varit i Jönköping i dag och hämtat ut mitt pass. Skönt att ha det fixat. Sen gick jag på second hand och inhandlade mig 2 par byxor, tre tröjor och ett par skor. Fick springa till bussen men hann med. På bussen träffade jag på en kille från England som visade sig vara min engelska lärares lillebror och vi åkte båten tillsammans över till Visingsö och ja, vi satt mitt emot varandra och jag blir ju alltid nervös av att sitta sådär...mittemot...så jag pratade å pratade, bjöd han på båtturen över, jag har sånt klippkort och tyckte att det gjorde mig inget, det ska ju användas så.... hur elr hur så pratade vi en massa och det visar sig att han är en jättetrevlig kille. Jag med min lite knaggliga nervösa engelska, a men det gick bra. I övrigt mår jag bra. Dagarna flyter på. Jag va uppe tidigt idag, har sovit dåligt i två nätter, vet inte om det har med fullmånen att göra men men, jag gick på bandet i gymmet i morse 3,5 km. Och jag känner att jag lätt skulle kunna bli beroende av det där. Träning. Jag vet inte om det är bra eller dåligt men det är ju bättre än å knarka i af. Nu är det snart mat så jag borde bege mig. Klockan 19.00 har irländarna musiksession och jag ska få vara med och det ska bli himla kul. Everything is happening for a reason. Ha en bra kväll <3 p="">
Jag har varit i Jönköping i dag och hämtat ut mitt pass. Skönt att ha det fixat. Sen gick jag på second hand och inhandlade mig 2 par byxor, tre tröjor och ett par skor. Fick springa till bussen men hann med. På bussen träffade jag på en kille från England som visade sig vara min engelska lärares lillebror och vi åkte båten tillsammans över till Visingsö och ja, vi satt mitt emot varandra och jag blir ju alltid nervös av att sitta sådär...mittemot...så jag pratade å pratade, bjöd han på båtturen över, jag har sånt klippkort och tyckte att det gjorde mig inget, det ska ju användas så.... hur elr hur så pratade vi en massa och det visar sig att han är en jättetrevlig kille. Jag med min lite knaggliga nervösa engelska, a men det gick bra. I övrigt mår jag bra. Dagarna flyter på. Jag va uppe tidigt idag, har sovit dåligt i två nätter, vet inte om det har med fullmånen att göra men men, jag gick på bandet i gymmet i morse 3,5 km. Och jag känner att jag lätt skulle kunna bli beroende av det där. Träning. Jag vet inte om det är bra eller dåligt men det är ju bättre än å knarka i af. Nu är det snart mat så jag borde bege mig. Klockan 19.00 har irländarna musiksession och jag ska få vara med och det ska bli himla kul. Everything is happening for a reason. Ha en bra kväll <3 p="">
måndag 18 november 2013
Och....
I morse ringde min pappa när jag stod på gå-bandet i gymmet... ganska exakt 07.50 och vad berättar gubben??? Jooo.......Farsan hade varit i Nybro, stött på kompis, kompis sa -kan du lämna in denna V75:an... (spel på hästarna) å farsan bara...Ål raijt! Han gör detta, åker hem, senare på kvällen ringer min lillebrors ADVOKAT....advokat på telefon å sista loppet å farsan bara till advokaten, jag har 6 rätt här å 9:an spik i sista......å vet ni hur det slutar? Jo farsan ( å hans kompis) får alla jävla rätt å VINNER 30000!!!!! Helt jävla fucking unbeliveble .......(a jag kan skitbra engelska) och hur elr hur det här ringer farsan å berättar för mig när jag står å gymmar kl 07.50 in the morningkvist och dessutom hade han satt in 500 kr till mig och 500 till min lillebror! Awesome!
Stipendier...
