Wow!!!

Oj oj oj! :) Det lönar sig att ligga i. I går fick jag svar på ett jobb jag har sökt och jag ska på intervju på måndag 17.30 inne i Brighton. Jobbet är på en klubb som värdinna. När jag berättade för min värdmamma vad det var för jobb så ändrade hon tonläge till det negativa men jag fick henne snabbt att vända tillbaka. Det finns inte utrymme för tvivel här. Det är ett jobb och jag har god hand med människor och jag är lätt att tycka om. Så varför inte bara tuta och köra. Det är så jag måste börja tänka. Och tro på att jag kan för jag kan. Det är ingen som ska tala om för mig att jag inte kan. Jag hindrar ingen från att göra det dom vill, jag uppmuntrar för det är så jag tror vi mår bäst av. (Jag känner att jag stör mig lite på min värds attityd) men jag ska inte låta mig nedslås av det. Jag försöker ju lösa mina ekonomiska problem så det är väl en bra sak då om jag skaffar mig ett extra jobb? Och jag är stolt över att jag skrev mitt egna "cover letter" där jag presenterade mig själv. Det blev inte alls lika snyggt som andra har gjort (googlade så klart cover letter för jag hade ingen aning om vad det var) men det funkade ju uppenbarligen! :) Fan va coolt! Hi hi! Ja jag är glad i af. Det är huvudsaken. Bra mig själv.

Att ta sig fram....

Det känns bättre idag. Skönt. Samtalet i går med min lärare har gjort att jag kommit ett steg närmare mig själv. Jag tror det är det jag behöver göra. Ventilera. Det blir svårare att prata på djupet när jag inte behärskar språket, jag är en djup människa och när jag inte kan förmedla mig fullt ut så blir det svårare. Men igår gick det ganska bra ändå. Övning ger färdighet. Jag är bra på att uttrycka mig och jag har social kompetens, det är lite av vem jag är.....i Sverige men här hamnar jag i underläge. Men som sagt, det blir bättre. Det är skönt att jag kan resa mig ur dåligt mående i dag på ett annat sätt. Jag samarbetar mer med mig själv. Jag ser vad jag själv kan göra för mig själv på ett nytt plan. Jag har levt för dagen så länge jag kan minnas och jag behöver bryta det mönstret. Ha framförhållning. Se alla bitarna. Se helheten för vad den är när det kommer till mig själv. Jag är duktig på att summera andras verkligheter och effektiva tillvägagångssätt och förhållningssätt men när det kommer till mig så har jag en osynlig mur. Jag håller på att lära mig att bry mig om mig själv och lyssna till mina egna goda råd. Vända omtanken inåt. Som vissa säger, fake it till you make it. I dag går jag mest på förhållningssätt när jag tar mina beslut. Jag lyssnar till min sunda sida och jag behöver inte ha känslan med mig i mina val.Det känns nytt och främmande. Jag har alltid gått på känslan. Låtit den vara den avgörande. Jag har inte haft något konsekvenstänk när det gäller mig själv för jag har inte haft något värde. Jag har varit en leksak. Ett bihang. En people pleaser. Det tar tid att förändra invanda beteenden - men det går. Det är huvudsaken. :)

Jag har sökt 5 nya jobb i dag oxå för att inte glömma. Restaurang/Bar/Städ. Hoppas på att få napp någonstans. Och så pratade jag med en lärare igår och jag ska få börja jobba med trädgårdsjobb på skolan. Det blir någon timma då och då men jag är tacksam. Fick ett meddelande från CSN igår. Kommer få 800 kr mindre i tre månader framöver för att dom har gett mig för mycket eller att jag inte har varit berättigad. Jag förstod inte riktigt problemet mer än att JAG har problem nu. Hade inte koll alls på min ekonomi när jag kom hit till England och hade inte en tanke på att pengarna kan ta slut men se det gjorde dom och där stod jag. Det har förpestat hela min tillvaro här i 20 dagar med att gå runt och vara pank och sen behöva låna upp mig för att sen när jag fått pengar betala mina skulder. Jävla ekorrhjul. Så kan jag INTE ha det i fortsättningen och nu när jag betalt mina skulder så är jag tillbaka på ruta ett igen. Nästan pank så jag MÅSTE ha ett jobb och det spelar ingen roll vad det är för jobb. Det är skönt att jag inte är en sån som sätter sig ner och surar och självömkar utan jag tar tag i det - helt uppenbart. Tack mig själv. Fan det kan nog bli människa av mig oxå. Jag är rätt driftig när det kommer till kritan, eller egentligen, när jag tänker efter så har jag alltid varit driftig på så sätt att jag har hållt huvudet ovanför vattenytan. Jag har sett till att ha det allra nödvändigaste. Allt handlar om att ta ansvar. Och att ta ansvar för mig själv nykter det är ett jävla jobb. Det är MASSA saker som ska falla på plats. På ett sätt var det väldigt enkelt i missbruket. Det var enkelspårigt. Upplägget var ganska enkelt. Och det krävdes inte så mycket av mig mer än att böja på nacken och att hålla värdigheten på noll. Det finns många olika öden och sätt att ta sig fram här i världen.

Jag är värdefull.

Delar av min dag........

