Förändring?

Livet rullar på. Jag känner mig märklig. Men det går en dag i taget. Har haft tankarna på knark i dag men bara lite. Jag tror mycket handlar om att jag känner mig fången i mig själv när jag inte knarkar. Jag får inte ur mig det jag har inom mig och det känns som jag kvävs. Jag går tyst omkring i min egen bubbla och det händer liksom ingenting. Visst det händer en massa runt omkring mig men jag känner mig fast i mig själv och jag vet inte vad jag ska tycka om det här läget. Jag gillar det på ett sätt men jag känner mig understimulerad. Uttråkad. Jag vet inte vad det är, men samtidigt kommer jag närmare mig själv, jag resonerar bättre, mer logiskt, jag fastnar inte i det destruktiva men jag känner att jag kan inte heller uttrycka mig som jag är van vid, känner mig låst. Och där gör knarket susen, jag kommer ut ur min bubbla, det får låta förfärligt men ja så känner jag i af. Jag må vara knepig och ha konstiga sätt att se på saker och ting men allt är tillfälligt. Om en månad kanske jag känner mig annorlunda, allt verkar vara i förändring så...