Jag fick brev i dag från stipendier.se.... och dom kommer hjälpa mig att söka! Fan va
N A J S !!!!!!!!!! Och jag funderar på å ta mig ner till Jönköping i morgon för å hämta mitt PASS som äntligen är färdigt TJOHOO!!!! ....lämna fingeravtryck fick jag göra (hade väl ingen aning om att det va så jäla strikt haha å när jag skulle lämna min namnteckning....a jag bad att få göra om den inte mindre än......5......sen en 6:e gång högröd i ansiktet men så tänkte jag, jag ska FAN inte va blyg här inte....ELR hanma i trubbel bara för att jag fuckade upp min namnteckning inte, nej nej nej så till slut så blev den....som den skulle.....(jävla nervositet) hahaha
N A J S !!!!!!!!!! Och jag funderar på å ta mig ner till Jönköping i morgon för å hämta mitt PASS som äntligen är färdigt TJOHOO!!!! ....lämna fingeravtryck fick jag göra (hade väl ingen aning om att det va så jäla strikt haha å när jag skulle lämna min namnteckning....a jag bad att få göra om den inte mindre än......5......sen en 6:e gång högröd i ansiktet men så tänkte jag, jag ska FAN inte va blyg här inte....ELR hanma i trubbel bara för att jag fuckade upp min namnteckning inte, nej nej nej så till slut så blev den....som den skulle.....(jävla nervositet) hahaha
söndag 17 november 2013
Åh! Jag är glad!!!
Fan va trevlig dag jag har haft!!! Nu i kväll har jag varit med på musiksession med irländarna. På Braheskolan finns det tre inriktningar, spanska, engelska irländsk folkmusik och jag har varit med och spelat munspel i kväll när dom har övat och det var så kuuuuuul!!! :) Åh vad glad jag är! Och jag blev inbjuden att
vara med och spela på tisdag när dom har session igen och då har dom en gästlärare från skottland!!! Fatta den eller!!! Tjohoo säger jag bara! Fan va coolt! Jag är i extas! Men jag är ju himla blyg men jag kör på. Det finns inget att förlora här. Mitt nya liv med alla dessa nya möjligheter! Jag ska inte låta någonting hindra mig. Jag älskar ju musik så det är bara haka på.
Jag har varit ute och gått två promenader i dag och jag fick med mig två tjejkompisar oxå! Najs som fan! I morgon är det skola igen. Åh!!! (jag är uppe i varv hi hi) tänker framåt, tänker på England, Loxdale, där jag ska spendera ett halvår av mitt liv. Vi åker snart. Det är inte långt kvar! 13 januari börjar skolan. Det ska beställas flygbiljett å allt det där! Jag ska ha jullov och då ska jag åka hem till min pappa och vi ska sen åka ner till Skåne och fira jul med faster och kusiner och det ser jag verkligen fram emot! Har inte träffat dom på så många år och pappa är himla svår att få ur huset så det ska bli extra kul att han tar sig ur sin "comfort-zone" och vi åker ner tillsammans! Jag skulle hoppas på att min lillebror oxå kunde följa med men han är för tillfället på "semester". Jag vill inte lämna ut honom så jag väljer att kalla det "semester".
Jag börjar verkligen uppskatta livet och jag lär mig mer och mer att handskas med alla dessa utmaningar som livet har att bjuda på. Jag är crazy men jag har ett gott hjärta och jag bjuder på mig själv för att jag själv vill det. Jag är övertygad om att det kommer någonting gott med det!
:) Natti natti
vara med och spela på tisdag när dom har session igen och då har dom en gästlärare från skottland!!! Fatta den eller!!! Tjohoo säger jag bara! Fan va coolt! Jag är i extas! Men jag är ju himla blyg men jag kör på. Det finns inget att förlora här. Mitt nya liv med alla dessa nya möjligheter! Jag ska inte låta någonting hindra mig. Jag älskar ju musik så det är bara haka på.
Jag har varit ute och gått två promenader i dag och jag fick med mig två tjejkompisar oxå! Najs som fan! I morgon är det skola igen. Åh!!! (jag är uppe i varv hi hi) tänker framåt, tänker på England, Loxdale, där jag ska spendera ett halvår av mitt liv. Vi åker snart. Det är inte långt kvar! 13 januari börjar skolan. Det ska beställas flygbiljett å allt det där! Jag ska ha jullov och då ska jag åka hem till min pappa och vi ska sen åka ner till Skåne och fira jul med faster och kusiner och det ser jag verkligen fram emot! Har inte träffat dom på så många år och pappa är himla svår att få ur huset så det ska bli extra kul att han tar sig ur sin "comfort-zone" och vi åker ner tillsammans! Jag skulle hoppas på att min lillebror oxå kunde följa med men han är för tillfället på "semester". Jag vill inte lämna ut honom så jag väljer att kalla det "semester".