I dag har varit en dag i fullständigt OFF-mode. Känt mig tom. På lektionen i dag hade vi alla olika projekt att pyssla med så alla försvann och jag satt själv uppkrupen i fönstret i solen och försökte koncentrera mig men det slutade med att jag lyssnade på musik och skrev dikter i stället. Läraren kom in och satte sig och jag tänkte, jag tar mod till mig att prata med henne om mitt mående så jag gjorde så. Jag tänkte att jag har inget att förlora på att vara öppen så jag sa till henne att jag sitter här och gör allt annat än det jag ska. Jag är i ett mående som inte tillåter mig att vara närvarande/delaktig och jag vet inte varför det blir så här. Det slutade med att vi satt och pratade i säkert tre kvart och gud va skönt det var. Jag var ärlig och öppen och jag kunde göra mig förstådd och jag gick på djupet för att få bli speglad och hon gav mig bra respons. Det hjälpte att bara få höra mig själv resonera kring mina egna funderingar för jag känner mig låst i mig själv emellanåt. Som att jag har en plats dit jag inte har tillgång emotionellt. Det är som att polletten inte trillar ner eller jag får inte kontakt med mig själv. Jag VET rent intellektuellt men jag är avskärmad. Jag vet att det kommer att ge med sig med tiden. Bitarna kommer falla på plats så småning om och jag vet att allt kommer att lösa sig till det bästa. I dag har jag ju ett val. Och jag kan inte i ord beskriva vilken befrielse det är att sakta men säkert kunna känna kraften som finns i att ha ett val. Att kunna välja. Jag lär mig att vända prioriteringslistan rätt. Den har varit upp och ner i alla år. Men i dag lär jag mig att sätta mig själv i första rum mer. Jag kan avstå från direkta kickar, som ger mig flykt i några timmar för att sen slå tillbaka, i dag kan jag se förnedringen och det ger mig kraft att avstå. I bland tar jag ett steg tillbaka men ju längre det blir mellan gångerna desto mer lär jag mig att värdesätta mig själv och det jag faktiskt har. Det har nog varit den tuffaste utmaningen hittills, lära mig stopp och tänk, att inte ge med mig för stundens ingivelse, inte böja mig så fort jag målar allt i svart eller vitt eller tänker allt eller inget. Impulskontrollen. Men jag tillåter mig bli mer och mer medveten. Jag försöker vara konsekvent mot mig själv. Ju mer jag behandlar mig själv som en vän, desto mer tycker jag om mig själv. Ju mer jag ställer upp för mig själv desto mer kan jag tillåta mig att backa upp mig själv och ge mig själv mitt eget stöd. Livet är ibland jävligt tråkigt och för mig som är en rastlös själ och kräver stimulans mer än normalt (för att jag skämt bort mig själv) behöver ta till mig konsten att ta det lugnt. 

Tankar

Jag tror på livet, jag tror på mig själv. Jag kommer att lyckas att ta mig hela vägen vart den nu bär. Vad jag vet är att den bär mig uppåt, ut ur destruktiva mönster sakta men säkert. Det tar tid att läka, det tar tid att lära känna sig själv. Jag måste gå på djupet, börja om från början men det är okej idag. Det finns dagar då tvivel råder det finns dagar med sorg och saknad men min tro på att det kommer att bli bättre gör mig stark i mig själv. Livet är en balansgång men jag försöker göra det med ett leende på mina läppar. Jag vill göra världen till en bättre plats att leva i. Jag vill tillföra av all den kärlek som bor inom mig till andra - till mig själv. Balans. Jag är som en fågel som svävar fritt och ser allt det vackra i helheten. Jag försöker att hålla mig i helheten, lära mig konsten att styra mina tankar till att vara den kraft den kan vara. Vi är på jorden så kort tid och jag vill försöka göra det bästa. Att slå in på rätt väg, att tillåta mig att stanna på den och växa som människa.

Det går framåt

Fick tillbaka min uppsats i dag och denna gången har jag lyckats hålla mig till ämnet yeeiiii. Bra där mig själv. Jag har ju lite problem med det, jag flyter gärna iväg men det blir tydligen bättre på den fronten med - med andra ord - jag lär mig. :) Jag har haft en bra helg och en solig måndag, haft bra lektioner och efter skolan spelade vi lite fotboll. Jag har dessutom fått hjälp i dag med att styra upp min activity week så nu har jag måndag och fredag bokat för volontärjobb, fan va skönt. I morgon får jag pengar. Fan va skönt. Det blir att betala tillbaka skulder och lägga upp en planering så jag inte hamnar i samma fälla en gång till - att vara  pank en hel månad - det har verkligen satt mig på prov vill jag lova. Hua! Jag hade tänkt traska in till byn i dag och lämna in mitt CV på ett par ställen men jag spelade fotboll efter skolan och vatt alldeles lerig och jävlig så kanske i mon i stället. Jag har nog kommit på vad det är som gör mig mest stressad och det är när jag nonchalerar min inre vägvisare. Eller när jag inte tillåter mig att tänka efter en gång till innan jag tar ett beslut. För små beslut och saker som jag gör ger mig stor ångest och den hänger kvar onödigt länge. Det är som att jag skäller på mig själv och är långsint I EVIGHETER och det är inte rätt. Det måste jag sluta med. Jag gör fel som alla andra och är klantig emellanåt men det är ju så vi lär oss här i livet, gör jag något fel så måste jag ta till mig av det, det är lärdom och vägvisare för framtida beslut och förhållningssätt. Det är bara det att jag fortfarande är lite för snabb för mig själv i bland, haha. Ja men så är det nog.

