Hopp och förtvivlan

I dag fick jag ett nytt jobb. I dag fick jag oxå veta att min mamma kommer gå bort i cancer. Det är lycka och det är sorg. Det är tungt och det är jobbigt. Splittrade tankar på hur fan jag ska göra. Jag lovade min mamma att stanna kvar i England och göra klart min utbildning om hon talade om för mig vad det var för fel på henne. Och hon har buksportkörtelcancer som har spridit sig och jag vet inte hur långt hon har kvar. Min moster tar hand om henne men jag vill bara vara hos henne i hennes famn krama om henne och tala om för henne hur mycket jag älskar henne och hur mycket hon betyder för mig. Hon har gått igenom ett helvete själv med att sluta dricka och hon har delat med sig till mig hennes resa. Hon har varit hård och bitter men så sakterliga börjat mjukna och bli närvarande och delaktig. Tårarna faller och jag kan inget göra. I morgon ska jag börja mitt nya jobb och jag har lovat att hålla humöret uppe - det gör henne glad. Det är kämpigt och jag är vilsen. Jag vill bara vara hemma nu. I dag muckade min bror från ett fängelsestraff oxå. Allt händer på en gång. Jag älskar min familj. Jag ringde hem till pappa - han var full. Jag är ledsen. Jag måste gå å lägga mig och sova.