Jag börjar verkligen uppskatta livet och jag lär mig mer och mer att handskas med alla dessa utmaningar som livet har att bjuda på. Jag är crazy men jag har ett gott hjärta och jag bjuder på mig själv för att jag själv vill det. Jag är övertygad om att det kommer någonting gott med det!
:) Natti natti
lördag 16 november 2013
Självständig....
Nu står jag på egna ben helt och hållet. Fick besked från CSN
att dom beviljar mig pengar! Jag behöver inte gå på soc mer! Fan va skönt!
Jag är fri. Ännu ett steg i rätt riktning! Bra bra bra!
Jag är 31 men det känns som att jag precis har blivit myndig och får
bestämma själv över mitt egna liv. Mina val, mina beslut.
Jag håller på och lära känna mig själv och har börjat se vad livet kan ge
och vad jag själv har för roll. Livet är som en film och i mitt liv har jag fram
tills nyligen bara haft en biroll.... och jag har varit nöjd med det, eller jag
har inte ens fattat att det är JAG som ska ha huvudrollen! Men nu börjar
jag fatta det, och fan, det är ett jävla ansvar. Jag bestämmer själv vilket
innehåll "min film" ska ha och jag märker ju det att jag måste hålla koll på mig
själv SOM FAN alltså! Huu! Det är sån skillnad på liv, att leva "avstängd" och
"avskärmad" som jag faktiskt har levt så gott som hela mitt vuxna liv och nu
kliva in i "vuxenvärlden" det är fan ingen lätt grej alltså. Jag måste ändra på
jättemycket har jag kommit fram till.....typ nu...inser jag det. Hum... jag börjar
få perspektiv på saker. Liiite tungt, liiiite jobbigt men jäääävligt intressant!
Den allvarligaste biten/svagheten hos mig själv som jag måste se över å få
koll på det är impulskontrollen, usch, jag är fruktansvärt impulsiv och jag
förlorar mig själv där och jag hamnar i himla konstiga situationer som jag inte
behöver. Jag måste sluta med att leva för dagen, för i det här livet får saker
konsekvenser som jag inte kan blunda för eller vifta bort. Jag måste börja se
vad jag sänder ut för signaler till andra människor. *suckar* ja kära nån, det här
med att lära känna mig själv och bli en fungerande sund människa, shit vilket
projekt alltså! Uj uj uj. .....fortsättning följer.....
Hakona matata
torsdag 14 november 2013
A men det gick ju BRA :)
Ja! Det gick bra i dag hos gyn-tant!
Men visst det VAR nervöst! Passade på
å ta lite andra prover oxå bara för att jag kunde!
Nu for en tanke upp i huvudet, Lina för fan, sånt
delar man INTE! Men jo Jag gör det. Det är väl inget
å hymla med. Det här är mitt liv å ja så här ser det ut.
Och det är en del i min process att lära mig stå upp
för mig själv och det jag gör och på så sätt lära mig
ta bra beslut för mig själv som gör att jag blir en bra
människa även mot mig själv. Jag har levt ett dubbelliv
med missbruk vid min sida sen jag var 17-18 år och haft en sida
utåt, en fasad som såg ganska okej ut, men under ytan har jag
sakta men säkert lett mig själv in i döden. Manipulerat mig själv,
ljugit, förskönat, missunnat, fast jag har inte sett det som att
jag skadar mig själv..... men nu har jag blivit lite äldre och
jag ser faktiskt vad jag håller på med och jag har faktiskt ett
VAL. Och mina val ger konsekvenser som jag faktiskt kan undvika.
Om jag vill. Och jag vill. Och det är en jävligt bra början.
Pratade med en kvinna som heter Sue idag,
hon har hand om administrationen på skolan i
England som jag ska börja på i Januari och hur elr hur
så har hon varit här en vecka nu för att informera oss om vad
vi har att vänta oss, och jag tog upp med henne om min bakgrund
och att jag faktiskt är orolig för att flytta med allt knark å hela kulturen
i England/Brighton.... och jag tror på att är jag bara öppen med hur jag
mår, fungerar, tänker så kommer allt bli bra.