Att vända på måendet

Mår redan bättre efter att ha läst lite kloka ord och tankar. :) Livet är helt okej i af. I bland tappar jag tråden men den finns där att plockas upp igen när jag är redo och har villigheten och det, är något som ger mig hopp, att jag har viljan, jag har styrkan att fortsätta framåt trots att i vissa stunder när uppgivenheten omger mig så finns det en ljusning, hopp och tro. Jag behöver bara påminnas om att jag är värdefull och  att jag är på rätt väg. Den må vara krokig och jag gör misstag och fel men det är mänskligt och det är därifrån jag lär mig att forma mitt liv så som jag vill ha det. Jag är aldrig ensam, jag har mig själv till  att börja med sen har jag min familj och mina vänner också. Men framförallt mig själv. Jag är min bästa vän om jag bara tillåter. Jag vandrar sida vid sida med mig själv 24/7 dag ut och dag in. Det behöver jag påminna mig själv om även att det känns skevt och låter konstigt så är det så jag behöver tänka för vem känner mig bäst om inte jag själv. 

Lite kinkig i dag....

Känner mig ledsen i dag men det går över. Solen skiner och jag kommer må bättre snart. Tror jag håller på att bli sjuk och det är lite störande att jag inte kan vara ute och springa. Har nog lite hemlängtan och så slår jag på mig själv att jag inte läste igenom vad ett företag som jag sökte jobb hos - vad deras verksamhet sysslade med i övrigt. Kanske känner jag mig desperat över att hitta ett jobb jag vet inte. Men det här med att inte ha pengar så jag klarar mig funkar inte för mig. Jag vill kunna röra mig fritt. Nu menar jag inte att jag ska bli nån shopoholic men jag vill kunna leva. Gå ut å ta en fika när jag känner för det, kunna åka vart jag vill, kunna hitta på saker när jag känner för det. Innan la jag pengarna på knark men nu ska jag  börja leva som vanliga människor gör. Och jag känner mig låst. Och rastlös. Det är väldigt synd om mig i dag och jag längtar nog hem lite kanske. Men jag vet inte vad det är jag EGENTLIGEN längtar hem till. Det är förmodligen knarket som hägrar lite så det är väl skönt att jag är där jag är då da då da. Men det är jobbigt när jag tänker hela tiden och går och straffar mig själv i tankarna och känslan som jag lyckas skapa inom mig kan jämföras med att hänga på mig 70 kilos vikter och jag är tvingad att gå med dom hela dagen och jag kommer inte ifrån dom. I bland när jag gör saker som jag i efterhand kommer på mig själv med att det kändes inte riktigt bekvämt eller jag vet inte om jag gjorde riktigt rätt där och där när jag sa det och det så går jag runt med skamkänslor eller ånger eller om det är osäkerhet över vad det egentligen betyder eller innebär det jag sa eller gjorde. Jag vet inte vad min roll är och jag känner mig vilsen. Kanske är det bara de här jäkla hormonerna som fuckar upp det för mig. Men måendet ska ju bli bättre när jag får mens men nä nä, inte jag inte. UPPENBARLIGEN. A jag får acceptera att jag är lite "blödig" i dag och låta det här måendet passera. Kan ju alltid gå ut å ta en promenad då solen behagar vara framme och det inte blåser storm. :)

Lite stressad

Dagen har varit bra på det stora hela. Lite motgångar har det varit då jag börjar bli stressad angående min activity week och jag har inte hört nånting från EMMAUS. Jag funderar på att göra något annat men i så fall vad? Det gör mig faktiskt låg när jag tänker efter så jag kanske inte ska tänka efter då. :(  Sen har vi redovisning i morgon och ska stå inför klassen och prata om ett litet land som heter Bhutan. Mmm.... och vi är inte ens färdiga med vår powerpoint. Sen har jag en uppsats som ska vara färdig i morgon oxå. Jag tycker inte om när jag inte har koll på läget. Men det är bara att ta det lugnt. Det ordnar sig till det bästa. Jag har varit ute och sprungit i dag. Det är ju bra det. Känner mig inte riktigt i balans. Kanske bara för att jag är trött. Jag ska sluta analysera mitt mående hela tiden. Jäkla hjärna, låt mig vara.

