Övertyga den bekväme -

Övertyga den bekväme -  Miss Bitter Missnöje måste bli tillräckligt le
Ansvar är inget för den klene - Tänka själv och ta beslut
Är rent av både fult och farligt - Att  taga ställning Miss Bitter
Ger Miss det rätta nöje - :)


Själen lösgör inom mig
det som jag fruktar brytes ner
till stoft och damm
klart vatten ovan ytan
på botten ner i djupet
samlas höstlöv blir till slam
grumligt vatten färgar kroppshår bruna
klistrat mot en rostgul hy
jag behöver inte ner och gräva
klart blir grumligt allt tar tid
låt det sjunka behöver inte röras vid
frågor svaras när jag är redo
uppskjut ansvar - jag samlar in
bitter missnöjd och  le
full pott på alla - då jävlar
är det förändring på G!

4 dagar till skolan börjar

Tiden går fort, sommarlovet är så gott som över. Fredag i morgon och på måndag börjar skolan. Träffa nya människor, anpassa mig till nya miljöer, ett år till i skolbänken. På ett sätt är det skönt att vara hemma i Sverige igen.

Kommer bo kvar hos mamma så det blir till att åka buss till å från skolan tills vidare. Mamma hänger med än så länge. Hon äter och är faktiskt pigg med tanke på omständigheterna.

Jag har mest gått som i en bubbla den sista tiden. Har känt mig väldigt låst här hos mamma men jag försöker hålla god min men när inte det går längre så åker jag i väg några dagar. Mamma blir inte alls glad och jag undrar - förkortar jag hennes liv när jag lämnar henne ensam med alla tankar? Det gör mig ledsen men jag stänger av, helt. En gång har jag gråtit framför mamma, och det var när hon var inlagd senast. Men för det mesta stänger jag bara av. Håller allt inom mig.

Känner mig stressad nu när skolan börjar å allt. Det finns massa saker som jag skulle vilja ta mig tid att göra men nu finns där inte utrymme. Känner mig förvirrad, bortkommen och naken.

Mamma hemma igen......å funderingar kring mig

Nu var det ett tag sen jag bloggade. I bland behöver jag få andas få vara då jag inte orkar tänka, det finns ingenting som flödar, jag står still utan att jag noterar, det är oviktigt här och nu. De senaste veckorna har varit tunga och stumma, jag har stått och trampat utan framgång utan vilja kraftigt missnöjd, allt känns motigt, jag gör det nödvändigaste men inget mer, söker flykt i sömnen och det får mig att undra och notera mitt undvikande och just att jag fortfarande flyr, det är nåt jag saknar, men vad? Och vad har flykten? Vad underlättar den? Vad bevisar den?  Konstaterar den? ......jag flyr från mig själv.  Flykten erbjuder andrum från mig. Jag kanske är för mycket för mig själv för jag uppskattar pauserna mer, det omedelbara. Vänta, planera känns inte rätt för mig. Har svårt att se fram emot och byggs upp förväntningar långt i förväg, nje, det tar tid och energi och plats. (nu lät jag klok och vill tydligen ge sken av att jag uppskattar vardagen och välkomnar massa nytt) fast verkligheten skvallrar om nåt helt annat - som det är nu. Men visst vill jag ju ha det på ett visst sätt men sen att komma dit (om jag nånsin göt) det får tiden utvisa.

Verklighet nr 2: I dag - lördag kom mamma äntligen hem från att ha varit inlagd på sjukhus i nästan 2 veckor. Hon har gått från att inte kunna äta  på 7-8 dar, bara spytt å spytt och spytt. I tisdags opereades hon och dom har satt in en slangi magen som ska leda maten dit den ska (cancern tar täppt till och blockerat) och först verkade det inte som att operationen var lyckad då hon fick 2 påsar blod och det hade uppstått en infektion. Men nu är hon HEMMA! :D Syrran hämtade henne å dom va här (hemma) runt 14.00 och jag hann klippa gräset (första gången jag klipper gräs med en el-gräsklippare med förlängningssladd -det var lite omständigt när jag trasslade in sladden i syenbusken men jag fick loss den men jag kände mig uttittad av alla grannarna - stress! Men jag valde att bjuda på det) å hann snygga till både ute och inne.
Jag märker ju nu när jag skriver att jag är ju inte helt handlingsförlamad så sett det är bara att jag saknar gnistan, drivet.

Oj....nu är kl halv 2.