Jag berättade att jag är överaktiv, impulsiv, vilket är mina två största hinder
som jag ser det just nu och jag behöver ha saker att göra.
Men hon verkade positiv i af å det känns himla bra!
Men visst det VAR nervöst! Passade på
å ta lite andra prover oxå bara för att jag kunde!
Nu for en tanke upp i huvudet, Lina för fan, sånt
delar man INTE! Men jo Jag gör det. Det är väl inget
å hymla med. Det här är mitt liv å ja så här ser det ut.
Och det är en del i min process att lära mig stå upp
för mig själv och det jag gör och på så sätt lära mig
ta bra beslut för mig själv som gör att jag blir en bra
människa även mot mig själv. Jag har levt ett dubbelliv
med missbruk vid min sida sen jag var 17-18 år och haft en sida
utåt, en fasad som såg ganska okej ut, men under ytan har jag
sakta men säkert lett mig själv in i döden. Manipulerat mig själv,
ljugit, förskönat, missunnat, fast jag har inte sett det som att
jag skadar mig själv..... men nu har jag blivit lite äldre och
jag ser faktiskt vad jag håller på med och jag har faktiskt ett
VAL. Och mina val ger konsekvenser som jag faktiskt kan undvika.
Om jag vill. Och jag vill. Och det är en jävligt bra början.
Pratade med en kvinna som heter Sue idag,
hon har hand om administrationen på skolan i
England som jag ska börja på i Januari och hur elr hur
så har hon varit här en vecka nu för att informera oss om vad
vi har att vänta oss, och jag tog upp med henne om min bakgrund
och att jag faktiskt är orolig för att flytta med allt knark å hela kulturen
i England/Brighton.... och jag tror på att är jag bara öppen med hur jag
mår, fungerar, tänker så kommer allt bli bra.
Jag berättade att jag är överaktiv, impulsiv, vilket är mina två största hinder
som jag ser det just nu och jag behöver ha saker att göra.
Men hon verkade positiv i af å det känns himla bra!
onsdag 13 november 2013
Uuu.... :)
Provet gick ju bra....tror jag. Muntlig redovisning
om än den mest udda variant jag varit med om där vi
(jag och en till) skulle rita upp ett samhälle där 5
religioner skulle kunna leva sida vid sida.....
Jag kan ju säga att där fanns inget fängelse så vi måste
haft en jävligt bra planering och ALLA behov blir tillgodosedda!
A det ska bli himla intressant å se vad läraren ger för
kritik. Ha ha!!!
I mon ska jag bege mig in till Gränna för att lämna in
hönan på kontroll.... Jävla cellprovskontroll. Eller jävla
och jävla är det väl inte men jag gillar INTE det ALLS!!!
Sist jag var på en sån höll jag på å sparka gyn-tant rakt
i huvudet när jag skulle ta mig ner från stolen. Ja jag blundade
hela tiden och gav strikta order om att inte prata med mig.
Gör det ni ska så jag kan gå härifrån, å när dom sa, nu är vi
klara och dom sänkte stolen ja då slängde jag över benet och
tittade samtidigt upp och tanten satt kvar mellan bena på mig!
Back off lady! ....a ja men det slutade bra i af....den gången.
:)
om än den mest udda variant jag varit med om där vi
(jag och en till) skulle rita upp ett samhälle där 5
religioner skulle kunna leva sida vid sida.....
Jag kan ju säga att där fanns inget fängelse så vi måste
haft en jävligt bra planering och ALLA behov blir tillgodosedda!
A det ska bli himla intressant å se vad läraren ger för
kritik. Ha ha!!!
I mon ska jag bege mig in till Gränna för att lämna in
hönan på kontroll.... Jävla cellprovskontroll. Eller jävla
och jävla är det väl inte men jag gillar INTE det ALLS!!!
Sist jag var på en sån höll jag på å sparka gyn-tant rakt
i huvudet när jag skulle ta mig ner från stolen. Ja jag blundade
hela tiden och gav strikta order om att inte prata med mig.