Möten

I dag har jag varit duktig måste jag säga. Jag har fixat mitt insurance number så nu har jag tillåtelse att jobba här i England. Bra mig själv. Efter mötet mötte jag upp några tjejkompisar och visade dom "the holy street" of second hand shops och efter det åkte jag hem, käkade mat och så bestämde jag mig för att kolla upp om det fanns några NA-möten OCH det gjorde det så jag satte mig på bussen igen för att se om jag kunde hitta rätt adress den här gången och japp jag hittade dit (även att adressen var fel utsatt på kartan, illa) hur eller hur så känns det bra att ha gått dit. Jag delade lite kort för jag vatt himla nervös, och när jag blir nervös så tappar jag bort mig själv fullständigt och vet inte alls vad jag säger knappt. Men men, jag överlevde och det är huvudsaken. Nu vet jag vart jag kan gå på möten om och när jag behöver dom. Fan jag har blivit modigare måste jag säga. Framsteg där! :) Jag berättade för en vart jag hade varit och sen fick jag ångest att jag hade sagt det för jag blev rädd att jag blir dömd eller att personen i fråga tar avstånd från mig men så tänker jag om. Jag går dit för MIN skull och behandlar människor mig annorlunda för det så är det ju deras förlust. Fast så länge jag är densamma så kanske det inte KAN uppstå några problem när jag tänker efter. Hur eller hur så kändes det inte heeeelt okej att avslöja det men det kanske bara svider för att jag "stänger dörrar" jag vet inte. En dag i taget. Jag är inte perfekt men jag jobbar i af på att hitta en lösning på mitt problem det kan jag ju inte säga annat. :) Så ja, jag är nöjd. Så nu släpper jag den här löjliga ångesten som bor i mitt bröst. Det är mina tankar som skapar den här ångesten så om jag kunde ta å sluta tänka negativa tankar så vore det himla trevligt.
Hur eller hur så har jag haft en bra dag. Och nu har jag dessutom fått mitt CV skickat till mig via email så nu kan jag söka jobb online oxå.
Nu blir det bingen.

Vackert

Det har varit en relativt bra dag. Jag har tänkt en del och försöker hitta rätt förhållningssätt till saker och ting. Det är inte lätt alla gånger men jag har bestämt mig för att göra det enkelt för mig. Jag ska fokusera på mig själv, jag ska inte hänga upp mig på andra människor. Jag känner att jag har tendens att göra det ibland så det måste jag sluta med. Och då kommer jag i en helt annan dager också. Jag ser mig själv i ett nytt ljus om jag lägger fokus på mig själv och inte på omgivningen. Jag ska försöka anamma det här för jag tror att jag kommer må bättre om jag hittar balans hos mig själv. Jag ska göra saker jag tycker om. Som att vara ute. Ute och gå, ute och springa. I dag tog jag och några tjejkompisar en lång promenad och vi gick ner till havet. Gud va vackert det är där. Jag hade kunnat stanna där för evigt. Underbart. Och jag har hittat mitt nya tillflyktsställe. Stranden. Vackert, rofyllt, det gör mig lugn. Så tänker jag hur det kommer bli till sommaren. I dag var det jättefint väder och jag njöt i fulla drag, tänk då hur det kommer vara när det blir varmare. Jag försöker påminna mig om saker som gör mig glad, och när jag tänker på hur härligt det är nu och hur härligt det kommer bli så fylls jag av glädje inombords. Så det gäller att hitta såna saker som gör mig glad, saker som jag vågar se fram emot. Det har jag aldrig kunnat göra innan, se fram emot saker, men här har jag något konkret. Det må va litet för andra men som sagt, fokus ska ligga på mig och det som funkar för mig. Så det finns hopp att jag kan lära mig hur det är att vara närvarande 100%. Det är de här små bitarna som gör livet vackert.

Komplicerat söt

Ja det är märkligt det här, att lära mig leva nykter trodde jag skulle gå lätt som en plätt men på vägen har jag fått möta mig själv mitt riktiga jag och fått se dolda sidor, rädda sidor, skamsna sidor.
Jag håller på att lära känna mig själv och det är inte helt enkelt. Men det positiva är att jag tycker om mig själv. På det stora hela. Jag är nöjd med mina värderingar so far, men det är något som ständigt är i rörelse för mig, att våga vara flexibel men ändå fast. A nu rör jag till det igen haha :) Jag släpper det här och går ner och äter frukost, solen skiner och livet är rätt härligt om jag bara tillåter mig att se allt det vackra.

What I am

Sitter hemma på rummet på sängkanten och känner mig sådär vilsen igen. Alltså jag måste hitta nåt att hålla fast vid. Jag känner mig identitetslös och det är inte bra alls. Jag är lättledd och jag gillar inte det. Jag hakar gärna på så jag slipper tänka själv och sen hoppas jag att det kommer nånting bra utav det eller ingenting. Det stör mig att jag jag känner mig rotlös och inte vet vart jag har mig själv. Fan jag borde väl samlat ihop mig själv så pass att jag i af vet vem jag är och vad jag tycker om och vad jag vill göra, men nej, allt är fortfarande skrämmande nytt och stort och det är intryck som måste sorteras och jag vill bara sätta mig i ett hörn blunda hårt och hålla för öronen.
Jag antar att allt kommer hamna på plats men om jag vill ha det så som passar mig bäst måste jag lära mig bli mer kräsen och kanske passionerad. Drogerna var inga problem, där hade jag klara direktiv om vad som styrde min vardag och vad jag ville ha ut av den men att vara nykter innebär KAOS i mitt huvud. Vad ska jag göra åt det här kaoset. Jag har ingen aning. Jag har inget liv utanför skolan, jag glider bara med. Min värd som jag bor hos är sällskapssjuk men jag vill inte umgås, det känns konstlat. Hon är rar och jättetrevlig på alla sätt och vis men jag vill inte kliva i nåt som att bli ett sällskap och sen får jag dåligt samvete och så har jag inte utrymme för mig själv.
Jag har inte berättat för henne om hur mitt liv har sett ut innan med missbruket och allt och det känns märkligt men det var nåt som skolan sa när jag frågade (för först skulle dom hitta en värdfamilj som passade mig och min problematik) men sen när jag frågade om dom sagt nåt till henne om mig så sa dom nej och ne he tänkte jag, då blev det skamligt och obekvämt på nåt vänster så jag har inte kommit mig för att berätta för henne. Sen hade hon hittat ett jobb på en anslagstavla häromdagen om ett städjobb på en skola ett stenkast därifrån jag bor och jag blev jätteglad och gick ut å skrev av numret och när jag kom in så nämnde hon nåt om brottsregistret och jag sa bara ok, men så har hon varit på mig om det här brottsregistret säkert 6 gånger till efter det här så i kväll sa jag till henne att JA, jag blev dömd - för 5 år sen.Usch jag känner mig så lost. Jag vill inte skrämma tanten. Och jag har fått uppfattningen om att hon har lite fördomar och att jag inte kan vara riktigt mig själv och det känns inte bra. Kanske är det bara mina egna hjärnspöken - antagligen.

Hur eller hur så har jag fixat mitt CV nu äntligen, Jag har 15 kopior och tom ett foto uppe i högra hörnet. Jag har införskaffat mig en mail adress som är anständig. Tydligen så låter treyslot slampigt haha. A ja nu är det åtgärdat i af. Bra.
Om det kunde bli bättre väder så jag kunde bege mig ut å jogga igen. Det skulle jag må bra av. Jag har haft några dagars vila för jag har haft nån infektion i kroppen men den börjar gå över, hostar lite bara.
Det blåser som fan ute och tant har fått hem ett brev eller snarare en manual om evakuering utifall det skulle uppstå översvämning. Inte för att regnet uppifrån utan grundvattnet nerifrån skulle tränga upp under huset. A ha ja najs, så hon sa till mig att packa en väska Just in case. Well well well......å så pratar hon om att hon är rädd för inbrottstjuvar om vi nu skulle behöva lämna huset. Jag sa att jag kan stanna kvar och vakta. Jag bor på tredje våningen och det kommer inte in en jävel här inte.
A ja vi får se hur det går. Håller tummarna att huset klarar sig och att vattnet rinner undan.

Det är inte lätt att lära sig sortera saker i huvudet när ny information hela tiden strömmar till. I bland blir jag så trött på det bara så jag önskar mig bara bort. I dag är en sån här dag då allt jag lägger upp på FB ger mig ångest. Och då undrar jag va fan det handlar om. Är mina handlingar impulsiva eller ogenomtänkta? Är det därför det ger mig ångest? Just nu vill jag bara stänga ner FB. Det har inte hänt nåt och jag har inte lagt upp nåt dumt men jag ifrågasätter mig själv och jag låter inte mig själv vara i fred. Jag analyserar för mycket och kan inte slappna av. I bland undrar jag vad jag har för jävla diagnos.

Bara att ögna igenom vad jag skrivit nu gör att jag ser klart och tydligt att ja det är definitivt rörigt i huvudet på mig. Jag hoppar från sak till sak. Det är likadant i skolan. Och mina uppsatser. Tappar fokus och vad det är jag håller på med. Snöar in på annat och so on. Jag vill inte vara så här rörig i huvudet. Det får mig att känna mig låg. Jag kommer må bättre i morgon. Det är bara lite jobbigt för jag vet inte hur jag ska göra för att hitta min väg, en väg som passar mig, där jag får det utrymmet jag vill ha och gör saker som jag tycker om för att jag tycker om det. Vad ska jag fokusera på? Jag måste börja i små steg. Jag måste hitta min identitet. Det är illa att jag är 31 år och fortfarande känner min identitetslös på vissa plan. Vad är en identitet? Vad innehåller en sådan? Hur funkar den? Hum.... det var bra frågor känner jag. Kanske om jag får svar på det så kanske jag kan börja därifrån och bygga upp och få bitarna på plats (dom som är så många och utspridda överallt) Jag känner mig som ett tonårsrum i huvudet, kläder och prylar överallt. 

Söka jobb och lite annat

I dag har jag skrivit om mitt CV och mejlat in det till min lärare så han får justera det sista. Har oxå hittat två bra jobb sidor som jag ska besöka i mon så fort jag fått mitt CV godkänt. Jag känner mig exalterad över det. Wiii!!! Jag har spelat badminton i två timmar i dag och var ganska slut efter det passet även att jag inte rörde mig så mycket. Tror jag har en infektion i kroppen för jag fick avstå från å springa i dag. Jag mår bra men kroppen gör det inte. Gult snor - a jag vet - not fresh men what ever, så är det i af. I morgon ska jag ha redovisning inför klassen. Har börjat en ny grupp, Performance, vi har nya ämnen var 4:e vecka och jag har precis avslutat Practical Media. Känner mig inte alls pigg på att redovisa. Vi ska ha om nåt som berör oss. Och jag ska spela upp en sång. Stwisted - med Edie Brickell, det är en låt som handlar om att säga adjö till min största kärlek - drogerna. Tycker texten är bra och musiken med. Men jag vet inte hur jag ska lägga upp saker och ting. Spela låten - prata eller prata -spela upp låten. Jag vet inte så mycket annat som berör mig som jag kan prata om. Jag har inga problem med att prata om hur det har sett ut för mig så sett, kanske kommer en del reagera men jag tror att om jag är öppen om det så är det bättre. Och de som är vänner med mig på FB har ju sett mina statusuppdateringar förmodar jag så ja det finns inte mycket att säga om det. Ja ja det är bara att få det överstökat. Så har jag en grej till jag funderar på som jag vill göra. Gå på ett möte. AA möte. Känns kluvet eftersom det går så jävla bra för mig NOT, att kanske gå på ett möte å sen...... ja vad vet jag. Men så ska jag inte tänka heller. Men så finns det en annan hake, mötet är där jag har sökt jobb som volontär på activity week som jag ska ha den 10 mars. Jag vill inte att det ska bli några problem....fast det blir det säkert inte.Det är bara jag som försöker hitta bra ursäkter, det låter som det i af. Jag är såååå kreativ! :) A nä, nu ska jag krypa ner under täcket och titta på Sons Of Anarcy. Yeeeiiiiii!!!!!!