Gör det ni ska så jag kan gå härifrån, å när dom sa, nu är vi
klara och dom sänkte stolen ja då slängde jag över benet och
tittade samtidigt upp och tanten satt kvar mellan bena på mig!
Back off lady! ....a ja men det slutade bra i af....den gången.
:)
tisdag 12 november 2013
Visingsö
Nu är snart vintern här men fasen så vackert det är på hösten. Det övre kortet är taget på min födelsedag.
Är på bra humör!
Allt är inte elände. Jag gick upp tidigt idag för å träna.
2 km på löparbandet! GO LINA! Mår himla mycket bättre
av det. Så jag ska fortsätta med det har jag bestämt.
Läste i boken VAR MORGON NY
Fantasier är mer än substitut för en obehaglig verklighet, de
är generalrepetitioner, planer. Allt som utspelas i världen
har sin början i fantasin.
Barbara Grizzuti-Harrison
I vår tankevärld formas vårt jag. Våra tankar bidrar inte bara
till vad vi uträttar, de är också avgörande för hur livet gestaltar
sig för oss. De har en oerhörd makt. Som tur är kan vi välja
våra tankar, vilket innebär att livet i stort sett gestaltar sig som
vi vill.
De frön vi sår i våra tankar ger en fingervisning i om i vilken
riktning vi kommer att utvecklas. Vi utvecklas inte i en riktning
som vi aldrig har skänkt en tanke i något ögonblick av meditation.
Vi måste hysa överdådiga, äventyrliga drömmar om vi vill slå in
på en ny väg och försöka ta de steg som krävs för att vi ska nå dit.
Vi kommer aldrig att kunna åstadkomma eller behärska något
som inte har förberetts i vår drömvärld. Först tänker vi oss det,
sedan växer planerna fram på hur vi ska gå till väga. I tankarna
förbereds framgången. Men om vi tillåter tankarna att vara
negativa kan de förbereda oss för ett misslyckande.
Jag kan lyckas med det jag önskar högst av allt. Jag måste
själv tro på min förmåga att lyckas. I dag ska jag tänka
positivt.
måndag 11 november 2013
Funderar.....
Jag funderar.... över hur mycket jag styrs av andras godkännande.
Jag har hela mitt liv utgått från att livet handlar om att pleasa andra.
Det var så jag blev lycklig trodde jag. Men jag inser i dag att det är inte
så livet fungerar. Jag binder upp mig på andra människor. Och när jag
märker att jag begränsar mig själv på grund av det blir jag ledsen.
Samtidigt vill jag inte såra någon men om jag håller mig själv tillbaka ja
då sviker jag ju mig själv...
Allt är rörigt i huvudet. Här står jag, på väg att
lämna landet och åka till England i januari. Jag vet inte vart jag har mig själv
i allt det här. Men det är något som verkligen bekymrar mig. Ska jag fokusera
på mig själv. Göra det jag har tänkt? Jag vet vad mitt sunda förnuft säger mig.
Det säger mig att jag ska åka. Och göra det jag hade tänkt. Men jag vet inte vad
det innebär. Fan jag vet inte vad nånting innebär! Åh! Ibland skulle jag bara vilja
knarka lite så jag får nån rätsida på allt som rör sig i huvudet, men det är inte så
det funkar längre. Jag har blivit för "gammal" för att knarket ska ge mig några
svar. Knark ger distans. Inget annat. Jag behöver vara närvarande, delaktig.
Men fan va jobbigt det är. Jag inser att jag är rädd för mig själv, rädd för att
tro och lite på mig själv. Jag har begått övergrepp mot mig själv, misshandlat
mig själv och svikit och övergett mig själv så det är mycket att reparera. Så mycket.
Men jag vill tro att jag klarar det. Jag har förlåtit mig själv och ser det som har varit
som okunskap. Jag gör fortfarande mig själv illa men inte alls i samma utsträckning.
Jag har insett att jag inte behöver skada mig själv för att känna att jag lever.
Men mitt mål är att jag ska bli min bästa vän och behandla mig själv med kärlek,
omtanke och respekt. Jag kanske behöver umgås med mig själv mer och avsätta
mer tid för mig själv som jag gör när jag pluggar. Jag har precis upptäckt att jag kan
plugga. Sitta i bibblan med musik i öronen och faktiskt göra läxorna. HELT OTROLIGT!