Måndag

Jag har haft en bra dag i dag förutom ont i magen. Har känt mig jävligt stressad över att ha ett ton med läxor som alla ska vara gjorda till på onsdag. Efter skolan satt jag kvar en stund i paviljongen men beslutade mig för att trotsa magontet och bege mig hemåt och svira om till joggingdress. Va ute och sprang i 40 min och det hjälpte mot magen. Jag tog tag i uppsatsläxan och gjorde så gott jag kunde. Jag har lite problem med det där. Vi skulle skriva om personer som vi såg upp till - Heroes men jag har inga så sett så det fick bli musik som jag påverkas av som imponerar mig. Det är det här med koncentrationen och att kunna hålla mig till ämnet. Det blir gärna personligt på fel plan eller hur jag ska förklara. ( Det va INGEN bra förklaring) :) A ja, jag försöker tänka som så att jag har precis börjat skolan och behöver som sagt inte vara världsbäst. Det kommer komma, det här med att få grepp om saker och hur jag ska kunna uttrycka mig bäst. Men det känns lamt ibland för det verkar som alla andra har mycket lättare att gå in i sig själva och plocka fram det dom står för, jag vet inte. Jag ska inte jämföra mig med andra. Det känns bara lite pinsamt att jag är 31 år men  uppenbarligen är så omogen på vissa plan så det är rent löjligt. Jag måste sluta analysera allt. Ska det vara så svårt att komma in i ett tillstånd av total acceptans? Kunna rycka på axlarna, släppa det och bara gå vidare? I bland funkar det eller faktiskt så är det mycket bättre i dag än hur det såg ut för tio år sen. Gode gud vad vilsen jag var. Mmm.... a nä, jag ska klä på mig och gå bort till skolan en stund annars kommer jag fastna framför datorn och kolla på SoA. Sons Of Anarcy. Har en tjejkompis som har övertygat mig om att det är ASBRA och.......ja, jo, det funkar, helt klart. (jag har aldrig varit så mycket för TV, i af inte sen jag blev vuxen så har jag kanske tittat på tv 15 timmar på tio år. Ho ho. Börjar jag ta mig till åren nu då? Haha!

Den här helgen - många tankar

Ja vad ska jag säga om den här helgen? Det blev en del alkohol. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Eller hur jag ska hantera det. Jag vet inte om jag ska skriva om det här eller bara hålla allt för mig själv. Jag har delar av mig som jag fortfarande inte har lärt mg bemästra eller förstå hur det fungerar. Det är många fler bitar jag behöver ha grepp över än jag trodde. Jag vet att det kommer att ta tid att komma på fötter, att få allt att fungera som det gör för andra människor. Jag undrar vad det är jag saknar. Det känns som jag saknar rutiner. Rutiner och mål. Jag försöker närma mig mig själv men det går sådär. Den här helgen har fått mig att tänka till lite. Det känns som att jag ibland måste ta ett steg bakåt för att kunna fortsätta framåt. Jag tänker på hur jag betedde mig i går. Jag blev full. Och en vakt på fotbollen tittade på mig och jag kände direkt att ups....jag tror jag är FÖR full. Inte bra. Så jag gick fram till vakten och pratade med honom och för att få det bekräftat det som jag misstänkte och mycket riktigt. Han tyckte att jag var full tyckte han. Så för att göra det ännu mer obehagligt så frågade jag han vad det är som gör att han tyckte det, och ja jag var ju för sprallig, för glad, pratade för mycket och sinnesslö. Dish! Men det kändes nyttigt att höra och jag tar med mig det. För jag vill inte upplevas sån. Jag tyckte att allt var fridens men det stämde inte överens med verkligheten.

Jag vill hitta mål och mening i mitt liv. Det går upp och ner och jag tar bra och mindre bra beslut. Jag försöker ta till mig av vad som händer och väntar på att polletten ska ramla ner för jag känner mig diss-orienterad. Ofokuserad. Och i ärlighetens namn så vet jag inte hur det fungerar det här med att hitta fokus. Hur gör andra människor? Jag måste ta reda på det. Eller prata med någon som kan förklara för mig så jag förstår. Livet är inte ett skämt men jag tar det inte på allvar. Jag har ingen direkt tillit till livet men jag försöker ha. Dom säger ju det, fake it til you make it. Kanske gör jag för stor sak av det hela? Jag vet inte. För det mesta går det ju faktiskt himla bra för mig. Det funkar i skolan, jag har börjat springa, jag söker jobb. Det låter ju jättebra och visst, jag GÖR ett bra jobb. Från att gå från att knarka 24/7 och leva "dubbelliv" till att bara släppa allt och börja skolan på främmande ort och sen vidare till England. Jag vet ju att jag kan. Det har jag ju bevisat för mig. Nu ska jag bara få det att funka tillfredsställande.

Det kändes skönt att få ur mig lite tankar. Jag är rädd för att bli dömd av vissa människor i min närhet när jag skriver om okloka beslut som jag tar. Men samtidigt så tvingar jag ingen. Jag är inte perfekt. Inte på nåt sätt. Så här ser mitt liv ut och jag försöker göra förändringar och lära mig att hålla mig till mina egna direktiv men jag har uppenbarligen fortfarande mycket att jobba på. Mitt skeva tankesätt och ATT mina tankar står i vägen för mig (att jag tänker för mycket och låter tankar påverka mitt mående) så jag behöver verkligen ta till mig det här med att släppa taget. Jag måste sluta tycka, tänka och känna åt andra människor. Och jag kan inte vara alla till lags, det går inte. Och jag kommer aldrig kunna pleasa alla i min omgivning hur mycket jag än vill. Det har nog varit den viktigaste insikten jag har gjort och som jag har fått jobba hårt på, att lära om. Jag fick till mig förhållningssätt som liten som inte stämmer överens med hur saker och ting egentligen ska vara. Jag har fått bilda mig en egen uppfattning och fått dra egna slutsatser om hur saker och ting ska vara, hur jag ska vara men nu har jag fått till mig att jag har lärt in fel förhållningssätt, jag har fått fel information och det skapade mitt skeva tankesätt om tex min roll här på jorden osv. Nu som först börjar jag förstå att om jag ska kunna leva med mig själv och vara närvarande så kan jag inte gå trycka ner mig själv med negativa tankar och massa oro om andra människor för så gör inte andra människor. Eller dom gör det i LAGOM (jag älskar det ordet) dos.

A nä nu har jag fått lite sinnesro och kan kanske krypa ner under täcket och att det kan bli lite tyst i huvudet.  

Ut å springa

Skolan har slutat för dagen. Skönt. Det är fredag och jag sitter hemma på sängkanten iförd mina joggingkläder. Solen skiner ute och det är perfekt för att ta en runda. Jag känner mig på bra humör, lite studsig men det är härligt med all energi som jag har när jag använder den på ett bra sätt. Jag har sökt 2 jobb till idag via internet och det känns bra. Jag släpper alla spärrar om blygsamhet och oro och skriver vad jag heter, vad jag kommer ifrån, vad jag styr med just nu och att jag önskar deltidsjobb/kvällsjobb å så majlar jag i väg det. Sen kanske jag ångrar mig OM jag får svar men valet är mitt men första steget är i af taget. Mycket bra. Klappar mig själv på axeln. En lärare ska översätta mitt CV så jag ska passa på och skicka det till han nu innan jag beger mig ut och springer. :)

Gå emot lite rädslor

Väntade samtal igår från EMMAUS men han/hon ringde inte. I dag ringde hemtelefonen här hemma men jag vågade inte svara för det är inte min telefon och hon jag bor hos hade precis gått ut så det blev ångest och oro där ett tag. Förstår inte varför jag ska jaga upp mig och att det ska kännas så jävla jobbigt att ta tag i saker. Var uppe och vände på Emmaus men föreståndaren var inte inne och jag skulle komma tillbaka om en timme. Och jag gick motvilligt tillbaka men hon/han var fortfarande inte där och min engelska blev ju inte bättre av nervositeten. Åh! Men men jag lyckades i af förmedla vad jag ville så Mission Completed. Jag har lämnat min e-mail adress. Good on me! Så förhoppningsvis får jag en tid till intervju. :) Tjohoo!

Back on track

Phu... nu mår jag bättre. :) Känner mig på bättre humör, livet känns positivt och meningsfullt igen. Himla skönt. Fick tillbaka uppsatsen i dag och den var helt okej. Fick bra kommentarer tillbaka så med andra ord var det inte så farligt i alla fall. I kväll gick jag bort till skolan och har spelat badminton och en variation av spökboll. Kul och svettigt! :) Jag väntade på samtal i dag från Emmaus men dom ringde aldrig så jag kanske ska gå dit i morgon igen, jag vet inte. Sen ska jag fixa mig ett extra-knäck här i nån matbutik eller hotell. Jag behöver kunna röra mig och nu känner jag mig väldigt låst för att jag inte hade nån koll på mina pengar denna månaden. Jag la pengarna på massa resor med skolan och skolböcker och så handlade jag kläder...och skor haha....hur eller hur, så är det nåt jag måste tänka på till jag får pengar nästa gång. Det kanske oxå har var varit en del av ångesten över att jag inte har pengar så jag klarar mig månaden ut. Hemma i Sverige har jag alltid fått det att gå runt på ett eller annat sätt, panta burkar, sälja saker, jobba extra ja va fasen som helst men här är jag tvärlåst. Ha ha det går inte ens å panta flaskor och burkar, det är helt annat än vad jag är van vid. Så ja, det är nog där skon klämmer vid närmare eftertanke. Så....nu har jag bestämt mig på riktigt att jag ska ta med mig datorn till skolan i morgon och översätta mitt svenska CV som jag har på datorn. Bra där mig själv. :) Det är bara ta tjuren vid hornen. Allt kommer bli bra i slutändan.