Jag är MÄKTA STOLT över mig själv och det känns som en befrielse, en ventil,
ungefär som knarket ger mig, distans, fast på ett sunt sätt. Jag trodde aldrig jag skulle få ihop det
att plugga. För jag har så svårt att koncentrera mig men det funkar.
Här kan jag gömma mig lite och ändå få nåt vettigt gjort. Världen skrämmer mig.
Men här är jag trygg.
Jag har hela mitt liv utgått från att livet handlar om att pleasa andra.
Det var så jag blev lycklig trodde jag. Men jag inser i dag att det är inte
så livet fungerar. Jag binder upp mig på andra människor. Och när jag
märker att jag begränsar mig själv på grund av det blir jag ledsen.
Samtidigt vill jag inte såra någon men om jag håller mig själv tillbaka ja
då sviker jag ju mig själv...
Allt är rörigt i huvudet. Här står jag, på väg att
lämna landet och åka till England i januari. Jag vet inte vart jag har mig själv
i allt det här. Men det är något som verkligen bekymrar mig. Ska jag fokusera
på mig själv. Göra det jag har tänkt? Jag vet vad mitt sunda förnuft säger mig.
Det säger mig att jag ska åka. Och göra det jag hade tänkt. Men jag vet inte vad
det innebär. Fan jag vet inte vad nånting innebär! Åh! Ibland skulle jag bara vilja
knarka lite så jag får nån rätsida på allt som rör sig i huvudet, men det är inte så
det funkar längre. Jag har blivit för "gammal" för att knarket ska ge mig några
svar. Knark ger distans. Inget annat. Jag behöver vara närvarande, delaktig.
Men fan va jobbigt det är. Jag inser att jag är rädd för mig själv, rädd för att
tro och lite på mig själv. Jag har begått övergrepp mot mig själv, misshandlat
mig själv och svikit och övergett mig själv så det är mycket att reparera. Så mycket.
Men jag vill tro att jag klarar det. Jag har förlåtit mig själv och ser det som har varit
som okunskap. Jag gör fortfarande mig själv illa men inte alls i samma utsträckning.
Jag har insett att jag inte behöver skada mig själv för att känna att jag lever.
Men mitt mål är att jag ska bli min bästa vän och behandla mig själv med kärlek,
omtanke och respekt. Jag kanske behöver umgås med mig själv mer och avsätta
mer tid för mig själv som jag gör när jag pluggar. Jag har precis upptäckt att jag kan
plugga. Sitta i bibblan med musik i öronen och faktiskt göra läxorna. HELT OTROLIGT!
Jag är MÄKTA STOLT över mig själv och det känns som en befrielse, en ventil,
ungefär som knarket ger mig, distans, fast på ett sunt sätt. Jag trodde aldrig jag skulle få ihop det
att plugga. För jag har så svårt att koncentrera mig men det funkar.
Här kan jag gömma mig lite och ändå få nåt vettigt gjort. Världen skrämmer mig.
Men här är jag trygg.
söndag 10 november 2013
Vilsen...
Fan.... jag ÄR en beroendeperson. Jag blir mer och mer medveten om mig själv, hur jag funkar och det är inte kul att se. Vissa bitar. Som jag i dagsläget inte ens kan sätta ord på för jag vet inte hur jag skulle framstå. Känner mig ensam med mina tankar. Pendlar mellan glädjerus och uppgivenhet. Crazy. Och så är det det här med alkohol. Fan. Och stressen. Kan inte dricka. Vill inte dricka. Men stressen i skolan och all information gör att jag söker mig till nåt som hjälper mig att få distans. Men jag ska prova med någonting nytt, nåt mer hälsosammare, sundare. Träna. Jag ska i af prova. För som jag håller på nu kan jag inte fortsätta. Jag är rädd att jag blir deprimerad. Känner släng av det ibland. Men det är bara bita ihop. Jag ska inte ge upp. Men fan i bland är det så jävla motigt, jag blir så trött på mig själv.
måndag 4 november 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)