Skönt.... nu kan jag gå och lägga mig belåten. Jag fick ihop den här dagen och fick ur mig det som tynger mig. Jättebra.

Härda ut...

Känner mig fortfarande i obalans. Men jag antar att det blir bättre. Det är bara att härda ut. Jag har kommit över uppsatsgrejen nu känns det som i af. Det är alltid nåt. Kanske ska gå å lägga mig en stund. Vi har slutat skolan nu och det är rätt skönt.

God morgon

Har sovit dåligt i natt, eller rättare sagt vaknat många gånger.Nu har jag varit vaken en timme och jag har suttit och tittat ut genom fönstret på alla molnen som är stora och åker förbi i olika skepnader. Jag känner lite ångest fortfarande men det är mycket bättre i dag. Det känns som att jag måste längre ner i mig själv. Att jag är för ytlig på nåt sätt. Och samtidigt för öppen. Hum... jag får inte riktigt grepp om det.   .......jag tänker lite för mycket i bland. Så det är bara släppa taget. Är fortfarande orolig för att jag gjort min uppsats fel men samtidigt hör jag min inre sunda röst som säger till mig att ha tålamod med mig själv. Jag är inte fulländad. Varesej känslomässigt eller själsligt. Jag har ju precis bara börjat min resa. Jag har gått i skolan i 3 veckor. Jag behöver inte ha massa förväntningar på mig själv. Så släpp det nu Lina.

Ångestpåslag

Fick ångest nu på kvällskvisten, tack så mycket. Men det är bara att genomlida det tunga - vad det nu är för nåt. I övrigt har jag varit ganska duktig i dag. Jag har fått en del gjort. Jag har varit förbi på EMMAUS och lämnat in min ansökan om volontärarbete och jag har varit ute och sprungit (gode gud det kommer jag känna av i morgon eller övermon hu!) Jag har skrivit min uppsats om rädslor och mailat in den. Nu i efterhand så ångrar jag vad jag skrev för jag läste inte igenom den ordentligt. Jag ville bara ha det överstökat. Förbi. Ångest. Igen. A ja, det får vara som det är. Jag är jag och tydligen så funkar jag så här och det är väl bara att acceptera fakta. Jag är ju inte fullkomlig och om jag nu fungerar på det här sättet (i nuläget) ja då gör jag det. Jag kan bara ta till mig och lära mig av det här. Men i bland känner jag mig som en idiot. För jag vill tro att jag är kapabel till så mycket mer men jag känner mig samtidigt blockerad på nåt konstigt sätt. Men jag antar att det kommer gå över så småning om. Allt har sin tid. Varför har jag ångest? Jag känner mig som e dumjävel. Fan va tråkigt. Och det är ju oxå ett jävla sätt att muntra upp mig själv på. Jag antar att det ända jag kan göra är att gå å lägga mig. När jag tänker efter så känner jag stor lättnad just för att jag KAN gå och lägga mig för jag vet att jag kommer må mycket bättre i morgon. Jag vet inte om jag ska maila min lärare som jag skickade uppsatsen till och ursäkta mig själv men nej, det ska jag inte göra. Gjort är gjort och jag har gett min definition av rädslor och hur jag kan se på rädslor. Den var antagligen för kort oxå, uppsatsen men det tog stopp så vad ska jag göra. Det är svårt att prestera när jag mår som jag mår. Jag vill ju inte förstöra för mig själv heller genom att sabba såna här saker på grund av att jag är svajjig i psyket. Jag för så gott jag kan men så slår det mig nu att när jag inte har klart för mig vad som förväntas av mig så mår jag inte bra. Nu får jag sluta skriva. Måste gå och lägga mig. Jäkla ångestpåslag. Suck!

Solstråle

Jag mår bättre idag. Solen skiner. I går åkte jag in till Brighton och skulle gå på ett möte men det existerade inte så jag fick åka hem igen. Lite surt då det var mina sista pengar men men. Jag har känt mig lite nere. Men det känns bättre nu. Jag är tacksam för FB och att det finns forum att skriva av sig på och jag kan få respons. Ibland blir det för mycket information och jag har svårt att sortera men jag antar att jag så sakterliga lär mig att hitta ett sätt som funkar för mig oxå. Det tar bara lite tid. Men jag har tid. Ska bara bättra på mitt tålamod.

Jag ska ut å springa lite i dag, nu, snart. Solen skiner som sagt och jag får passa på innan det blir regn igen. För det ska tydligen komma. :)

Livet är värdefullt. Jag är värdefull. Allt kommer bli bra i slutändan. När jag lärt mig att ta det lugnt och när jag har fyllt min agenda med det innehåll som funkar för mig så kan jag inte se annat än att jag kommer få ett bra liv. :) Jag HAR redan ett bra liv egentligen. Jag slipper jaga knark, jag har bra människor runt omkring mig. Jag bor hos en snäll tant. Skolan funkar bra. Lärarna verkar vara nöjda med mig och mina klasskamrater verkar gilla mig så ja jag ska inte klaga. :)